Inhemsk ull i fokus – en ekologisk och mångsidig fiber

Av de 340 ton ull som Finlands 140 200 får producerar varje år tas ungefär 100 ton tillvara för förädling, den låga andelen beror på ullens låga pris. Siffrorna varierar, men uppskattningsvis 70 procent av all i Finland kasseras och slängs.

För att försöka åstadkomma en förändring i positiv riktning pågår som bäst ett projekt – Förstudie Fibershed – på Juthbacka kulturcentrum i Nykarleby. Målsättningen är att öka tillgången på inhemsk ull för garn och tyger genom att skapa regionala och regenerativa plattformar och gemenskaper. Förstudien leds av Mikaela Smedinga i samarbete med Maria Ehrnström-Fuentes på Svenska Handelshögskolan i Vasa.

– Vi hoppas att fårproducenter i större utsträckning ska börja ta tillvara ullen och att de ska få ordentligt betalt för den, säger Mikaela. Det är en skam att en så stor del av ullen slängs!

– Som det ser ut i dag lönar det sig inte för bonden att skicka ullen till ett spinneri och det finns bara en begränsad mängd ull som har så pass bra kvalitet att det passar till handarbetsgarn, fortsätter hon.

Stor stickboom

Efterfrågan finns. Stickboomen är omfattande, mycket tack vare pandemin, och många stickerskor önskar sig inhemskt ullgarn. Även Islands ullager är tömt. I fjol såldes det isländska ullgarnet vartefter det togs in till landet och i vintras tog det helt slut, inte bara i Finland utan i hela världen.

– Varför beställa garn från Island när vi har en inhemsk produktion? frågar sig Mikaela.

– Finsk ull är populärare i dag än vad den har varit på tiotals år, säger Mikaela Smedinga. Handarbetarna vill ha inhemskt garn och nya entreprenörer växer upp.


Under förstudien samlar Fibershed Finland ihop information för ett större projekt. Tanken är att vara i kontakt med fårgårdar i regionen för att med dem ordna seminarier och föreläsningar, skolningar och mässor.

De kläder vi bär och hur de produceras har en betydande inverkan på vår miljö. Våra mat- och fibersystem måste regionaliseras för att bli en del av den hållbara lösningen. Det handlar om att skapa kläder av material och fibrer som är odlade, producerade, vävda och sydda inom en femhundra kilometers radie.

– Tänk att få en produktion av närodlade klänningar och tunikor gjorda på ull av får som betat i Finland, säger Mikaela.

Positivt problem

Att efterfrågan på ull är större än produktionen är ett positivt problem ur fårproducentens perspektiv. Josefin Norrback i Pjelax, Närpes, tycker att det är roligt med ett uppsving, men tråkigt att så mycket ull slängs bort.

Enligt Naturresursinstitutets statistik finns det omkring 1 400 fårgårdar i Finland, av dem får drygt 600 sin huvudsakliga inkomst från fårproduktion. Familjen Norrbacks farm som är ekologiskt certifierad har i dagsläget 140 tackor av köttraserna Texel och Dorset samt olika slags korsningar. I vinter kommer Josefin att ta över farmen tillsammans med sin bror Dennis, något hon ser fram emot.

– Kanske börjar man märka en liten förändring i hur fårproducenter tänker kring ullen. Många tycker fortsättningsvis att det inte är mödan värt, men det går åt det positivare hållet, säger Josefin Norrback.

– Det ska bli roligt! Jag har länge velat ta över gården, men inte velat göra det ensam.

Syskonen kompletterar varandra då Dennis är ekonom från Hanken och intresserad av företagsdelen, medan Josefin är utbildad agronom.

Utrymme för utveckling

Norrbacks klipper sina får två gånger per år, vår och höst. Den ull som fås vid höstklippningen är renare eftersom fåren har vistats ute under sommarhalvåret och inte blivit skräpiga av halm eller strö.

– Förr körde vi ullen till skogs, men sedan ett par år har vi provat sälja den, säger Josefin. Det har varit dyrt med frakten till spinneriet i S:t Michel, men det känns fel att slänga bort ett bra råmaterial.

Hos Norrbacks är det Dennis som klipper. Han har i höst gått en tvådagarskurs i Sverige och kommer att utveckla sina kunskaper efterhand. Ullen klipps längs med huden och bör vara så lång som möjligt, minimikravet från spinnerierna är fem centimeter. Tekniken är viktig, vid dubbelklipp blir ullen kortare.

– På köttraserna växer ullen inte lika snabbt som på ursprungsraserna finsk lantras, kainuunharmas och ålandsfår, säger Josefin.

– Importraser som Texel och Dorset har mer mikron än de inhemska ursprungsraserna, berättar Josefin Norrback. Mikron är en enhet som mäter tjockleken på ullen. Ju lägre mikronvärde, desto finare är ullen.

Redan under klippningen görs en första grovsortering, då bukull samt skräpig och hoptovad ull slängs.

– Vi får mellan 1 och 1,5 kilo ull per får var gång vi klipper, berättar Josefin som gärna skulle lära sig sortera ull.

– Det vore bra om det ordnades kurser så att vi fårproducenter fick lära oss det.

Kriterier avgör pris

Ullens kilopris varierar beroende på ras, färg och på hur den är sorterad och spinnerierna har olika kvalitetskriterier enligt ullklass. Norrbacks säljer sin ull till Pirtin kehräämö som finns i St. Michel. Spinneriet ägs av Lammastaloussäätiö (ungefär Stiftelsen för fårekonomi) och är den största förädlaren i landet av inhemsk ull. I dag betalar de 4 euro för första klass ull av finsk lantras eller kainuunharmas, medan motsvarande pris är 2 euro för ull från köttraser. För andra klass ull är priserna 2,50 respektive 1,50 euro.

– Pirtin kehräämö har i höst börjat med kontraktsproducenter, berättar Josefin. Det innebär att man får ett högre pris för ullen om man gör upp ett avtal, vi har redan skrivit under.

– Själv tycker jag att hanteringen av ull borde utvecklas, fortsätter hon. I dag packar vi den i papperspåsar och det är arbetsamt.

För Norrbacks del brukar det bli ungefär 35 papperspåsar ull var gång de klipper, somliga producenter lär packa i större säckar och utomlands sägs det vara vanligt med ullpressar som gör 90 till 100 kilos balar.

– För oss skulle det betyda två stora balar i stället för 35 påsar, säger Josefin. En annan sak som borde förbättras är uppsamlingen av ullen.



Fakta om fårull

• Längd, glans, lockighet och mjukhet inverkar på vad man kan göra med ullen och hur den kan spinnas. Varje ulltyp har sitt eget användningsområde.
• Ju finfibrigare ull, desto flera krus och lockar som gör att ullen upplevs som mjukare.
• Är luftig och smutsavstötande. Ull värmer, andas och känns torr mot kroppen då den binder till sig fukt. Rengörs genom vädring.
• Är lätt att färga och kan blandas med många olika fibrer. Ull från texelfår kan användas som förstärkning med annan ull.
• Bör vara av jämn längd om den ska spinnas till garn, 5–15 centimeter. Kortfibrig ull kan kännas stickig som sådan.
• Kort ull, 2–3 centimeter, kan användas till tovning, medan ull av sämre kvalitet kan användas som fyllnadsmaterial i exempelvis leksaker, möbler, kuddar och täcken.
• Kan även användas som isolering, ekologisk marktäckning, mot ogräs i växtodling och som plantskydd för skogsträd.
• Otvättad ull innehåller kväve, fosfor och kalium och är därför en utmärkt råvara för växtnäring.

Källor: Finlands fårförening, Livsmedelsverket, Luke, ProAgria, Suomalainen villa, Ullförmedlingen

Text: Cia Hemming
Foto: Johannes Tervo