Homemakers och basebollspelare

Hemmafru, skulle vi antagligen säga hemma i Norden, eventuellt hemmamamma. Normen är att om man har små barn i USA är det pappan som jobbar och mamman är en homemaker. Pappor är aldrig homemakers.

I december blev baseballspelaren Daniel Murphy från New Yorks Mets hånad i olika amerikanska medier för att han tog tre dagar ledigt efter att hans förstfödda kom till världen. Tre dagar, inte tre veckor eller tre månader, eller till och med tre år, utan tre korta dagar. I USA är det på de allra flesta ställen helt otänkbart att pappan skulle ha någonting med spädbarn att göra. Situationen är bara marginellt bättre för nyblivna mammor med något slags ambition att ha kvar sin arbetsplats efter förlossningen. Arbetar man på ett företag med fler än femtio anställda får man upp till tolv veckor obetald moderskapsledighet. Obetald alltså. Annars är det bara att säga upp sig och hoppas på att få ett nytt jobb när barnet är stort nog att börja dagis eller skola. Betald föräldraledighet finns inte på kartan.

På efterkälken

USA är i själva verket det enda landet i västvärlden som inte har någon som helst lagstadgad föräldraledighet. Länder som Estland, Ungern, Mexiko och ja, Finland kommer långt före USA i jämställdhetsarbetet genom föräldraledighet.

Det är inte heller alls ovanligt att få sparken när man för sin arbetsgivare berättar att man är gravid. Det värsta är att det inte verkar bli bättre. Att få ledigt från jobbet för att stanna hemma med sjukt barn existerar inte i Amerika. Man har sina elva semesterdagar (inklusive två sjukdagar), inget mer. Dessutom är det fruktansvärt dyrt att ha sina barn på dagis. I trettio delstater är dagvård faktiskt dyrare än college. Ni läste rätt, dagis är dyrare än universitetsutbildning. Och då är terminsavgifterna på universiteten ofta så hisnande att föräldrar börjar spara när barnet ännu går i lågstadieskola.

Ekonomiskt vettigare

Både ur ett ekonomiskt och ur ett jämställdhetsperspektiv är detta katastrofalt. Obetald föräldraledighet gör att kvinnor är beroende av att bli försörjda av sina män, och daghemsavgifter som är i klass med terminsavgifter på universitetet gör att det ofta blir ekonomiskt vettigare att barnen stannar hemma en längre tid. Med sin mamma. Detta leder till att kvinnorna blir ekonomiskt beroende av sina män och har svårt att göra comeback i arbetslivet. Och givetvis att papporna inte har någon vidare bra koll på barnens vardag. Och att USA går miste om arbetskraft och skattebetalare.

Det är inte meningen att dubbelbestraffa kvinnorna som stannar hemma med sina barn. Och det är naturligtvis inget fel på att vara en homemaker. Det är bara tråkigt att ett land som själv slår sig för bröstet för att vara så fritt har så starka patriarkala strukturer att det i praktiken är omöjligt för en kvinna att både göra karriär och vara förälder. I Finland har vi kanske långt kvar till jämställdhet, men jämfört med USA är vi klassens primus.

Text: Jeanette Öhman