Bränsle för kropp och själ

”Tangon är oemotståndlig, ett gift, en livsform, en livsnödvändighet. Den är en injektion som man behöver igen och igen. Både för tangons skull (...) tangon mår bäst av att aldrig riktigt hinna gå ur kroppen på en (...) och för ens egen. (...) Har jag inte varit ute och dansar tango en kväll så är jag rastlös dagen efter. Så säger åldrande kvinnor i Buenos Aires och jag vet att det är så.”

Så skriver den svenska litteraturprofessorn Birgitta Holm i sin bok Pardans (Bonniers 2004). Birgitta Holm lärde sig dansa tango som över 60-åring. Boken Pardans är en hyllning till pardansen, som för henne är den absolut viktigaste energikällan.

På närmare håll, i Helsingfors på en bakgård till ett bostadshus vid Norra kajen, hittar jag Bitte Westerlund, producent för veckotidskriften Ny Tid. Här mitt i storstaden finns en bastuoas, en bastu i en liten trästuga, där Bitte slappnar av och tankar energi. Den här gången har hon bjudit in sina väninnor som en del av sitt födelsedagsfirande. Ibland badar Bitte bastu nästan varje dag. I hemmet på Sjötullsgatan finns en liten bastu hon kan bada i på morgonen, före arbetsdagen, vilket ger en bra start på dagen.

– På lördagsmorgnarna brukar jag och min man bada bastu tillsammans. I bastun slappnar han av och pratar.

Vid stranden till fritidshuset i Bromarv ligger familjens rymliga vedeldade bastu som det tar en halv dag att värma, men som ger den ljuvligaste fuktiga värme. Ett dopp i havet förstärker upplevelsen.

– Egentligen njuter jag lika mycket av att ta ett badkars bad vilket jag också kan göra i Bromarv. Högt på önskelistan ligger en stadslägenhet med ett badkar!

Tupplur på soffan

Bettan Jansson, informatör för Schildts förlag, är en annan av bastubadarna.

– När jag är i behov av mer energi tar jag en tupplur, säger Bettan och Bitte inflikar att då brukar Bettans barn svara ”mamma vilar” i telefonen. Vila kan Bettan göra också på soffan med en god bok.

– Senast läste jag Orhan Pamuks bok om Istanbul.

Bettan hör till dem som med jämna mellanrum beger sig på resa.

– Att planera resor gör mig också pigg.

Vid terrassbordet på innergården sitter även Tanja Enberg, researrangör och kulturproducent. För henne som så ofta reser iväg till S:t Petersburg med närområden gäller det att ladda energi mellan resorna och det tidsödande planeringsarbetet.

– Jag tar gärna tar ett bad med badsalt. Nyligen hittade jag på en billig scrub – kaffe blandat med tvål fungerar alldeles utmärkt.

När Tanja var på semesterresa i Marmaris, Turkiet, unnade hon sig sköna behandlingar i hamam, det turkiska badet. Att dricka te hör till Tanjas ryskfinlandssvenska livsstil. Hon tänker, läser och skriver bra med en kopp te i handen vid köksbordet i Ingå. Ibland väljer hon en energigivande rask stavpromenad som kan sluta i Ingå bibliotek, bland damtidningarna.

– Det är lyx för mig, men det skulle inte fungera lika bra om jag kunde göra det varje dag.

På engelskt vis

På bänken intill Tanja finns Sophia Jansson från Moomincharacters. Sophia bodde med sin man i England där tedrickande är en essentiell hörnsten i kulturen. Teritualen ger en tid att fundera, att stanna upp och vila. Karbad är likaså viktigt i England. Som helsingforsare har hon varken glömt bort de sköna baden eller att ofta dricka te. Det ska avnjutas med mjölk, på engelskt vis, medan Tanja väljer citron i sitt.

– I mitt bad finns skumbad eller badsalt och oljor. Det kan gå veckor när jag badar varje dag, 10–15 minuter för värmens skull. Det är skönt att spankulera i rummen där hemma i badrocken med en kopp te i handen, säger Sophia.

Hanna Hemilä, filmproducenten som upplever bråda tider med den internationella lanseringen av barnfilmen och succén Pelikanmannen, sällar sig bastubadarna. I maj var hon nyss hemkommen från en filmfestival i New York och följande dag skulle flyget föra henne till filmfestivalen i Cannes. Festen som började i Bittes bastu fungerade som en andningspaus.

– Bastun hör ihop med min livsstil. På vintern knäpper jag ofta på vår bastu, som är en ångbastu, vilket är skönt. Bastu är skön avkoppling efter en hektisk arbetsdag, säger Hanna.

Hon är mån om att sköta om sitt välbefinnande. När hon var yngre och gift i Paris bodde hon i en våning som stått tom i tiotals år. I kylan och fukten kände hon sig ofta trött och senare utvecklade hon kraftiga symptom på mögel- och dammallergi.

– När folk inte längre vill ha mig som filmproducent kan jag ha en framtid som mögelhund, så mögelkänslig är jag, skämtar Hanna.

En helg i öknen

Senare på kvällen, när Bittes fest fått tillskott av fler väninnor och förflyttat sig till vindsvåningen på Sjötullsgatan, lär jag mig hur radioredaktören, som tog ledigt från jobbet i några månader för att lära sig arabiska i Kairo, hittade ro och avkoppling. I Kairo var ljudnivån och människomyllret inte jämförbara med lugnet på hemorten Karis och när hon beslöt sig för att vila en helg i sitt lilla pensionatrum i sällskap av goda böcker, väckte det uppmärksamhet. Den mest erfarna receptionisten knackade på hennes dörr för att ta reda på varför hon inte kom ut och umgicks bland människor. Han trodde personalen på pensionatet hade gjort något fel i bemötandet av finländskan. Istället för att låsa in sig på rummet lärde hon sig snart att det accepterade sättet att hitta tystnad och ro, för att igen orka i bullriga Kairo mitt i Ramadan när bönerna mest hela tiden ljuder ur moskéernas högtalare, var att hyra en guide och resa ut i öknen för att begrunda stjärnhimlen och tystnaden. En helg i öknen var den avkopplande lyxen som välbeställda Kairobor och utlänningar unnade sig och behövde för att orka med vardagen.

Kanske någon av er läsare undrar vad jag själv gör för att koppla av efter arbetet för att orka vidare? Jag har inte bastu hemma och att boka in mig höghusets bastu skulle aldrig falla mig in. För några år sedan, när jag bodde i Ekenäs och simhallen var ny, hittade man mig ofta om kvällarna simmande en kilometer eller i bubbelpoolen. Numera är det de ledda dans- eller gymnastiktimmarna i Motivus motionssalar i Helsingfors som ger mig avkopplande energi. Speciellt salsatimmarna är roliga; hela kroppen rör på sig till levnadsglada rytmer. Men så beroende av att dansa som Birgitta Holm är jag inte:

”Varhelst jag befinner mig i världen stoppar jag dansskorna i väskan och ger mig ut i hetta och köld, i torka och väta. Hur danskvällen än ser ut att utvecklas har jag samma ofrånkomliga känsla av att det bara är här jag vill vara. Det är inte som för Kerstin Thorvall en ångest som driver mig, i varje fall inte en öppen sådan. Ingenting tar en så i anspråk som pardans. Man stämmer in sig på en annan människa, kastar sig in i det mest subtila samspel med någon fullständigt okänd. Man stämmer in sig på musiken, dess känsla, takt, rytm. man stämmer in sig på golvet, hur strävt, halt jämt det är. Man stämmer in sig på rörelsen. När det är som bäst vet man redan innan det händer vad den som för tänker göra. Ett sjätte sinne är igång.”

Text: Sunniva Ekbom