Att våga ge av sig själv

En person är inte sitt hår, sina kläder eller sitt språk. En person är så mycket mer än det. En person är sina erfarenheter, sina värderingar och sina tankar.

Man kan inte säga att man känner en människa om aldrig tagit sig tid för att prata med varandra, och då menar jag inte prata om dagen eller förra semestern. Där kommer det där med ytligt emot igen, visst kan jag prata med en man på tåget om förra skidresan, men då kan jag verkligen inte komma hem och säga att jag lärde känna honom. Det måste gå lite djupare än så.

Man måste våga ge av sig själv för att någon överhuvudtaget skall få veta vem du är. Men om man tar det steget att man bjuder lite mer av sig själv utsätter man sig på samma gång för en större risk att bli skadad. Ju bättre en person känner dig desto sjukare tar det att skiljas åt.

Men å andra sidan måste man våga ta den risken, för utan människor som står en nära är det ingen idé med det hela. Då kan man lika bra gå och gömma sig i en skog långt borta. Men man har ju själv till stor del chansen att välja sina vänner, så månne det inte blir bra. Och även om någon relation slutar dåligt så kommer man nog över det förr eller senare.

Jag tror styrka helt enkelt är att klara av att falla omkull och sedan resa sig, borsta av byxorna och stolt fortsätta vidare.

Ida Ahlbom