Det finns ett ljus i tunneln

Vi har gått från ovetskap och villrådighet till klara vaccinationsplaner och hopp om bättre tider. På Marthaförbundet har vi för första gången på länge vågat uttala orden: ”Planera en fysisk utomhuskurs i maj/juni med förbehållet att vi kanske måste ställa om till en digital kurs veckan innan.” Det känns som ett viktigt litet steg mot ett öppnare samhälle, ett mer normalt samhälle med umgänge och gemenskap. Ett samhälle utan rädsla för smitta.

Att bevara hoppet och framtidstron hjälper i alla situationer. De föreningsordförande jag har talat med under den ringrunda som genomfördes hösten 2020 hade alla en positiv framtidstro, även om flera tyckte att det kändes tungt att inte kunna träffa sina marthasystrar och -bröder fysiskt. De väntade på bättre tider och såg fram emot gemensamma möten fyllda av skratt och gemenskap. Ingen av dem hade förlorat hoppet och grävde inte heller ner sig i självömkan eller beklagade sig över hur eländigt allting var. Nej, de såg med tillförsikt på kommande tider. Det var riktiga optimister allihop.

Inget ont som inte för något gott med sig. Den digitalisering som ägt rum under coronapandemin har tvingat oss alla att tänka i nya banor och lära oss nytt. Ibland har det kanske känts övermäktigt, men jag har sett bevis på att man kan om man vill. Marthor som hjälpt och stöttat varandra genom försök och misstag. Och så ska det vara – vi lär oss nytt tillsammans.

Ingenting kan någonsin ersätta det fysiska mötet, men digitaliseringen erbjuder möjligheter att delta i gemensamma sammankomster oberoende av var i landet man befinner sig. Oberoende av om man är bilburen eller inte, oberoende av om man sitter på en holme eller inne i stan. Man möter nya personer via skärmen som man kanske aldrig annars skulle träffa.

Det är grundinställningen till livet som avgör hur vi ser på framtiden och våra möjligheter att påverka vårt eget liv och andras. Jag har sett och hört många marthor som är just de optimister som vill vara med och göra världen till en lite bättre plats varje dag. Det handlar om att göra de små tingen i vardagen för en själv och för varandra, och att bevara en positiv tro på framtiden.

Det positiva smittar av sig, ger ringar på vattnet och den som ger, får alltid mer tillbaka. Alla ni som engagerar er på ett eller annat sätt för era medmänniskor, sitter i en styrelse eller fungerar som volontär, stickar sockor till ett skyddshem eller gör tyghundar till svårt sjuka barn, eller finns där som ett lyssnande öra för den ensamma. Ni ska veta att ni är guld värda och att er insats och er tid betyder oerhört mycket. Tillsammans tar vi oss ut ur coronapandemin. Snart ses, skrattar och gläds vi tillsammans.