Fanny Hult – en samhällsmoderlig banbrytare

Fanny Nylander föddes 1861 och gick i svensk flickskola i Kuopio och i Svenska Fortbildningsläroverket i Helsingfors. Hon arbetade en tid som lärare innan hon gifte sig med Ragnar Hult 1885. Ragnar Hult var docent i geografi vid Helsingfors Universitet, men dog vid bara 42 års ålder 1899 i en obotlig sjukdom.

Det har stått ett tragiskt, men ädelt skimmer kring Fanny Hult, eldsjälen som ägnat nästan hela livet åt martharörelsen. Man har trott att hon var ensamstående, för att hon lär ha sagt att hennes eget liv var lite värt efter att hon förlorat man och barn, och att hon därför på heltid kunde ägna sig åt marthorna och andra kvinnoföreningar.

Men Fanny Hult var inte barnlös. Hon och hennes make fick fyra söner under åren 1886–1895. Einar Edvin dog som liten, men hans bröder levde tills de blev vuxna. Rolf och Gunnar Hult tog studenten i Helsingfors, utbildade sig till ingenjörer och flyttade till Sverige, där de bildade familj och gjorde karriär. Men Hildings livsöde blev tragiskt. Han blev student, men konstaterades 1911 vara ”sinnessvag” och togs in på sjukhus.

Att Fanny Hult klarade av att vara både familjeförsörjare och samhällsaktiv var möjligt därför att bättre bemedlade familjer på den tiden hade tjänstefolk, som skötte barn och hushåll. Hon hade också en stark framåtanda och förmåga att trots personliga förluster gå vidare i livet och fokusera på samhälls-och kvinnofrågor.

Engagerad ledare och aktivist

De officiella porträtten visar ”martharörelsens grand old lady” i mörk, höghalsad klänning, prydd med Nordens Husmodersförbunds ordförandekedja. Men när Fanny Hult började sin långa marthakarriär var hon bara 38 år, en engagerad ledare och produktiv skribent. Hon ledde den tvåspråkiga marthaorganisationen i 20 år och var själv tvåspråkig, för hon hade ju vuxit upp i Kuopio. I adresskalendrarna för Helsingfors i förra seklets början står hon som ”änkedoktorinna”. I marthasammanhang kallas hon oftast ”doktorinnan” eller bara ”fru”. Hon omnämns också som ”redaktris” och ”skriftställarinna”

Fanny Hult beskrivs som hänsynsfull, lugn och förstående, men denna försynta, värdiga dam var i synnerhet under ofärdsåren i början av 1900-talet en modig aktivist, som inte var rädd för att ta risker. Det har berättats att beväpnad rysk vakt stod på post utanför husen där marthamöten hölls under hennes första tid som marthaledare, för verksamheten ansågs samhällsfarlig.

Förutom i Föreningen Martha var Fanny Hult medlem i Svenska folkpartiet och en av dem som grundade Svenska Kvinnoförbundet 1908. Hon var också aktiv i Kvinnosaksförbundet Unionen och Kvinnokagalen, som grundades 1902 som systerorganisation till Kagalen, som bedrev passivt motstånd mot generalguvernör Bobrikovs förryskningspolitik.

Också Föreningen Martha grundades ju 1899 under namnet ”Bildning i hemmen” som en motreaktion mot förryskningen. Många av de första marthorna hade kopplingar till Kvinnokagalen och smugglade in och spred ocensurerade skrifter, som trycktes i Sverige. Ett rum i Fanny Hults hem på Andrégatan 30 (i dag Lönnrotsgatan) fungerade som en central för spridning av Fria ord och Vapaita Lehtisiä.

Medlem i motståndspartiet

I juni 1904 sköt aktivisten Eugen Schauman Finlands generalguvernör Nikolaj Bobrikov. Samma höst bildades Aktiva motståndspartiet, som i samarbete med ryska revolutionärer ville förbereda folket för en väpnad resning. Alla medlemmar i det kontroversiella partiet måste avlägga tystnadslöfte. Anslutningen blev inte stor och partiet upphörde efter några år. Men förvånande nog var Fanny Hult inskriven där, tillsammans med andra kända kvinnoaktivister, bland annat Annie Furuhjelm och Anna Bäckström. År 1905 skrev hon en minnesskrift, Eugen Schauman. En skrift ägnad hans minne af Finska aktiva motståndspartiet.

Fram till 1904 var Fanny Hult sekreterare för Föreningen Martha. Hon var ordförande under åren 1904–1924 och samtidigt byråföreståndare, ledde verksamheten, skötte korrespondensen och ”tog emot en ström av folk, brev och telefonbud på kansliet.” Det var under hennes ledning som Marthas organisation byggdes upp och en del av verksamhetsmodellerna finns kvar ännu idag.

Mångsidig journalist

År 1900 blev Fanny Hult tillsammans med Maikki Friberg och Annie Furuhjelm redaktör för Nutid, en tidskrift för ”hemmets intressen och sociala frågor”, som senare fick namnet Astra. År 1902 fick hon tillstånd att utge Föreningen Marthas tidskrift Husmodern och samtidigt fick Alli Nissinen lov att utge den finska Emäntälehti. Båda tidningarna började utkomma regelbundet från år 1903. Texter av Fanny Hult publicerades också på finska i Emäntälehti och texter av Alli Nissinen på svenska i Husmodern. Fanny Hult var huvudredaktör för Husmodern till slutet av 1922 och medverkade i tidskriften ända till 1935.

Som journalist var Fanny Hult mångsidig och produktiv. Hon lyfte fram samhällsfrågor, hem och hushåll, konst och kultur samt skrev tankeväckande berättelser och allvarsord, lämpliga att läsas upp på marthamötena. Några av rubrikerna i Husmodern och Nutid var ”Om orsakerna till de finska kvinnornas emancipationssträvanden”, ”Ett lyckligt hem”, ”Om flickors husliga utbildning” ooch så vidare. Hon var också redaktör för flera barntidningar och skrev bland annat barnboken ”På Sommarö”. År 1913 sammanställde hon ”broskyren” Föreningen Martha.

En frisinnad, sakkunnig, gift kvinna

År 1908 var lantdagsvalet aktuellt. Rösträtten för kvinnor hade införts 1906 och frågan om att upphäva mannens målsmanskap och bestämmanderätt över hustruns egendom skulle behandlas i lantdagen. Före det egentliga valet hölls ett provval. I Hangötidningen publicerades i april ett upprop till kvinnor om att rösta på ”en kvinna med vaket intresse för utveckling och framåtskridande på alla samhällslivets områden” – Fanny Hult.

Vid flera valmöten höll Fanny Hult föredrag om ”Mannens målsmanskap” och gjorde gällande ”att lagen frånkänner hustrun all auktoritet även på det verksamhetsområde, vilket alltid varit hennes speciella och vilket de flesta gifta kvinnor ägnar hela sitt livs arbete och där deras gärning att dana nya släkten borde tillmätas den största betydelse”.

Men provvalet gick inte bra. Det fanns risk för splittring av rösterna, eftersom Svenska folkpartiet hade hela tre kvinnliga kandidater. Åren 1907–1954 användes en valmetod, där man inte i första hand röstade på en viss kandidat, utan på ett parti som ställde upp kandidater på listor i en bestämd ordning. För att åtminstone en kvinna skulle kunna bli vald undvek man att ställa upp flera kvinnliga kandidater. Därför avstod Fanny Hult från sin kandidatur, till förmån för Hedvig Sohlberg som blev invald, och ägnade sig därefter helt åt marthorna.

Föreningsbesök, föredrag, fattigvård

Fanny Hult var en uthållig idealist med en otrolig arbetsförmåga. Hon var engagerad i sociala frågor som medlem i utskottet för förbättring av fattigvården i Helsingfors, i Förbundet för inhemskt arbete och en av initiativtagarna till en större konserv- och surrogatutställning i Helsingfors 1918.

”Husmoderns nitiska redaktris och alla marthors ordförande” fortsatte i årtionden att resa omkring i landet för att hålla föredrag och grunda nya ”filialer” —under en tid då kommunikationerna inte var utvecklade och det vanligaste transportmedlet var hästskjuts. Ämnena var till exempel ”Om samarbetets betydelse för den kvinnliga husliga ekonomin på landet” och ”Kvinnans rättsliga ställning”. Hon föreläste också om hemmets skötsel och vård och flickors utbildning i husliga sysslor, berättade om martharörelsen och presenterade historiska kvinnogestalter.

Spindeln i nätet

Då den ”högsta Marthafrun” fyllde 60 år 1921 fick hon en hedersgåva och en adress med femtusen underskrifter från marthor i hela landet samt hedrades med det allra första Marthamärket i guld och berömmande ord:

”Tjugu långa år i Marthas tjänst betyder kärlek, trohet och självuppoffring. Alla dagar år ut och år in, har Fanny Hult suttit vid sitt skrivbord på Marthas kansli som spindeln i nätets centrum. Varje skälvning i trådarna har hon känt. Varje hotande bristning har hon omedelbart skyndat att avhjälpa. Under dessa två decennier, har fru Hult fått se arbetet for hemmens väl nå en oanad utveckling. ”

Efter att den tvåspråkiga organisationen år 1924 delades i Suomalainen Marttaliitto och Finlands svenska Marthaförbund fortsatte Fanny Hult att leda de svenska marthorna till 1930. Också de finska marthorna ville ha henne som ordförande, men hon valde de svenska.

Åren 1928–1930 var hon ordförande för Nordens Husmodersförbund. Vid den nordiska husmoderskongressen i Åbo 1929 tilldelades hon Finlands Vita Ros´ medalj av president Relander.

Organiserad hushållsutbildning

Som marthaledare ville Fanny Hult bygga upp samhället utgående från hemmet. En viktig del var husmodersskolorna och undervisningen för ”vandringslärarinnor”. Modellen med instruktriser, som reste omkring i bygderna och gav råd i hushållsskötsel var ju en grundsten i den första marthaverksamheten. Hon rapporterade i Husmodern 1908 om lantdagens behandling av en petition om statsanslag för hushållsskolor och ett program för en planmässig och systematisk undervisning i huslig ekonomi:

— Det var ju självfallet att en Martha gärna ville åhöra diskussionen om denna angelägenhet i kammaren. Petitionen om undervisning i huslig ekonomi var också den första av en kvinna inlämnade, som togs till behandling. Därför gick jag upp på läktaren på den utsatta dagen och hade icke suttit där länge innan utskottsbetänkandet i frågan kom före. De talare som uppträdde förordade varmt detta betänkande och diskussionen blev icke lång innan det enhälligt antogs. — Med varma glädjekänslor gick jag därifrån. Ett stort steg för vårt folks framåtskridande och välstånd hade blivit taget. Den husliga ekonomins höjande skall säkert bli av oerhörd betydelse för hela vårt land.

Åren 1918–1919 verkade Fanny Hult för att ett aktiebolag skulle grundas, för att trygga utbildningen av husmödrar och instruktriser. Fanny Hult valdes till ordförande för Högvalla Aktiebolag och Elsa Bonsdorff och Runa Melander ledde skolan, som då fanns i Karis.

Huslig ekonomi på högskolenivå

Fanny Hult både följde med sin tid och var före sin tid. Tanken på gemensamma centralkök i våningshus presenterades av henne redan 1923 i tidskriften Astra. Men idén, som också fördes fram i Sverige, slog aldrig igenom på allvar.

I Hufvudstadsbladet 8.5.1928 redogjorde Fanny Hult för fil.dr Kaino W. Oksanens hemställan i riksdagen om huslig ekonomi som undervisningsämne vid Helsingfors universitet. Det fanns planer på en högskola som ”en centralhärd för experimentering, undersökningar och forskning på den husliga ekonomins område” som skulle ge möjlighet till friare och mångsidigare ämneskombinationer. Tanken var att unga kvinnor skulle kombinera filologi, botanik eller zoologi med huslig ekonomi, som med tiden kunde bli ett självständigt läroämne.

”Ju bättre vi lyckas i att få undervisningen på det husliga området fördjupad och fruktbringande, desto högre skall värdesättningen av den husmoderliga gärningen bliva. För mig synes det för närvarande såsom en under våra förhållanden naturlig och lycklig utveckling att undervisningen i huslig ekonomi koncentreras i en speciell utbildningsanstalt”, skrev Fanny Hult.

Men de ambitiösa planerna blev inte verklighet och det dröjde ända till 1975 innan huslig ekonomi fick status som universitetsämne i Helsingfors.

Högstämd hyllning på ålderns höst

När Fanny Hult avgick som Marthaförbundets ordförande våren 1930 utsågs hon till hedersordförande. I högstämda hyllningstal betonades hennes försynta väsen, förståelse, pliktkänsla och osjälviska, helhjärtade insatser:

”Som en klart brinnande låga har hennes tanke och hennes dröm under alla dessa gångna år lyst över detta arbete. Sina bästa år och sin bästa kraft har hon skänkt det. I dess tjänst har hennes hår grånat och hennes kind bleknat, men hennes intresse har aldrig svalnat, hennes kärlek har bara tyckts växa.”

På Fanny Hults 70-årsdag 1931 och 75-årsdag 1936 fortsatte lovorden för en mångårig och banbrytande insats för hem och samhälle. I slutet av 1930-talet var hon fortfarande en ofta anlitad festtalare. Som 80-åring var hon närvarande vid Marthaförbundets årsmöte i Helsingfors 1941 och ännu 1943 nämns hon som Högvalla seminariums representant i Svenska Lantbrukssällskapens förbund.

Därefter blev det tyst om henne. Kriget pågick och hennes krafter avtog. Två av sönerna hade dött, den äldsta, Rolf, avled plötsligt som 53-åring hösten 1939 i Sverige och 1941 dog sonen Hilding, 54 år, efter långvarig sjukdom. Fredsslutet fick hon ännu uppleva, men 30.11.1945 gick ”fru Fanny Hult, en av Finlands märkeskvinnor” ur tiden vid 84 års ålder.

Text: Sheila Liljeberg-Elgert