Delas Välfärdsfinland itu?

Undersökningar visar att inkomstklyftorna har ökat rejält. Internationellt sett hör vi till de länder där skillnaderna ökat mest. Där lönerna har stigit med 38 procent, har de sociala förmånerna (grundtryggheten) som utbetalas av Folkpensionsanstalten ökat med endast 5 procent. Det går följaktligen bra för många i Finland, men för dem som haft det svårt går det bara sämre. Arbetslöshet, långvarig sjukdom och låga inkomster är några orsaker till att människor behöver bidrag för att klara sitt uppehälle. Men då bidragens storlek inte ökar i samma takt som lönenivån och kostnaderna för mat, uppehälle, kläder och så vidare, eftersom priserna stiger, blir situationen i något skede ohållbar.

Arbetslösheten sätter sina spår i vårt samhälle, inte minst hos den person och hans/hennes familj som den berör. Den sätter i värsta fall också sina spår hos kommande generationer. Redan nu kan vi börja skönja ett mönster i hur arbetslösheten går i arv. Frågan är hur barn och unga i familjer där föräldrarna (föräldern) är arbetslösa ska stödjas och uppmuntras till studier och arbete. De sitter ofta redan i en mycket orättvis situation då familjens konsumtionsförmåga inte är densamma som andras. Det gäller allt från hobbyer och kläder till resor med mera. Det är klart att hobbyer och resor inte är nödvändiga för överlevnaden, men att inte ha möjligt att exempelvis låta barnen gå med i ett innebandylag, besöka simhallen med dem eller ta dem till en nöjespark, är också något som ökar utanförskapet. Då pengarna knappt räcker ens till livets nödtorft har man heller ingen möjlighet att göra något så enkelt som att köpa nya vinterstövlar eller en varm vinterkappa. Inte ens med utkomststöd som hjälp.

Att pengarna inte räcker till mat alla dagar är brödköerna ett bevis på. Och också i vårt välfärdsland behövs EU:s matpaket. Något har gått snett då samhället inte längre kan garantera en basutkomst som det går att leva på. Då hjälper det inte i förlängningen att vi på Marthaförbundet lär ut hur du använder dig av mjölkpulvret och mjölet i EU:s matpaket. Det är en första hjälp, men det behövs också en strategi på lång sikt. Har Finland råd att blunda för tudelningen i samhället?

Christel Raunio
Förbundsdirektör