Det måste bli lätt att välja rätt
I år är det också valår i Sverige. Den viktigaste frågan för väljarna är – näst efter vård, invandring och skola – miljö och klimat. Det visar en Novus-undersökning från maj, och den frågan har bara blivit viktigare under sommaren som gått.
Sverige har präglats av extremhetta, landsomfattande skogsbränder och torka. Svenskarna älskar visserligen alltid att småprata om vädret, men aldrig har så många pratat så mycket om vädret som i sommar. ”Underbart”, har varit den vanligaste kommentaren om det soliga vädret och temperaturen som legat på trettio en stor del av sommaren. Ofta har meningen ändå fortsatt med orden ”men det här är inte normalt”.
Miljö- och klimatfrågan är inte längre en abstraktion som vi kan välja att bry oss om eller inte. The empire strikes back, heter Star Wars-filmen från 1980. Om vi inte förändrar vår livsstil kommer vi snart att ha en verklighet som kunde gå under filmtiteln The planet strikes back. Siffror från WWF visar att vi lever som om vi har tillgång till 4,2 jordklot.
Vilka är ”vi”?
När man säger ”vi” måste man ändå titta på vilka ”vi” det är man menar. ”Vi” är framför allt männen och den rika västvärlden, enligt Gerd Johnsson-Latham, som i flera decennier arbetat med jämställdhets- och hållbarhetsfrågor i det svenska regeringskansliet. Män har ett betydligt större klimatavtryck än kvinnor, visar hennes studie från 2007. Män kör mer bil, äter mer kött och flyger mer – och planerar dessutom för den här livsstilen, eftersom de är i majoritet bland de beslutsfattare som sköter stadsplanering och infrastruktur. Kvinnor i samma position tenderar att ge tåg- och kollektivtrafiken mer stöd i form av skattemedel, medan männen stöder flyg- och biltrafiken. Ökad jämställdhet gynnar alltså inte bara kvinnorna, utan också klimatet.
Generellt sett tycker jag ändå att klimatkampen i alltför hög grad fokuserar på individen – om det så gäller män, kvinnor eller något däremellan. Jag stannar på marken, hette en kampanj i våras där flera mer eller mindre kända svenskar tog avstånd från flygresor och lovade att välja tåg före flyg och inrikes- före utrikesresor. Sådana här initiativ är såklart viktiga och individen spelar en roll, men politiken och näringslivet spelar en större roll. Det är viktigt att alla tar sitt ansvar, men det är viktigast att politikerna och de globala företagen tar sitt ansvar. Det hjälper inte att några individer väljer att inte flyga om beslutsfattarna fortsätter utveckla inrikesflygtrafiken, som i Sverige. Det hjälper inte att några personer väljer tåg, om man fortsätter bygga motorvägar som främst gynnar privatbilister.
Det måste vara lätt att välja rätt. Det borde alltid vara billigare att välja tåg i stället för flyg. Det borde alltid gå att välja goda och näringsrika vegetariska rätter på restaurangerna. Det borde alltid finnas trygga cykelvägar och ett välfungerande buss- och tunnelbanenät. Man kan inte kräva att individen tar ansvar om man inte lagstiftar så att det blir lätt att leva hållbart. Människor är inte villiga att ge ifrån sig sina privilegier (se bara på männen i det patriarkala samhället) och detsamma gäller bekvämlighet. För att vi ska välja att leva mer miljövänligt måste vi erbjudas bekväma lösningar, och så ser det inte ut i dag.
Ö av plast
Ett exempel är plasten. Jag var femton när jag för första gången hörde om den enorma ö av plast – stor som delstaten Texas – som flöt omkring i Stilla havet. Ön består av plast som slängts på marken och flutit ut i havet, och som där blir en dödsfälla för många djur. Men trots att vi länge känt till problemet, är det först i dag som EU-kommissionen vill förbjuda plastprodukter såsom tops, bestick, tallrikar och sugrör. Och det var så sent som förra året som butiker måste börja ta betalt för plastpåsar.
Det är svårt att leva ett plast- och kemikaliefritt liv så länge som vi inte ges något alternativ. Jag skulle gärna ta med mig glasburkar och handla i förpackningsfria butiker där all mat säljs i lösvikt, om sådana fanns. I Malmö finns en – Sveriges första – men den ligger långt borta och är dyr. Jag skulle gärna handla mer naturligt schampo, deodorant och parfym – om sådana var lättare att hitta.
Nästa gång jag går in i en matbutik där varje enskild paprika är förpackad i plast, kommer jag att ställa krav. Jag kommer att göra min plikt som konsument och be om ett mer hållbart utbud, med hotet att jag annars handlar någon annanstans. Jag önskar bara att de där ”någon annanstans” fanns lite varstans.
Text: Heidi Hakala
