Elva år med Martha

Jag hade av dåvarande ordföranden Martina Harms-Aalto fått glädjebeskedet att jag hade valts till verksamhetsledare för Svenskfinlands största kvinnonätverk och rådgivningsorganisation som andades gedigen erfarenhet och tillförlitlighet i samhället. Marthaförbundet och marthor stod för något äkta, praktiskt och pålitligt, med näsa för det som är i tiden. Martha – kvinna i tiden var sloganen då.

I hallen möttes jag av kanslisten Bodil Fredriksson-Nurmi som önskade mig välkommen och gav mig en rejäl bamsekram. Ett sådant hjärtligt bemötande gjorde mig förvånad och samtidigt oerhört glad. Det var alltså så här det skulle bli att jobba inom denna rörelse! Samma värme och hjärtlighet mötte mig i styrelsen och på fältet. Samhörigheten och känslan av att jobba för samma värderingar var stark. Förpliktelsen att förvalta och utveckla rörelsen påmindes jag om av de fotografier som hängde i mötesrummet, av barska förbundsordförande från årtionden tillbaka.

Snart stod det dock klart att också inom martharörelsen behövdes det en klarare definition på vad organisationen ska arbeta för och fokusera på. De kommande åren kom att kantas av en strävan att ta vara på den bredd som förbundets stadgar gav möjlighet till och välja ut de områden som är i tiden och som bäst och mest kan engagera nya och gamla medlemmar. År 2004 tog vi oss an kampanjen Ett slag för Östersjön och seglade med Albanus för att väcka folk till insikt om att våra vattendrag mår dåligt.

Redan år 2007 lyfte vi fram hur kemikalier i vardagen kan påverka hälsan, och vi myntade begreppet marthafeminism för att tydliggöra att vår verksamhet utgår från och riktas till kvinnan. När förbundet firade sitt 110-årsjubileum lanserade vi 110 tips för en hållbar livsstil. Sloganen För en hållbar livsstil genom medvetna val blev, parallellt med den kvinnofokusering vi slipat fram, en röd tråd i hela förbundets verksamhet. Konsumtion genom medvetna val och en hållbar livsstil har gått som en röd tråd genom alla de projekt vi sedan dess har startat, om det så har gällt den offentliga måltiden genom Operation skolmat, projektet Marthas matkorg, Garderoben eller klädbytardagen, bara för att nämna några exempel.

Att vår verksamhet intresserar kan vi se i det stora intresse som såväl allmänhet som olika organisationer visar oss och i hur medierna följer upp vår verksamhet.

Hur vi har arbetat för att utveckla oss har föranlett flera olika presentationer och föreläsningar. Redan 2004 fick jag möjlighet att via UNDP i Makedonien presentera marthaverksamheten som ett best practice-exempel och föra ut modeller för hur kvinnor kan nätverka i syfte att skapa arbetstillfällen. Talesättet ”att göra en martha” har myntats. Med detta avser man att svänga något som är på nedåtgående till något som är på uppåtgående och växer. Vårt engagemang i kvinnostödscentret Marta i Lettland är likaså ett kvitto på att marthor kan göra skillnad.

Under flera år gick diskussionen het på fältet om de medlems- och organisationsreformer som var på gång. Medlemstidningens vara eller inte vara blev ett diskussionsämne på så gott som alla vår- och höstmöten, tills vårmötet 2012 klubbade igenom beslutet att alla medlemmar får Martha. Samtidigt har en förenkling av organisationsstrukturen pågått och fortsätter.

Men nu är det dags för någon annan att ta över rodret. Jag har haft förmånen att få jobba med fina kolleger, medlemmar, styrelser och styrelseordförande. När jag för sista gången släcker lampan i mitt arbetsrum på Marthaförbundet är det med en förvissning om att martharörelsen är unik och stark, men också med en förhoppning om att förbundet fortsättningsvis ska fokusera på kvinnan och hennes omvärld. För som rörelsens grundare konstaterade, det är genom kvinnan vi skapar nästa generation. Ta vara på det!

Christel Raunio, förbundsdirektör