Hållbart hjärta
Hon sitter i mitt kök och av mandelcroissanterna finns bara smulor kvar. Hon är lite vild i håret och tittar hela tiden på mig som om jag skulle veta svaret. Skulle jag ha svaret skulle jag ju inte sitta här! Då skulle jag vara översteprofessor vid Yale eller leda världens bästa och största relationsklinik, men självklart letar också jag efter den hemliga formeln till en hållbar och häftig relation. I själva verket har jag experimenterat halva mitt liv med att hitta den exakta kemiska balansen mellan pålitlighet och passion.
Men det är väl inte omöjligt? tänker du som har det bra. Och du har rätt. Inte omöjligt, men svårt. Svårt rent biologiskt, eftersom mycket forskning visar på att det är verkligt knepigt att hålla brasan sprakande i 50 år. Särskilt om man slutar att lägga in nya vedklabbar. Om vi börjar med den eviga elden, så var ju evigheten inte heller särskilt lång för bara 100 år sedan. Äktenskapen räckte kanske längre än i dag, men döden skilde oss åt åtminstone 20 år tidigare. Man var också gift av andra skäl än att bli sedd, bekräftad och åtrådd. Man var gift för att få barn, bli försörjd, för att pappa hade önskat och valt, för att få ett gratis hembiträde … kanske, kanske var man också kär, men det var mer som en överraskande bonus.
Erotisk explosion
Den romantiska kärleken inom äktenskapet är trots allt ett rätt så sent påfund. Nu för tiden behöver inte kvinnor försörjning, och fast många herrar önskar hembiträde, har tjejer numera möjlighet att tacka nej. Pappa får inte heller välja och singelliv är ingen skam. Kvar är bara den romantiska kärleken och den är sällan kvar särskilt länge, eftersom ett överraskande antal annars rätt smarta människor tror att det ska gå av sig själv. Att träden ska fällas, huggas, klyvas och sättas i brasan av några magiska yttre makter. När man sedan börjar frysa springer man inte ens ut efter ny ved, utan värmer sig kanske hos grannen eller tar alla täcken och vägrar dela. Mycket märkligt.
Vissa påstår att det är jämställdheten som är orsaken till problemen i sängkammaren. Så är det säkert. Män som diskar, hämtar barn och sköter åldrande föräldrar somnar säkert snabbare än de som vilar framför tv:n hela kvällen. Men ur ett tjejperspektiv är delandet av disken en erotisk explosion jämfört med vad stereotypa könsroller gör för samlivet. Visst är det härligt med skogshuggarmän i åtsittande arbetsbyxor och tallbarr på skjortan, men det är bara sexigt om det dunkar ett varmt och empatiskt hjärta under bröstfickan.
Däremot är barnen ett problem. Förstås inte barnen i sig, men hur vi förhåller oss till dem. Förr fanns det ett private space runt föräldrarna och deras relation var i centrum. I dag är barnen inte bara i centrum, utan de är också med överallt. Eller vi är med dem överallt. Vi står i dragiga hallar och hejar klockan 7 på lördagsmorgnar i stället för att ligga kvar i värmen och försöka hitta tillbaka till varandra. Jag snackar inte om fifty shades of grey-intimitet, utan om vanlig hederlig hudkontakt och small talk. Och så småningom är man bara föräldrakolleger i familjebolaget och världsbäst på doodlar och whatsapp-grupper kring barnens aktiviteter, medan man tycker att ett gulligt eller flirtigt SMS till sin partner tar för lång tid att skriva.
På 60 sekunder
Så säger nämligen många av dem som sitter i min terapisoffa. Att de inte hittar tid för varandra. Tid hittas aldrig, tid tas, säger jag då och slänger fram min 60 sekunders lista på bordet. På den står kärlekshandlingar som tar under 60 sekunder att visa: gomorronpuss, läppstiftsmeddelanden på spegeln, morgonkaffe i sängen, gröt med sylthjärta, hejdå-kram, skicka gullig emoji under dagen, ta i när den andra går förbi, skicka roliga vitsar, minnas favoritmyslin, köpa hem en bra tidning, säga tack varje dag, ta ut soporna, säga förlåt så snabbt man bara kan, inte gå undan när någon vill kramas …
Sedan tycker jag också att man själv bär ansvar för sin egen lust och längtan, men det tar lite längre än 60 sekunder. Det är inte ens partners sak att vara så sexig att man frivilligt slutar facebooka i sängen, utan man måste själv lägga sitt surfande åt sidan för att ens kunna upptäcka hur gott den där i den slarviga pyjamasen de facto doftar. Man måste tänka och leva sinnligt för att startsträckan till kontakt inte ska kräva tjänstledighet. Man måste också ge upp tanken på sin partners telepatiska talanger och börja uttrycka vad man vill och vad man behöver för att må bra.
Har som sagt ännu inte knäckt formeln till det hållbara och härliga förhållandet, men respekt, omsorg och nyfikenhet är definitivt med i den bubblande brygden. Humor och hud kan jag personligen inte leva utan. Jag är nyfiken på ditt recept …
Text: Maria Sundblom Lindberg
