100 år av allmän och lika rösträtt
Den stora reformen av Finlands folkrepresentation utgjordes av lantdagsordningen år 1906: ståndslantdagen med de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder ersattes av en enkammarlantdag med 200 ledamöter, med allmän och lika rösträtt för alla medborgare.
Vallagen och lantdagsordningen trädde i kraft 1.10.1906, och i lantdagsvalet följande vår valdes kvinnor för första gången in i lantdagen. Finland var det första landet i Europa och det andra i världen (efter Nya Zeeland) där kvinnor fick rösträtt i parlamentsval men första landet i världen där också kvinnor blev valbara.
Ett stort antal kvinnor ställde upp som kandidater i det första valet. Av de 19 kvinnliga ledamöter som valdes in var tre marthor: Alli Nissinen och Lucina Hagman (Ungfinska partiet) samt Dagmar Neovius (Svenska Folkpartiet).
Den allmänna och lika rösträtten tiodubblade antalet röstberättigade från cirka etthundratusen till en miljon. Alla, både män och kvinnor, som fyllt 24 år hade rösträtt. Samtidigt blev det även möjligt för kvinnor att ställa upp som kandidater i lantdagsvalet (valbarhet), vilket innebar att kvinnorna i Finland var de första i världen att få fullständiga politiska rättigheter.
År 1906 stadfästes också en lag om yttrande-, församlings- och föreningsfrihet.
6.9–15.10 utställning i Jugendsalen i Helsingfors
Kvinnoorganisationerna har under de senaste hundra åren arbetat för ett jämlikt samhälle, och arbetet har förbättrat kvinnornas iv och möjligheter att påverka på ett radikalt sätt. I år har det gått hundra år sedan kvinnorna fick fulla politiska rättigheter, och Kvinnoorganisationernas Centralförbund blir 95 år. Detta firas med en utställning vars synvinklar är vardag, påverkan, välfärd, arbete och fritid. De s.k. farans år, de banbrytande kvinnornas verksamhet och det internationella samarbetet har en central rolli utställningen.
Jugendsalen är öppen må-fr 9-17 och sö 11-17
Adress: Norra esplanaden 19
Foton från utställningen:
Alli Nissinen utvecklade samundervisning för flickor och pojkar. Hon var aktiv inom många kvinnoorganisationer, men sin största insats gjorde hon som viceordförande för Marthaförbundet och som chefredaktör för Emäntälehti. Hon var också en av de första kvinnliga riksdagsledamöterna. "Man får inte tänka: jag kan inte. Man måste lära sig, annars går det inte!", skrev Alli Nissinen.
Lucina Hagman. Skolföreståndarinnan Lucina Hagman var i början av 1900-talet en av förgrundsgestalterna inom den finländska kvinnosaksrörelsen. Hon var verksam inom Marthaförbundet, Unionen, Kvinnosaksförbundet i Finland rf och Finska Kvinnoförbundet. Lucina Hagman valdes våren 1907 in i riksdagen som en av de första riksdagsledamöterna. Lucina Hagman var varm förespråkare för utbildning för kvinnor, hushåll och lika lön. Hon beviljades professors titel år 1928.
Annie Furuhjelm. Författaren och kosmopoliten Annie Furuhjelm skrev artiklar om kvinnosaken och deltog i föreningslivet för kvinnor både i Finland och utomlands. År 1913 blev Annie Furuhjelm invald i riksdagen och i denna uppgift var hon verksam i så gott som varje riksdag ända till slutet av 1920-talet. Kvinnors välfärd och världsfreden låg Annie Furuhjelm varmt om hjärtat.
Vallagen och lantdagsordningen trädde i kraft 1.10.1906, och i lantdagsvalet följande vår valdes kvinnor för första gången in i lantdagen. Finland var det första landet i Europa och det andra i världen (efter Nya Zeeland) där kvinnor fick rösträtt i parlamentsval men första landet i världen där också kvinnor blev valbara.
Ett stort antal kvinnor ställde upp som kandidater i det första valet. Av de 19 kvinnliga ledamöter som valdes in var tre marthor: Alli Nissinen och Lucina Hagman (Ungfinska partiet) samt Dagmar Neovius (Svenska Folkpartiet).
Den allmänna och lika rösträtten tiodubblade antalet röstberättigade från cirka etthundratusen till en miljon. Alla, både män och kvinnor, som fyllt 24 år hade rösträtt. Samtidigt blev det även möjligt för kvinnor att ställa upp som kandidater i lantdagsvalet (valbarhet), vilket innebar att kvinnorna i Finland var de första i världen att få fullständiga politiska rättigheter.
År 1906 stadfästes också en lag om yttrande-, församlings- och föreningsfrihet.
6.9–15.10 utställning i Jugendsalen i Helsingfors
Kvinnoorganisationerna har under de senaste hundra åren arbetat för ett jämlikt samhälle, och arbetet har förbättrat kvinnornas iv och möjligheter att påverka på ett radikalt sätt. I år har det gått hundra år sedan kvinnorna fick fulla politiska rättigheter, och Kvinnoorganisationernas Centralförbund blir 95 år. Detta firas med en utställning vars synvinklar är vardag, påverkan, välfärd, arbete och fritid. De s.k. farans år, de banbrytande kvinnornas verksamhet och det internationella samarbetet har en central rolli utställningen.
Jugendsalen är öppen må-fr 9-17 och sö 11-17
Adress: Norra esplanaden 19
Foton från utställningen:
Alli Nissinen utvecklade samundervisning för flickor och pojkar. Hon var aktiv inom många kvinnoorganisationer, men sin största insats gjorde hon som viceordförande för Marthaförbundet och som chefredaktör för Emäntälehti. Hon var också en av de första kvinnliga riksdagsledamöterna. "Man får inte tänka: jag kan inte. Man måste lära sig, annars går det inte!", skrev Alli Nissinen.
Lucina Hagman. Skolföreståndarinnan Lucina Hagman var i början av 1900-talet en av förgrundsgestalterna inom den finländska kvinnosaksrörelsen. Hon var verksam inom Marthaförbundet, Unionen, Kvinnosaksförbundet i Finland rf och Finska Kvinnoförbundet. Lucina Hagman valdes våren 1907 in i riksdagen som en av de första riksdagsledamöterna. Lucina Hagman var varm förespråkare för utbildning för kvinnor, hushåll och lika lön. Hon beviljades professors titel år 1928.
Annie Furuhjelm. Författaren och kosmopoliten Annie Furuhjelm skrev artiklar om kvinnosaken och deltog i föreningslivet för kvinnor både i Finland och utomlands. År 1913 blev Annie Furuhjelm invald i riksdagen och i denna uppgift var hon verksam i så gott som varje riksdag ända till slutet av 1920-talet. Kvinnors välfärd och världsfreden låg Annie Furuhjelm varmt om hjärtat.
