En Maria av sin tid

Prästen Maria Sundblom-Lindberg är feminist. Hon är ung, tuff och modig. Hon är kvinnlig, moderlig och varm. Och dessutom spontan och glad. I början av september tilldelades hon årets Fredrika Runeberg-stipendium, som varje år ges till en person som utfört en samhällsmoderlig gärning.

Teologie kandidaten och filosofie magistern Maria Sundblom-Lindberg funderar över beteckningen ”samhällsmoderlig”.

– Jag ser det som att känna ansvar och omtanke om människor och samhälle. Det är något stort, frodigt och omfamnande, och samtidigt något fint och högtidligt.

Flera samhällsmoderliga Marior kan bidra till att kyrkan öppnas fullt ut för flickor och kvinnor, och människors vardag. Maria Sundbloms böcker och tv-programmet Salt i FST har ett medvetet feministiskt kristet perspektiv. I boken Tjejer i kyrkan uttrycks det gudomliga i femininum. Vilka reaktioner har Maria fått på det feministiska uttrycket?

– På mitt tjejmaterial och på Salt-serien har feedbacken varit mycket positiv, knappt något negativt alls. Från kyrkans konservativa har jag inte fått några reaktioner alls, vare sig på mina böcker eller på Salt. Antingen ser de inte på programmen och läser inte böckerna, eller så tycker de att det är bra med feminism!

Maria redogör för en ganska rolig, men talande, händelse när hon på ett kyrkoherdemöte berättade om tjejverksamheten.

– Efteråt kom en manlig präst fram och sade lite försiktig att ”Jo, jag borde ju inte säga det här, men det låter faktiskt bra med tjejgrupper”. Jag sade till honom att jag vet varför – Jesus är feminist!

Maria är tjejverksamhetens moder och jobbar med att utbilda kvinnor till ledare för tjejgrupperna. I grupperna jobbar man med att stärka flickornas kvinnliga och andliga identitet, bland annat genom Marias bok Tjejer i kyrkan. Grupperna fungerar som en andlig fördjupning för flickor efter konfirmationen, men någon övre åldersgräns finns inte. Materialet kan med smärre modifieringar användas också för vuxna kvinnor. Maria berättar om en tjejgrupp där medelåldern låg på 80 år.

– För första gången kunde de tala om sin kristna verklighet med en präst, en verklighet som omfattar stora händelser som barnlöshet, missfall, otrohet, våld.

Samtidigt som allt fler människor uttrycker en längtan efter andlighet i livet, koncentrerar sig kyrkan mest på att bråka om kvinnliga präster och om synen på homosexualitet. Kyrkbänkarna gapar tomma, och många upplever att den kristna tron inte har något att ge. Har vår kyrka en framtid?

– Kyrkan kan ha en fin framtid framför sig, säger Maria. Det är en unik institution som omfamnar hela människan: kropp, själ och ande. Men vi måste också höja blicken. Förutom bekämpande av all slags fattigdom samt ekologiskt arbete ser jag människohandeln i världen som den viktigaste frågan som kyrkan skulle kunna engagera sig i just nu. I denna fråga borde kyrkan profilera sig och göra sin röst hörd. Jag vägrar att tro att någon flicka eller kvinna frivilligt vill prostituera sig. Men var finns det manliga engagemanget? Detta är en fråga för männen i första hand. Männen måste öka sin medvetenhet om vad prostitution handlar om, och jobba med sin egen sexualitet. Var finns det manliga engagemanget för de här frågorna?

Maria skrattar och pratar, snabbt och mycket. Maken Henrik Lindberg finns vid Marias sida med familjens yngsta i famnen. Ivar, åtta månader, viftar med en liten bar fot och är alldeles bedårande. Storasystrarna Siri, åtta år, och Astri, sex år, mumsar på kex och rycker mamma i ärmen. Hela familjen har kommit till Borgå den här söndagen för att vara med om festligheterna när mamma tar emot priset i Fredrika Runebergs hem.

Lika festligt var det inte när Katarina Rejman, ordförande för Finlands svenska Marthaförbund, ringde upp Maria och berättade att stipendiekommittén bestående av Martha-förbundet, Delegationen för Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Svenska Kvinnoförbundet beslutat att utse henne till årets Fredrika. Maria blev inte alls glad.

– Nej, jag kände faktiskt skam. Ska jag få pris? Det får man ju när man är äldre och etablerad, jag är i mitt i livet. Henrik tog fram listan med tidigare pristagare och det kändes som om jag inte hörde hemma där. Men så tänkte jag att jag måste svänga på det här resonemanget. Det är en utmaning. Om jag inte är värdig nu, så måste jag bli det. Priset är en uppmuntran mitt i en livsgärning.

Maria var ett lätt val att enas om, även om listan på kandidater var lång, berättar Katarina Rejman som satt som ordförande för stipendiekommittén. Diskussionen om Fredrika år 2007 fördes förra hösten.

– Vi ville välja en person som är ung, någon som är på väg. Det var under den tiden då det var aktuellt att välja biskop till Borgå stift, och ni kommer ihåg diskussionen om kvinnliga präster. Det kändes rätt att Fredrika skulle vara en kvinnlig präst, en modig person som vågar bryta mönster och som vidgar bilden av kvinnan. Vi är mycket stolta och glada att du är årets Fredrika.

– Det är jag också – NU, skrattar Maria.

Ännu en tid är Maria vårdledig, och hon planerar att med stipendiet på 5 000 euro kunna förlänga vårdledigheten. Men i oktober blir det i alla fall för en tid vaktombyte där hemma. Henrik blir vårdledig och Maria tar itu med säsongens nya avsnitt, och samtidigt det sista, i programserien Salt. I vår är det slut med Salt. Dessutom har hon en bok på gång, beställd av det rikssvenska kristna förlaget Verbum och finansiellt understödd av Kulturfonden.

– Det finns helt klart en stor efterfrågan på andlig litteratur och i den här boken resonerar jag kring svåra frågor som sjukdom, skilsmässa, otrohet. Vad betyder det att leva i trohet, vad betyder det att på riktigt engagera sig i sina barn, är några av de frågor som boken kommer att behandla.

I det här sammanhanget kommer Maria in på en av sina visioner för det kyrkliga arbetet, nämligen att utveckla pararbetet så att präster kan bli en resurs i familjernas vardagsliv.

– Dop- och vigselsamtalen kunde bli mer än ett enskilt samtal. Prästen och paret skulle kunna träffas en gång om året i samband med bröllopsdagen. Först städar man upp i sitt förhållande och tillsammans med prästen går man igenom hur vardagen fungerar. Sedan firar man de gemensamma åren.

Ute i regnet blir Maria fotograferad under ett rött paraply. Därefter väntar lunchen och så blir det fest i Runebergshemmet. Det finns inte mer tid till att samtala, men några frågor pockar på svar. Maria ser så glad och härlig ut i sin prästdräkt och pratar så positivt om tro och andlighet, men kyrka och religion är inte särskilt pop?

– Men jag är ju präst, jag måste prata så!

Var finns andligheten i Marias eget liv, så fullt upp med ungar och vardagsslit?

– Varande med barn är andligt. När jag tittar in i mina barns ögon ser jag evigheten, där ser jag Gud, säger Maria allvarligt.

Text: Helén Kurri