Historik

Upplysning och folkbildning till hemmen

Den första pionjären var Lucina Hagman, som tog initiativ till föreningen och samlade en skara vidsynta och varmhjärtade kvinnor omkring sig. Den nygrundade kvinnoorganisationens första åtgärd var att sända så kallade emissarier till landsorten för att sprida upplysning och folkbildning till varje hem i Finland. Ett nätverk med avsikt att täcka hela landet växte fram med rekordfart.

När föreningens stadgar inte godkändes av generalguvernör Bobrikoff fick föreningen ett nytt namn, ett täcknamn. De nya stadgarna och namnet Martha godkändes i juli 1900. Martha var officiellt en opolitisk medborgarorganisation, men man tog ändå aktivt ställning till aktuella frågor, till exempel förverkligandet av kvinnlig rösträtt. Man drev energiskt kvinnornas sak och många av Föreningen Marthas grundare valdes in i den första lantdagen.

Pionjärer inom kunskapsspridning

Under Föreningen Marthas första decennier expanderade undervisningsverksamheten explosivt. På många orter var marthorna pionjärer när det gällde att sprida kunskap både till barn och vuxna. Kurser och föredrag behandlade matlagning, hemvård, sjukvård, barnskötsel och uppfostran, sömnad, mjölkhushållning, trädgårds- och husdjursskötsel med mera. Från 1907 fick Föreningen Martha statsunderstöd.

Delning av organisationen

År 1924 delades den tvåspråkiga organisationen på språklig grund i Suomalainen Marttaliitto och Finlands svenska Marthaförbund. I viss mån skilde sig Finlands svenska Marthaförbunds linje från Marttaliittos genom att finlandssvenskheten var central i verksamheten, som var praktiskt betonad med stark lokal förankring och bildade en ideologisk grund för den finlandssvenska hemkulturen. Men grundprinciperna var de samma - tillsammans bildade Marthaförbundet och Marttaliitto landets största hushållsrådgivningsorganisation.

Marthaförbundet på 1920- och 30-talen

Genom Marthaförbundets insats upplevde också den finlandssvenska hemkulturen en blomstringstid. Hemslöjdsutställningarna 1927 och 1937 och den stora hemslöjdsinventeringen som pågick under slutet av 1920-talet samt under 1930-talet blev en värdefull dokumentation av kvinnors hemslöjdskunskap. Under 1930-talet ägnade marthorna också uppmärksamhet åt planering och organisering av hemarbetet, hemvård och heminredning med mönsterkök och modellstugor. I fråga om hemsysterutbildningen var Finlands svenska Marthaförbund banbrytare. Landets första hemsysterskola grundades 1939 i Hindhår på initiativ av förbundsledningen.

Upplysningsarbete och stark framåtanda

En genomgripande omläggning av Marthas arbete skedde vid krigsutbrottet 1939. Hemmafronten och beredskapsarbetet blev Marthas främsta arbetsfält. Ett intensivt upplysningsarbete pågick med rådgivning i näringsfrågor och demonstrationer. Marthorna ordnade kurser i hur man gör nytt av gammalt, tillverkar inneskor och vantar av tyg, så kallade tallukkor, hur man tvättar utan tvål och kokar kaffe av maskrosrötter samt andra råd och tips om hur man kunde ta vara på de knappa resurserna.

Slutet av 1940-talet präglades av stark framåtanda. Verksamheten var ännu inriktad på beredskapsarbete, men bestod också av lugnare arbete i återuppbyggnadens och den spirande välfärdens tecken. Man hade orsak att se ljust på framtiden och kunde glädja sig åt ett rekordhögt medlemsantal: 1949 hade Marthaförbundet 25 918 medlemmar.

Konsumentupplysning

Vid "livets middagshöjd" i början av 1950-talet kunde Marthaförbundet se tillbaka på 50 år av livskraftig verksamhet som svarade mot samhällets, hemmens och kvinnornas behov. Nya utmaningar väntade. Samhället utvecklades i rask takt; krig, kris och knapphet med ransonering och reglementering var ett passerat stadium, återuppbyggnaden rätt långt ett faktum och välfärden väntade bakom hörnet. Ett rikhaltigt sortiment av varor fyllde butikshyllorna. Elspisar, elektriska formar, hushållsassistenter, manglar, symaskiner, kylskåp med mera gjorde sitt segertåg i hemmen.

Marthaförbundet insåg tidigt vikten av att skapa konsumentmedvetande hos sina medlemmar. Under 1950- och 60-talen inriktades verksamheten på konsumentupplysning och praktisk varukunskap. Föredrag och diskussioner var omtyckta, man ville veta mera om vitaminerna i vår mat, konserveringsmetoder, sparsamhet, hemmets rengöring och maskinell tvätt. Könsroller och kvinnors yrkesarbete diskuterades, liksom också återväxten inom martharörelsen.

Blickarna utåt på 1970-talet

1970-talet gick in med aktuella teman och debattämnen som miljövård och könsrollsfrågor, husmorsrollen och de hemarbetandes pensionsförmåner. Blickarna riktades utåt, samarbetet med Nordens Husmodersförbund och the Associated Country Women of the World intensifierades. År 1976 inleddes Marthaförbundets u-landsprojekt i Sri Lanka, där man 1977–1998 understött daghem och företagarutbildning för kvinnor. Hälsofrågorna var också i fokus – under 1970-talet genomfördes Mama-undersökningen för tidig diagnos av bröstcancer bland närmare 100 000 frivilliga finsk- och svenskspråkiga marthor.

Konsumentrådgivande organisation

Under 1980- och 1990-talet gick Marthaförbundet in för att profilera sig som en konsumentrådgivande organisation som känner sitt ansvar för miljön. En stor del av kurserna, föreläsningsserierna och rådgivningen har koncentrerats på att lära ut ett miljövänligt handlande till medlemmarna och den stora allmänheten.

Genom den ekonomiska depressionen inriktades verksamheten också alltmer på konkret rådgivning: i hemmets ekonomi, matlagning under temat "Mera med mindre", smarta spartips och praktiska råd samt ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning för privatpersoner. Den finlandssvenska matkulturen har sedan början av 1990-talet uppmärksammats genom firandet av Finlandssvenska Matkulturdagen i oktober.

I dag ligger Marthaförbundets verksamhetsidé fortfarande nära målsättningen i Marthas barndom – att dela kunskap och erbjuda utbildning i frågor med anknytning till kvinnans vardag och en hållbar livsstil. För en bättre värld, en vardag i taget. Då som nu är målgruppen hela befolkningen.