Britt Lundberg:

Det råder ingen tvekan om att kvinnan som sitter på andra sidan bordet stortrivs som årets president för Nordiska rådet.

– Varje dag då jag vaknar har det gått en dag till av det här otroliga året och jag vill göra det allra bästa möjliga av varje stund, säger åländska Britt Lundberg.

Hemma på Åland har hon inte bara varit talman för lagtinget, utan även suttit på en rad ministeruppdrag, jämställdhetsposten bland dem. Parallellt med det nordiska förtroendeuppdraget sköter hon under det här året också aktivt uppdraget som lagtingsledamot och ordförande för Centergruppen.

– Men de här jobben är så inspirerande att jag får mer krafter av att arbeta, säger hon.

Svart sida

När det gäller just jämställdhet konstaterar Lundberg att Norden som region förstås ligger i världstoppen på flera områden: kvinnors delaktighet i arbetslivet, den låga andelen döda vid barnafödande, utbildningsnivån … Men det betyder inte att allting är bra.

– På 1300-talet lagstiftades det om kvinnofrid. Hur relevant är den frågan i dag? frågar hon. Svaret är: Relevant.

– Missbruk och siffrorna för mäns våld mot kvinnor är de nordiska välfärds­staternas svarta sida. När det gäller lika lön för arbetet är det skäl att se på hur vi värderar de arbetsinsatser där man arbetar med människor och dem där man arbetar med maskiner och teknik. Här finns mycket kvar att göra.

Krävande kunskapsområde

Britt Lundberg själv anser att jämställdheten är ett krävande kunskapsområde. Därför är hon glad att Finland åtminstone inte än har hoppat på den samnordiska trenden att väga frågan ur en sektoriell vinkel, det vill säga så att man för samman alla diskriminerade grupperingar.

– Slår man ihop den här lagstiftningen, finns det en risk för att jämställd­heten hamnar i skuggan.

För den tidigare jämställdhetsministern handlar just den frågan nämligen i slutändan om en av de mest centrala demokratifrågorna.

– Först den dagen då ingen kan tillmäta sig ett högre värde än en annan kan vi säga att vi har en fullständig demokrati. Och dit har vi nog en bit att gå, också i Norden.

Utvecklingen kräver, understryker hon, insatser av båda könen.

– Jag tror det är viktigt att män är med om att arbeta för jämställdhet, för då får frågan mer legitimitet. Det betyder väldigt konkret att män på riktigt för fram kvinnor till centrala poster och också låter dem föra ordet.

Kvinnans ställning

Lundberg har själv fyllt 54 i april. Under hennes livstid har kvinnans ställning på många sätt förbättrats i Finland och Norden. Samtidigt hörs fortfarande likartade diskussioner som kan handla om exempelvis bristen på kvinnor i aktie­bolagens styrelser.

– Det heter att ”det finns inga kvinnor som vill”. Det är klart att det finns. Det är bara att titta på de nordiska kvinnornas utbildningsnivå. Är det så att man inte hittar de här kvinnorna behöver vi kanske skapa banker av dem som är intresserade av styrelsearbete. Vi – både män och kvinnor – behöver också föreslå dem till de här posterna.

Och är det så att kvinnorna tvekar – ja, då uppmanar Britt Lundberg samhället att stötta dem, puffa på dem och inspirera dem att ta steget.

– Kvinnor tenderar se fler hinder än män, eller så tror de att man måste vara på ett speciellt sätt för att klara av ett uppdrag. Jag har arbetat på en personalavdelning, där vi också rekryterade. Där fanns det tecken på att kvinnor är bra på att hindra sig själva.

Som exempel nämner hon en rekrytering där det krävs åtta kvalifikationer av den som skulle anställas. När rekryteringen var klar kunde ansökningar av kompetenta kvinnor, som hon själv kände till, lysa med sin frånvaro.

– Kvinnan tittar på listan och ser att hon uppfyller alla utom en punkt. Saknas den ena punkten anser hon sig inte vara kompetent. Många män läser två, tre punkter och säger ”Äh, det här klarar jag”. Det är ju rätt tänkt. Sällan uppfyller någon alla krav. Kvinnor behöver få en frimodigare inställning till sin kompetens och förstå att det man ännu inte kan så kan man lära sig via jobbet.

Tro på ditt omdöme

När en kvinna kommer så långt som till att söka, och få, jobbet avsäger sig Britt Lundberg också bestämt omgivningens frågor och goda råd.

– Alla dessa människor som undrar hur hon ska klara arbetet, barnen och ett stort hus. Vet ni, det behöver ingen annan bedöma för er. Det är viktigt att komma ihåg att en kvinna nog själv klarar av att avgöra vad hon kan.

Själv sköter hon entusiastiskt ett krävande politiskt uppdrag på Åland och ett tidskrävande förtroendeuppdrag. Kraft hittar hon i människomöten och i uppdraget.

– Jag tror att i tider då EU krackelerar och världen känns otryggare så söker man sig till familjen. Vi må vara skilda länder med lite olika lagstiftning och situation, men vi i Norden hör ändå ihop.

Praktiska hinder

Hon själv är en passionerad nordist, och även om Norden kan ses som en av världens mest integrerade regioner, finns en hel del arbete kvar att göra.

På diskussionsagendan under hennes år hänger den än så länge teoretiska diskussionen om någon form av förbundsstat med. Det gör också en kanske snäppet mindre teoretisk diskussion om ett nordiskt personsignum. För även om det nordiska samarbetet har långa anor så vet de som flyttat mellan länderna att det finns en hel del praktiska hinder i vardagen.

– Att öppna bankkonto, få bankkoder, skriva hyreskontrakt, skaffa bonuskort till butiker … Många av de gränser som finns kvar kunde raseras med ett gemensamt personsignum, men det är en utdragen diskussion för att nå dit.

Samtidigt vill hon satsa hårt på att sprida kuns­kap, och samla in kunskap, om Norden. Bland de första åtgärderna var att starta en blogg. Den verkar redan ha sänkt tröskeln för medborgarna att ta kontakt, ibland i väldigt praktiska ärenden. Det tycker hon är bra.

– Skattefrågor, vardagliga hinder, tankar om Norden … Alla kontakter hjälper mig att få en bild av hur den lagstiftning som finns fungerar för dem som berörs.

Ger energi

Några månader in i det ett år långa uppdraget syns heller inga tecken på trötthet. Tvärtom. Hon har hittills tackat ja till betydligt mer än vad som förväntas och det gör hon dels för att maximera tiden som president, dels för att det är i arbetet hon hittar krafter.

– Jag är väldigt mån om att sköta det här med full motor och samtidigt är jag förstås väldigt mån om lagtingsuppdraget hemma. Men om man planerar väl, fungerar detta väldigt bra. Det här arbetet ger mig en oerhörd energi och den i sin tur föder sedan mer energi.