Avlagda tyger blir trendiga täcken
När Kajsa Wikmans dotter Elsa föddes, märkte hon att hon inte kunde hitta kläder med sådana glada och färggranna bilder som hon ville ha till sin dotter.
– Jag har alltid tyckt om att sy och började själv göra applikationer på kläderna, berättar Kajsa.
Därefter satte hon igång med att blogga och startade samtidigt företaget Syko. Via bloggen blev hon kontaktad av ett amerikanskt förlag som övertalade henne att skriva en bok. Sedan dess har Kajsa många gånger fått berätta storyn om hur hon blev upptäckt via nätet.
Ett nytt liv
För ungefär fem år sedan gjorde Kajsa en stor livsomställning. Efter studierna hade hon börjat forska och undervisa, och när hon blev moderskapsledig hade hon tid att på allvar fundera över sitt liv.
– Det passade inte mig att enbart sitta och skriva. Att jag vågade ta steget och starta eget beror till stor del på att jag hade börjat blogga och att jag redan sålde mina produkter på nätet. Via nätet har jag byggt upp min firma och mitt brand, förklarar Kajsa.
Hon beskriver sitt varumärke som lekfulla textilier som är tänkta att pigga upp i den grå vardagen.
– Det är viktigt att det är glada saker jag gör. Det finns så mycket gråhet, angst och regn i Finland, så det behövs. Vi är bra på att vara sura och kritiska, ler Kajsa.
På engelska
Kajsa bloggar på engelska och via bloggen blev hon kontaktad av ett amerikanskt förlag som frågade om hon ville ge ut en bok. Trots att Kajsa först förhöll sig väldigt skeptisk till förslaget, blev det en bok som i dag har sålts i ungefär 15 000 exemplar.
– Det känns som om det är väldigt länge sedan jag gjorde boken Scandinavian stitches, men den kom nyligen ut på finska (Kajsan iloiset tilkut) och på tyska, säger Kajsa som i dag håller på med nästa bok.
Kajsas förlag har också gett ut samlingsböcker, där hon medverkat.
– Där har det varit till min fördel att jag bor i Finland och att jag är lyckligt obildad på handarbetsområdet, säger Kajsa.
Hon har lärt sig grunderna i handarbete i skolan, men i övrigt har hon byggt på sitt kunnande genom att öva och därigenom få praktisk erfarenhet. Sin akademiska bakgrund har hon haft nytta av många gånger, främst av sina språkkunskaper och sin förmåga att uttrycka sig.
Tre lager tyg
Kajsas specialiseringsområde har blivit quiltning och applikationer. En quilt är något man sytt ihop av tre lager: ett tyg ovanpå, foder emellan och så ett tyg undertill. Ovanpå det gör Kajsa sedan färggranna applikationer av tygbitar som hon syr fast med svart raksöm.
– Jag har blivit bra i min nisch, även om jag inte är någon sömmerska. Orsaken att jag vågar vara barnslig i mitt uttryck är att jag blivit mamma. Och det fungerar som det är tänkt, folk blir glada, säger Kajsa.
Kajsa börjar tack vare bloggen och böckerna vara välkänd i quiltningkretsarna, speciellt i USA. Också i sitt hemland har Kajsa blivit uppmärksammad i medierna efter att boken kommit ut på finska.
– Mitt företag Syko har börjat leva sitt eget liv och folk har förväntningar. Jag kan till exempel inte gnälla på min blogg, det passar inte in, utan jag skriver om glada saker, konstaterar Kajsa.
Återvunnet material
– I början var jag väldigt ivrig att beställa olika tunna, småmönstrade bomullstyger via nätet, och jag gör det fortfarande, men jag använder också väldigt mycket återanvänt material.
Enligt Kajsa är det nästan ett krav numera att någon del av produkten ska vara återvunnen. Hon har under sina fem år som företagare sett en stor förändring.
– Jag upplever att jag tidigare måste förklara varför jag återanvänt tyger, medan det numera finns många konsumenter som kräver det. Man glömmer lätt hur snabbt den här förändringen har skett, menar Kajsa.
Hon går mycket på olika loppmarknader och får också donationer av släkt och vänner som vet att hon använder olika tyger.
– Jag gör ofta små saker, så jag nöjer mig med små bitar. Men det är ett stort jobb att hitta lämpligt material, speciellt om jag söker någon viss färg och ett bomullstyg.
För Kajsa känns det rätt att återanvända, men det är också mycket billigare.
– Det är nästan omöjligt att få det att gå ihop om man vill sälja hantverk till humana priser och då kan materialet inte var så dyrt. En stor del av inkomsterna går till skatter. Det är både ekologiskt och ekonomiskt att återanvända tyger, säger Kajsa.
Helst klipper hon sönder sådant som sett sina bästa dagar. Hon beskriver också känslan när hon känner att hon lyckats göra något snyggt av något gammalt som någon annan dumpat.
– Och speciellt om det är ett fult tyg, då känns det riktigt bra, ler Kajsa.
Till Kajsas viktigaste produkter hör vykorten. Motiven är tygapplikationer som Kajsa syr på kartong och sedan fotograferar och låter trycka upp.
– För ett tag sedan bytte jag till ett ekopapper. Eftersom korten är slit-och-släng-produkter är det viktigt för mig att de är gjorda av återvunnet papper. Jag tror inte kunderna lägger märke till det, men eftersom jag behöver kortförsäljningen för att överleva är det viktigt för mig.
Egen arbetslya
För ungefär ett halvt år sedan flyttade hela familjen till Ekenäs. Kajsa har en egen arbetslya i ett gammalt trähus mitt inne i stan. Hon trivs bra i sitt arbetsrum, men har också lärt sig att dra gränser: hon är noga med när hon är på arbetet och när hon är ledig. Om barnen har något program, kan hon välja att sluta tidigare, men samtidigt kan hon också välja att arbeta på udda tider, så att det passar in i familjens schema.
I början hade hon ingen aning om hur det skulle gå för Syko, och som företagare kan det vara väldigt osäkert.
– Det är ett evigt ”angstande” att själv håva in pengarna. Det är inte så glamoröst att vara ensamföretagare och själv göra allt, men samtidigt är det värt mycket att själv få bestämma. Inledningsvis var det svårt, men i dag börjar det gå runt, säger Kajsa.
Kajsa ifrågasätter inställningen som enligt henne är vanlig, att ett arbete ska kännas litet hemskt för att det ska uppfattas som ett arbete.
– Jag bestämde mig tidigt för att inte göra sådant som jag får ont i magen av. Jag hatar att marknadsföra och ”sälja mig själv”. Jag har så mycket att göra att jag gör sådant som är roligare. Och hittills har det fungerat, småler Kajsa.
Text: Mari Pennanen