Den perfekta julen

– Det viktigaste med julen är att den är rolig. Hur man skapar det roliga bestämmer varje familj själv, men fokus måste ligga på barnen.

Det säger barnpsykiatern Raisa Cacciatore vid Befolkningsförbundet. Hon tar starkt ställning för barnets rätt också när det handlar om att fira jul. Den rätten handlar inte om att få högar av dyra julklappar, utan om en trygg förvissning om en härlig högtid med tid för gemenskap.

– Man ska komma ihåg att inte alla firar jul, utan att det kan vara någon annan högtid som har stor betydelse för familjen. Men till högtider hör glädje och förväntan, en motvikt till det ganska tuffa liv med många plikter som barn lever i dag.

För Raisa Cacciatore symboliserar julen glädje.

– Jag upplever inte jultiden som stressande eller tung. Från barndomen har jag egentligen inte några direkta julminnen. Min mor dog när jag var fem, men vi hade förstås julmat och sådant som hör till julen. Mina minnen är helt positiva, trots allt. Men det har känts ganska befriande att inte behöva göra något speciellt. ”Joulu syntyy kolmesta k: sta – kuusi, kinkku ja kynttilät.” (Gran, skinka och levande ljus gör Raisas jul till den rätta.)

Alla plikter som är förenade med drömmen om den perfekta julen, tycker Raisa att man gott kan hoppa över. Låt barnen få bygga sneda och vinda pepparkakshus, och fylla julgranen med sina egenhändigt tillverkade juldekorationer. Inte lika elegant som i den glassiga damtidningen kanske, men betydelsefullt för barnets glädje och känsla av delaktighet. Gör inte julstämningen till en dragkamp mellan olika viljor om vad som skapar julen.

– Utgångspunkten måste vara att julen ska vara rolig för barnen, och föräldrarna. Därifrån kan man bygga vidare på en jul som passar den egna familjens behov. Bevara några gamla traditioner, men skippa allt som enbart känns som betungande plikter. Man behöver inte städa, laga julmat eller öppna sitt hem för hela släkten, om man inte vill. Skapa nya och egna traditioner. Kanske hela familjen vill gå ut och åka skridskor på julafton eller göra tomtar. Jag tror också att det är bra att tillsammans resonera över julens betydelse.

Raisa funderar över gåvorna som delas ut på julafton, och vad vi egentligen vill förmedla med dem. I syskonskaran jämförs paketens storlek och värde, och bland kamraterna blir det lätt en tävlan om vem som fått finast, störst, mest och dyrast. Tillåt inte barnen att ge sig in i den diskussionen.

– Och absolut förbjudet för föräldrar är att säga till barnen, att ni har fått precis lika mycket julklappar för ni är precis lika mycket värda. Det är viktigt att vara tydlig med budskapet att barnets värde aldrig kan mätas genom saker, och att människans självkänsla byggs med omsorg och uppskattning och genom handlingar och ord. Att det sedan är roligt att ge och få presenter är en helt annan sak.

En ganska vanlig fråga i många familjer är hos vilka av mor- och farföräldrarna julen ska firas. Egentligen skulle man kanske helst vilja fira med den egna familjen, men när mor- och farföräldrar blir så besvikna om de inte får vara med barnbarnen just på julafton …

– Julen är barnens fest, och föräldrarna måste själva kunna bestämma hur och var julen firas. Det är helt vansinnigt att köra långa sträckor mitt i natten bara för att göra mor- eller farföräldrar nöjda. De har fått fira jul med sina barn, och måste vara beredda på att låta den unga familjen välja sitt eget sätt att fira jul. Jag vill inte låta ovänlig och hård, men barnfamiljernas vardag i dag är så tung med nattvak, arbete och många plikter att de behöver den vila som julledigheten erbjuder dem.

I Finland är julen en mycket privat högtid. Så gott som hela samhället står stilla och familjerna stänger dörren till sina julpyntade hem. För de ensamma och fattiga kan julen vara en börda.

– Fattigdomen bland barnfamiljer och ensamstående är ett stort problem, som vi borde tala mycket mer om. Själv har man ingenting att erbjuda sin fattiga familj, men måste lyssna till andras berättelser om hur de firar julen med hela tjocka släkten, och hur barnen leker och har roligt med sina nya saker. Kanske man åker släde till kyrkan och har andra skojiga traditioner. Kanhända kyrkan kunde öppna sina dörrar på julafton och bjuda på julmat, tomtebesök och kravlös samvaro, funderar Raisa. Det finns i alla fall behov av alternativa sätt att fira jul, också för många andra än fattiga och ensamma. Men i synnerhet för de barn som växer upp i missbruksfamiljer, är nöden stor under julen.

– De barnen har ingen att ringa till och ingenstans att gå. Vi kunde kanske vara en aning mindre artiga och finkänsliga, och våga föreslå ett gemensamt julfirande.

Raisa har tidigare tillsammans med sin ex-man och deras två barn firat åtskilliga jular i Italien, och tycker att vi finländare gärna kunde anamma något av italienarnas mer öppna sätt att fira högtider.

– Det handlar om att ändra inställning till julen. Mindre krav, men mera gemenskap, också med dem som inte hör till familjen.


Text: Helén Kurri