ABC för hobbyodlare
Hur mycket möda och besvär det krävs för att anlägga en blomsterrabatt eller ett trädgårdsland beror givetvis på var man börjar gräva, om jorden har varit odlad tidigare, om det är fråga om en gammal gräsmatta eller äng, eller kanske ett magert stenrikt område. Att här börja redogöra för alla olika sorters jordtyper är inte möjligt. Vill man fördjupa sig i detta ämne finns det bra litteratur att tillgå (t.ex. de böcker som nämns i slutet av artikeln). Vi ska därför koncentrera oss på vissa grundläggande saker då man anlägger en ny rabatt.
Ogräset bort
Om det på det nya odlingsområdet har funnit en gräsmatta eller ett vildvuxet område måste det översta lagret skalas bort och komposteras. Men om lagret av matjord på platsen är tillräckligt tjockt kan man gräva ett djupt spadtag, lägga den jorden åt sidan, lägga grästorvorna upp och ned i botten på gropen och sedan lägga jorden tillbaka. Därefter måste man noggrant gräva igenom jorden och avlägsna alla ogräsrötter. En enda liten rotbit av kvickrot eller kirskål gör att du har dem tillbaka i trädgårdslandet.
Är det fråga om stenig och mager mark, blir arbetet mödosammare. De allra största stenarna måste man plocka bort och därefter blanda i kompost eller, om man inte har tillgång till sådan, blir man tvungen att köpa god matjord så man får ett ca 30 centimeter djupt matjordslager.
Om man köper matjord bör man i detta skede tänka efter om man vill ha normalt kalkad jord, eller okalkad om man har för avsikt att plantera växter, till exempel rhododendron, som inte tål kalk.
Detta grundläggande grävningsarbete kan utföras på hösten. På våren gräver man igenom ytlagret och plockar bort eventuella ogräs. Har man köpt kalkad och gödslad jord är jorden klar för sådd och plantering.
Om man vet att området där man tänker plantera ligger lågt och det finns risk för att växterna blir att stå med blöta rötter, är dräneringen viktig. Samtidigt som man gräver kan man i botten på gropen, cirka 50 centimeter djupt, lägga stenar och grus för dränering, och/eller ordna med utlopp för vattnet. Ett annat bra sätt på låglänta marker är att göra upphöjda odlingsbäddar, ungefär 30 centimeter höga. Från dessa rinner överloppsvatten bra av och dessutom tinar sådana bäddar snabbare upp på våren. Även om marken inte är vattensjuk, är upphöjda bäddar att rekommendera. De är lättare att sköta, ser trevliga ut och gångarna, som ligger lägre ned, kan gärna täckas med grus eller flis.
Gödsel och vatten
Har man tillgång till välkomposterad naturgödsel är denna alltid att föredra framför konstgödsel. Samtidig som naturgödseln tillför jorden näring har den en positiv inverkar på jordstrukturen, mullhalten och jordens mikroorganismer. Många ridstall säljer gödsel i säckar och från en del kan man till och med få den gratis. Gödseln ska vara blandad med halm eller torv (inte träspån) och, som nämnts ovan, välbrunnen. Största delen av gödselmängden ges på våren och försommaren. Efter mitten av juli ska man inte mera gödsla övervintrande växter med gödsel som innehåller kväve. Då ska man ge dem höstgödsel så att de i tid hinner förbereda sig för den kommande vintern. Med annueller och grönsaker är det givetvis annorlunda, dessa behöver fullgödsel så länge som de blommar och växer.
Att vattna rätt är även någonting man bör lära sig. Bevattning är absolut nödvändig vid sådd och plantering samt vid extrema torrperioder. När man vattnar redan etablerad växtlighet bör man vattna hellre sällan och rejält än ofta och lite. Om man vattnar ofta med små skvättar som inte når tillräckligt djupt, söker rötterna sig upp mot ytan vilket kan förorsaka att växten har svårt att klara av även en kortare torrperiod. Dessutom bör jorden ha möjlighet att torka upp något mellan bevattningarna, så att jorden hinner värmas upp och rötternas syretillgång säkerställas.
Att vattna vid full sol är inte ekonomisk vattenhushållning, eftersom en stor del av det utspridda vattnet avdunstar. Den lämpligaste tidpunkten för bevattning anses vara tidigt på morgonen innan solen hunnit värma upp växterna. Vattnet hinner då tränga ner i jorden som värms upp under dagen samtidigt med växterna. Att gå ut och vattna samtidigt med ett stilla sommarregn är en god idé. Speciellt buskar och träd lönar det sig att vattna då.
Nyplanterade perenner bör givetvis vattnas för att etablera sig ordentligt. Träd och buskar anses nyplanterade hela det första året och bör därför vattnas speciellt för att kunna utveckla ett ordentligt rotsystem.
Småningom lär man sig genom att iaktta sina växter vilka som är mera törstiga än andra. Under de senaste torra somrarna kunde man konstatera, att många etablerade, stora perenner klarade sig förvånansvärt länge utan vatten.
Val av växter
När man kommit så långt att jorden i rabatten är ordentligt bearbetad återstår det roligaste: val och plantering av växterna. Det lönar sig att planera rabatten på förhand och ta i beaktande om den är i sol eller halvskugga, om man vill ha en dominerande färg eller en viss färgkombination osv.
Planterar man en hel rabatt på en gång, lönar det sig, när man kommit hem med växterna, att placera ut krukorna ovanpå jorden. Då kan man kontrollera att allt kommer på rätt plats innan man börjar plantera. Perenner kommer bäst till sin rätt om man planterar tre till fem stycken av samma sort, de högre i rabattens bakkant och de lägre framför. Lämpliga planteringsavstånd är 20–30 centimeter för låga, 40–50 centimeter för medelhöga och 60–70 centimeter för höga.
Första året kan rabatten se tom ut eftersom växterna ännu då är ganska små. Fyll ut tomrummen med lämpliga annueller eller varför inte kryddväxter, en persilje- eller timjankant är inte så tokig. Krukor med annueller eller inneväxter ute på grönbete kan även placeras i perennrabattens hål.
Text: Brita Svartström
Ogräset bort
Om det på det nya odlingsområdet har funnit en gräsmatta eller ett vildvuxet område måste det översta lagret skalas bort och komposteras. Men om lagret av matjord på platsen är tillräckligt tjockt kan man gräva ett djupt spadtag, lägga den jorden åt sidan, lägga grästorvorna upp och ned i botten på gropen och sedan lägga jorden tillbaka. Därefter måste man noggrant gräva igenom jorden och avlägsna alla ogräsrötter. En enda liten rotbit av kvickrot eller kirskål gör att du har dem tillbaka i trädgårdslandet.
Är det fråga om stenig och mager mark, blir arbetet mödosammare. De allra största stenarna måste man plocka bort och därefter blanda i kompost eller, om man inte har tillgång till sådan, blir man tvungen att köpa god matjord så man får ett ca 30 centimeter djupt matjordslager.
Om man köper matjord bör man i detta skede tänka efter om man vill ha normalt kalkad jord, eller okalkad om man har för avsikt att plantera växter, till exempel rhododendron, som inte tål kalk.
Detta grundläggande grävningsarbete kan utföras på hösten. På våren gräver man igenom ytlagret och plockar bort eventuella ogräs. Har man köpt kalkad och gödslad jord är jorden klar för sådd och plantering.
Om man vet att området där man tänker plantera ligger lågt och det finns risk för att växterna blir att stå med blöta rötter, är dräneringen viktig. Samtidigt som man gräver kan man i botten på gropen, cirka 50 centimeter djupt, lägga stenar och grus för dränering, och/eller ordna med utlopp för vattnet. Ett annat bra sätt på låglänta marker är att göra upphöjda odlingsbäddar, ungefär 30 centimeter höga. Från dessa rinner överloppsvatten bra av och dessutom tinar sådana bäddar snabbare upp på våren. Även om marken inte är vattensjuk, är upphöjda bäddar att rekommendera. De är lättare att sköta, ser trevliga ut och gångarna, som ligger lägre ned, kan gärna täckas med grus eller flis.
Gödsel och vatten
Har man tillgång till välkomposterad naturgödsel är denna alltid att föredra framför konstgödsel. Samtidig som naturgödseln tillför jorden näring har den en positiv inverkar på jordstrukturen, mullhalten och jordens mikroorganismer. Många ridstall säljer gödsel i säckar och från en del kan man till och med få den gratis. Gödseln ska vara blandad med halm eller torv (inte träspån) och, som nämnts ovan, välbrunnen. Största delen av gödselmängden ges på våren och försommaren. Efter mitten av juli ska man inte mera gödsla övervintrande växter med gödsel som innehåller kväve. Då ska man ge dem höstgödsel så att de i tid hinner förbereda sig för den kommande vintern. Med annueller och grönsaker är det givetvis annorlunda, dessa behöver fullgödsel så länge som de blommar och växer.
Att vattna rätt är även någonting man bör lära sig. Bevattning är absolut nödvändig vid sådd och plantering samt vid extrema torrperioder. När man vattnar redan etablerad växtlighet bör man vattna hellre sällan och rejält än ofta och lite. Om man vattnar ofta med små skvättar som inte når tillräckligt djupt, söker rötterna sig upp mot ytan vilket kan förorsaka att växten har svårt att klara av även en kortare torrperiod. Dessutom bör jorden ha möjlighet att torka upp något mellan bevattningarna, så att jorden hinner värmas upp och rötternas syretillgång säkerställas.
Att vattna vid full sol är inte ekonomisk vattenhushållning, eftersom en stor del av det utspridda vattnet avdunstar. Den lämpligaste tidpunkten för bevattning anses vara tidigt på morgonen innan solen hunnit värma upp växterna. Vattnet hinner då tränga ner i jorden som värms upp under dagen samtidigt med växterna. Att gå ut och vattna samtidigt med ett stilla sommarregn är en god idé. Speciellt buskar och träd lönar det sig att vattna då.
Nyplanterade perenner bör givetvis vattnas för att etablera sig ordentligt. Träd och buskar anses nyplanterade hela det första året och bör därför vattnas speciellt för att kunna utveckla ett ordentligt rotsystem.
Småningom lär man sig genom att iaktta sina växter vilka som är mera törstiga än andra. Under de senaste torra somrarna kunde man konstatera, att många etablerade, stora perenner klarade sig förvånansvärt länge utan vatten.
Val av växter
När man kommit så långt att jorden i rabatten är ordentligt bearbetad återstår det roligaste: val och plantering av växterna. Det lönar sig att planera rabatten på förhand och ta i beaktande om den är i sol eller halvskugga, om man vill ha en dominerande färg eller en viss färgkombination osv.
Planterar man en hel rabatt på en gång, lönar det sig, när man kommit hem med växterna, att placera ut krukorna ovanpå jorden. Då kan man kontrollera att allt kommer på rätt plats innan man börjar plantera. Perenner kommer bäst till sin rätt om man planterar tre till fem stycken av samma sort, de högre i rabattens bakkant och de lägre framför. Lämpliga planteringsavstånd är 20–30 centimeter för låga, 40–50 centimeter för medelhöga och 60–70 centimeter för höga.
Första året kan rabatten se tom ut eftersom växterna ännu då är ganska små. Fyll ut tomrummen med lämpliga annueller eller varför inte kryddväxter, en persilje- eller timjankant är inte så tokig. Krukor med annueller eller inneväxter ute på grönbete kan även placeras i perennrabattens hål.
Text: Brita Svartström
