Gunilla Örnell verkar för vi-anda och gemenskap

I dag är Gunilla Örnell pensionär, men har många järn i elden och är en bra representant för dagens skärgårdskvinnor. Hon är inte rädd för att möta utmaningar och ta i där det behövs. hon lever här och nu och har perspektiv både bakåt och framåt i tiden.

Gunilla är hälsovårdare till utbildningen och kommer från Vreta i Kimito. Hon flyttade till Högsåra på 1970-talet och blev bondvärdinna när maken Trygve och hon övertog Trygves släktgård.

– Trygve och jag var båda 27 år då vi tog över jordbruket och kände oss väldigt vuxna och viktiga för byns fortbestånd. Men bådas föräldrar var förvånade över att vi ville ta över gården. De hade uppoffrat sig för att vi skulle få utbildning och ett bättre liv än vad de själva hade haft – och så ville vi tillbaka till samma slit och släp!

Numera sköts gården av dottern Jenny Örnell-Backman och hennes man Anders Backman. Deras barn André och Ellinor är Högsårabor i elfte generationen. Jenny och Anders driver den populära baren Rumpan bar och bastun Rumpan ren, samt en av byns gästbryggor och ett dussin uthyrningsstugor.

Från mödravård till hundvaccinering

Gunilla berättar att hon som hälsovårdare genast fick olika uppdrag i byn. Under årens lopp har hon fått hjälpa till med allt från mödravård till hundvaccinering och till och med liktvätt. Hon ger hälso- och sjukvårdsråd, förbinder sår, mäter blodtryck och ställer upp vid akuta sjukdoms- och olycksfall. Praktisk hjälp på plats behövs, för avstånden är långa. Det finns färjförbindelse till Högsåra, men färjorna går inte på natten. Det finns en hälsocentral i Kimito, men på kvällar, nätter och veckoslut finns närmaste akutmottagning i Salo eller Åbo, 85 eller 100 kilometer bort.

Gunilla är en drivande kraft när det gäller Jungfrusunds museum i Kejsarhamnen. I slutet av år 2023 tilldelades hon hederspriset Egentliga Finlands museigärning för sitt kulturarbete för Högsåra och museet, som hon arbetat för i trettio år. Jungfrusunds museum öppnade 1994 och presenterar öns historia under både krig och fred, från lotsning och remmartillverkning till kejserliga besök med mera År 2018 utsågs hon till Sagalundgillets Årets Nils Oskar-pristagare för sina insatser för hembygdsarbetet.

Högsåra har ibland jämförts med Astrid Lindgrens Saltkråkan, eftersom miljön är gammaldags idyllisk. Bygemenskapen är stark och föreningslivet är livligt bland Högsåras invånare. Förutom marthaföreningen finns ungdomsföreningen, Folkhälsan, byalaget och jakt- och fiskeföreningar, och ett eget byablad, Hög-aktuellt, med Clara Puranen, Gunilla Örnell och Jenny Örnell-Backman som ansvariga utgivare.

Räddade marthaföreningen

Martha blev Gunilla redan 1976 och under åren 1984–2023 var hon Högsåra Marthaförenings ordförande. År 1990 utsågs hon till Årets Martha vid förbundsårsmötet, med motiveringen att hon räddat byns marthaförening från att dö ut. Under hennes ledning skötte marthorna om att en ny gästbrygga byggdes i Kejsarhamnen och att en igenvuxen strand rensades upp och blev simstrand.

Redan som Årets martha år 1990 talade Gunilla för betydelsen av att verka i sin egen omgivning, satsa på miljövänliga produkter och spara energi. Det understöder hon också idag. Som skärgårdsbo vill hon förstås också verka för renare havsvatten, för algblomningen är ett stort bekymmer.

Genom sin entusiasm har Gunilla fått byns kvinnor att intressera sig för marthaverksamheten över generationsgränserna. I en tid då många föreningar tynar bort har marthorna fått nya medlemmar, både äldre och yngre. De flesta kvinnorna i byn är med och olika program ger pengar för verksamheten.

För att finansiera vår verksamhet har vi ordnat olika jippon, haft loppmarknader och sålt hembakat, men vi har också fått bidrag från Marthaförbundet, berättar Gunilla.

– Marthaföreningen lever och mår bra och har ett trettiotal medlemmar. Vi är tacksamma att ha fått en ny ordförande 2023, Karin Nyholm, som är inflyttad till Högsåra, där också hennes mamma var sommarmartha. Vi ser positivt framåt och vill fortsätta verka för gemenskapen i byn.

Vi gör det tillsammans

Gunilla konstaterar att uppfinningsrikedomen och mångsyssleriet lever kvar i dagens skärgård, där det är viktigt att kunna klara av många olika saker.

– Men ensam gör man nog ingenting, tillsammans kan vi göra en insats, Vi har en positiv vi-anda. För den som vill vara med om olika saker och orkar vara aktiv finns det inga hinder i vårt lilla samhälle. Här finns alla möjligheter att känna att man behövs – och alla behövs, säger Gunilla.

– Vi samarbetar ofta med både byalaget och ungdomsföreningen i byn, vi är nästan alla medlemmar i alla tre föreningar så det faller sig naturligt. Vi har också samarbete med Hitismarthorna.

Mångsyssleriet avspeglar sig i mötesprogrammen, som är varierande och kan handla om till exempel meddelanden från förbundet, avfallshantering i byn, trevliga nya böcker, plant- och klädbyte, planering av utfärder och program.

– Ibland kan vi ha någon utomstående föreläsare, till exempel handlade ett av våra senaste möten om uppgörande av intressebevakningsdokument. Vi planerar som bäst en kurs i tapastillredning. Marthorna har ofta, nästan varje år, gjort utfärder, senaste år var Ainola och Halosenniemi i turen.

Social sammanhållning

Gunilla Örnell vill speciellt lyfta fram den sociala sammanhållningen bland kvinnorna.

– Marthorna är fortfarande viktiga här i byn. Vi träffas var tredje vecka, turvis hemma hos varandra. Det känns viktigt att ha den här sociala kontakten. Gemenskapen över generationsgränserna fungerar bra och vi har roligt tillsammans. Vår yngsta medlem är 17 år och vår äldsta 103 år. Det allra roligaste är ju att ha utbyte av varandra!

Text: Sheila Liljeberg-Elgert