Eldsjäl för mathantverk får matkulturpris

Hur skulle du plantera 2 100 äppelträd? I Pellinge valde en matentusiast att göra det för hand, med hjälp av familj, vänner och talkoanda. Inte ens två dagar hade de på sig. 
– Till slut var vi som tagna ur den där amerikanska realityserien där stressade brudar försöker välja brudklänning: bråk, dramatik och känslor som kokar över åt alla håll. Men här är vi nu!

Gunnel Englund slår upp porten till sitt äppelparadis på Pellinge, en solbadande sluttning där fruktträden står uppradade i prydliga rader. Bland allt det gröna vippar en grå hjässa omkring, Gunnels mamma Gerda är ute och plockar. Trots att äppelträdgården bara har ett år på nacken har den redan producerat över förväntan, och i helgen ska 400 kilogram äpplen mustas. Snart kan äpplena också föras till ett alldeles eget lager. En stor byggnad med plats för både mathantverk, kök och kyllager håller på att ta form uppe vid Smedsgården.

Jordbrukare i femte genrationen

Äppelodlingen är den senaste i den långa rad matprojekt som Gunnel Englund åtagit sig under åren. I Pellinge har hon gjort sig känd än som jordbrukare, än som skogsbrukare, jägare och delägare i bybutiken. Och nationellt känner man henne som den prisbelönta mathantverkaren som tagit fram både konjakskörsbär och den hyllade äppel-rönnbärsglöggen.

– Jag är den femte generationen på vår gård. När min farfars farfar tog över Smeds började han odla spannmål och potatis. Släkthistorien vet berätta att vår potatis var så bra att den efterfrågades av självaste Mannerheim!

Folk brukar säga: man måste ju jobba för att kunna leva. Men jag säger "att jobba ÄR att leva"

Men hur god potatisen än är, är tiden förbi för dess lönsamhet. När Gunnel Englund tog över jordbruket vid millennieskiftet gick hon modigt in för specialgrödor och började odla björnbär och hallon. Samtidigt började hon gå kurser i mathantverk och delta i olika tävlingar. Den första vinsten i SM i mathantverk var något av en chock. Gunnel Englunds äppelglögg med rönnbär blev så omtyckt att köparna stod på rad och viftade med sina pengar - alla skulle de ha lådvis med prisvinnarglögg till julfesten. Men rönnbärssäongen var ohjälpligen slut och Englund stod uppgiven och såg på de tomma bärträden medan beställningarna fyllde mejlboxen.

– Det var stört omöjligt för folk att förstå att det helt enkelt inte finns rönnbär längre. Det blev en riktig tankeställare, dagens människor tror verkligen att pengar är nyckeln till allt. Men inte rår marknadskrafterna på Pellinges småfåglar. De mättar sina magar när de är hungriga, säger hon och skrattar.

Bondförnuft i jordbruket

Att odla på naturens villkor är en hjärtesak för Gunnel Englund.

– Jag har inte gått igenom besväret att registrera mitt jordbruk som ekologiskt, men jag använder bondförnuft vilket i praktiken är samma sak. Inte just något bekämpningsmedel och sparsamt med gödsel, säger hon.

Att stämplar som ekologi är så avgörande för mångas köpval är något hon kan förstå, men ibland gör det henne lite bedrövad.

– Många gånger vet folk inte ens vad en ekostämpeln betyder, och bryr sig inte om att fråga och jämföra. Att se med egna ögon är alltid bättre än att förlita sig på stämplar, och närproducerat är nästan alltid det bästa alternativet, säger hon.

Bönderna om någon behöver budbärare. Det är strävsamma människor som jobbar stenhårt och utan att göra något väsen av sig.

Finländska råvaror är enligt Gunnel Englund det renaste och finaste man kan få i matväg:
– De håller en otroligt fin kvalitet tack vare våra skiftande årstider. Hos oss vilar ju jorden på vintern. Nere i Europa odlar man på helt andra premisser och kan ta flera skördar per år från samma jord. För mig är finländsk matkultur uttryckligen de superfina råvarorna. 

Ett pris för alla bönder

Sitt eget jordbruk sköter hon otroligt nog vid sidan av ett dagsjobb. Englund jobbar som projektledare inom projektet Vilt och välmående på yrkeshögskolan Novia. När hon är klar för dagen väntar jordbruket. Men arbetsmängden stör henne inte.

– Folk brukar säga: man måste ju jobba för att kunna leva. Men jag säger "att jobba ÄR att leva". Jag trivs med det jag gör. När man gör saker man gillar föds ny energi!

Hon vill att den erkänsla som matkulturstipendiet innebär ska tillägnas alla dem som producerar mat i Finland.

– Bönderna om någon behöver budbärare. Det är strävsamma människor som jobbar stenhårt och utan att göra något väsen av sig, för att vi andra ska kunna äta ren och bra mat. Vi borde bli mycket bättre på att värdesätta böndernas produkter och vara stolta över den fantastiska matproduktion och det kunnande som finns i vårt land.