Ju fler som jobbar desto hållbarare är vårt pensionssystem

Satu Huber är vd för Elo, ett av Finlands sex stora pensionsbolag. Hon beskriver Finlands pensionssystem som heltäckande, lagstadgat och baserat på arbete. 94 procent av finländares pensioner baserar sig helt eller partiellt på vårt allmänna pensionssystem. Nyckelordet är arbete, man tjänar in sin pension genom att yrkesarbeta. Men pensionen är också en del av vårt socialskydd och Huber lyfter fram föräldraledigheter som ett led i strävanden att göra pensionssystemet mera jämlikt. Pensionssystemet förändras alltså med tiden och uppdateras då något i samhället kräver det.
Många unga verkar vara oroliga för sin pension, det verkar vara mera regel än undantag att 80-talister och 90-talister ifrågasätter att de över huvud taget ska få pension. Satu Huber, vad skulle du vilja svara dem?
Pensionssystemet har reformerats ett antal gånger för att bättre motsvara verkligheten. De stora pensionsreformer som har gjorts år 2005 och 2017 är bra reformer. Internationellt sett klassas vårt pensionssystem som väldigt bra, vi är på tredje plats i världen. Det är också vanligt att man i yngre ålder ifrågasätter pensionssystemet, eftersom pensionen är så avlägsen. I takt med att pensionen närmar sig brukar pensionen konkretiseras.
Det talas mycket om en åldrande befolkning, låg nativitet och unga som varken studerar eller arbetar. Hur mycket påverkar det här vårt pensionssystem?
Det finns många faktorer som påverkar vårt pensionssystem; hur pengarna är placerade, andelen av befolkningen som arbetar, lönenivån, nettoinvandring (hur många flera som flyttar till vårt land än som flyttar bort, red. anm.) och nativiteten. Av dessa är det tre faktorer som påverkar mera än de andra, och det är hur pengarna är placerade, vilket till stor del beror på hur den allmänna ekonomin går. Nettoinvandringen är också fundamental, och då är det inte bara tal om hur många som flyttar hit, utan också hur många som flyttar bort. Nativiteten påverkar också och jag lyssnade för en tid sedan på ett seminarium med Anna Rotkirch från Befolkningsförbundet och Marika Jalovaara från Åbo universitet. Om det tidigare har pratats mest om att kvinnor med högre utbildning får färre barn, så gäller nu samma också för dem med lägre utbildning. Det verkar också som att befolkningstillväxten skjuts upp med nästan en hel generation, då vi får barn allt senare. Risken finns att de som skulle önska ett andra barn inte lyckas med det, då vi får våra första barn allt senare. Jag skulle önska att man inte endast pratade om hur jobbigt det är att ha barn, utan också hur fint och givande det är. Jag är även oroad för de unga män som nu varken är i arbetslivet eller i studielivet, och tror att armén eller uppbådet är den sista instansen som kan fånga upp dem.
Hur påverkar våra föräldraledigheter pensionen?
Tidigare tjänade man in mycket mindre pension under föräldraledigheten, men genom reformer har man velat jämna ut det. Det som man ännu kan fundera på är att dela föräldraledigheterna jämnare mellan föräldrarna. Tilläggssparande är också alltid bra och rekommenderas. För företagare är det viktigt att komma ihåg att det som betalas in i pension också är del av ens socialskydd, det är viktigt att betala in mera än miniminivån. Lagen borde ändras så att båda föräldrarnas arbetsgivare står för de sociala kostnaderna. Överlag kan vi också titta på hur man gör i Sverige, där har det blivit norm att båda föräldrarna deltar lika mycket i vården av barnet.
Många som nu gör sig redo för pensionen säger att de gärna skulle ge över till de yngre generationerna tidigare, och att de känner sig trötta. Ligger det på samhällets, arbetsgivarens eller individens ansvar att vi orkar?
Det ligger på allas ansvar. Vi ska komma ihåg att individen överlag mår bra av att jobba och av att ha en arbetsgemenskap. I vissa perioder av livet kan en arbetsgemenskap vara till och med mycket viktig för individen. Man kan prova på nya arbetsuppgifter och vara ärlig med vad man klarar av och vill göra. Ens arbetsförmåga är inte heller konstant och inte antingen eller. Man kan också ha en partiell arbetsförmåga. Men visst kan det vara tungt för en äldre person att ta in mycket nytt och orka med, men det kan vi också bli bättre på att stödja på arbetsplatser.
Ett nytt, men marginellt fenomen är FIRE-tänk vad gäller pensionen, Financial independence, retire early. Hur ser du på tanken att unga personer drömmer om att blir ekonomiskt fria och kunna säga upp sig från sina jobb redan i ung ålder?
Det är ett marginellt fenomen, och jag tror knappast att det kommer att ha så stor inverkan. Jag tror att människan mår bra av att jobba och av att ha rutiner.
Undersökningar visar att speciellt många unga kvinnor är intresserade av hur hållbart investerade våra pengar är. Hur är mina pensionspengar investerade?
Pensionsbolagen tar hållbarhetsfrågor på allvar. Ingenting är perfekt, men som stora institutionella placerare har pensionsbolagen möjlighet att påverka hållbarhetsfrågor i sitt ägarskap. Vi är också med i internationella nätverk där dessa frågor tas upp.
Satu Huber, du börjar själv närma dig pensionsåldern. Hur känns det?
Jag är tvungen att gå i pension från min tjänst om fyra år, men vi ska börja rekrytera en ny vd redan om tre år. Jag börjar inse att det kommer allt närmare. Mitt ställe i Nagu lockar, och visst kommer jag att tillbringa mera tid där, men jag kommer ännu att ha styrelseuppdrag så jag håller nog en fot i arbetslivet.

”Jag borde ha betalat in mera företagarpension”
Nora Garusi, 34 år, företagare och martha, Raseborg
Nora Garusi är företagare och har som många andra tidvis betalat in företagarpension enligt miniminivån. På kvinnodagen för två år sedan blev Garusi inspirerad och höjde nivån på pensionsavgiften, samtidigt som hon började pensionsspara privat. Hon upplever att det har blivit allt vanligare att kvinnor pratar om sin ekonomi. När hon själv blev företagare tycker hon inte att det fördes samma diskussion.
Hur tror du att vårt pensionssystem kommer att se ut när det blir dags för dig att gå i pension?
Jag tror inte att vi kommer att ha en lika dräglig nivå som nu, och jag tror inte heller att man kommer att gå i pension vid 63. Snarare tror jag att jag kommer att vara 70+.
Vad tror du är de vanligaste fallgroparna kring pensionen?
För kvinnor är det säkert föräldraledigheten som påverkar mest, jag har själv betalat endast miniminivå under föräldraledigheten och vet att det kommer att påverka pensionen, vilket jag nu försöker kompensera genom att spara månatligen i fonder. Jag tror också att vi skjuter upp vårt pensionssparande för sent, vi inser inte att vi borde börja redan som unga.
Vad ska man tänka på som företagare?
Det vanligaste misstaget är nog att betala enligt miniminivån. Det är ett stort ansvar som sätts på kvinnor och företagare att man själv kan bestämma storleken på sin pensionsavgift. Det påverkar storleken på pensionen och på eventuella föräldraledighetsersättningar och sjukdagpenningar. Det rekommenderas också att man ska höja på summan om man planerar att bli föräldraledig. I retroperspektiv borde jag ha betalat in mera.

Harriet Eriksson tycker att den som kan ska pensionsspara. Själv sparar hon genom att investera i en lägenhet samt i fonder. Foto: Karl Vilhjalmsson

”Ta itu med pensionssparandet då du är mitt uppe i livet”
Harriet Eriksson, 35 år och martha, bor i Helsingfors och är medlem i både Helsingfors svenska Marthaförening och Åbo svenska Marthaförening
Harriet Eriksson köpte lägenhet för några år sedan. Då hon valde lägenhet var det första kriteriet inte nödvändigtvis att hon själv ska bo i den hela livet, utan att den ska vara enkel att hyra ut och behålla sitt värde, alltså vara en bra placeringslägenhet. Eriksson tycker att det är viktigt att man sparar i någon form, oavsett om det är i fonder, aktier, skog, lägenhet eller pensionsförsäkring. Förutom lägenheten fondsparar hon lite försiktigt, och har på sin to do-lista att lära sig mer om aktier. Hon menar att det skrivs mycket om privatekonomi och investeringar i medier, och nämner Marthaförbundet och Facebookgrupper som Economista och Fyrkista som källor till både information och inspiration.
Hur föreställer du dig att vårt pensionssystem kommer att se ut när det är dags för dig att bli pensionär?
Jag misstänker att jag har 35–40 år kvar i arbetslivet och vårt samhälle verkar överlag bli sådant att mer ansvar läggs på individen, oberoende om man gillar det eller inte. Med en åldrande befolkning och låg nativitet är det ganska oklart för mig hur pensionerna kommer att se ut för min generation. Någon sorts pensionssystem kommer säkert att finnas, men i vilken form? Därför tycker jag att man ska pensionsspara om man kan, men inser också att alla inte har möjlighet till det, till exempel låginkomsttagare, ensamförsörjare eller marginaliserade grupper.
Har du satt upp konkreta målsättningar för ditt pensionssparande?
Nej, egentligen inte, det kanske jag borde göra. Men jag har alltid levt enligt principen att jag ska använda mindre än vad som kommer in, och hoppas kunna fortsätta med det. Jag har länge frilansat utöver mitt huvudsakliga jobb och sparar åtminstone en del av de inkomsterna. Och min lägenhet har jag inga planer på att sälja, oavsett var jag själv bor.
Har du reflekterat över hållbarhetsfrågor när du tänker på hur dina pensionspengar är placerade?
Det har jag inte gjort, vilket är intressant med tanke på att jag annars är intresserad av hållbarhetsfrågor. Jag vet faktiskt inte ens på vilka sätt jag skulle kunna påverka hur mina pengar är investerade av pensionsbolaget. Däremot tänker jag på hållbarhet i form av konsumtion. Att köpa massor med kläder är inget som roar mig eller känns hållbart. Hellre sparar jag då pengar till mitt så kallade fuck off-konto eller till min pension, samtidigt som jag också passar på att njuta lite av livet då och då. Det är faktiskt inte sagt att man lever till pensionen.
Upplever du att många i din ålder funderar på pensionen?
Det känns som att det diskuteras i vänkretsen och i sociala medier, men jag tror också att det är vanligt att tänka att man ska ta itu med det senare, inte nu när man är mitt uppe i livet. Jag inser också att många i min bekantskapskrets är i den lyckliga positionen att de kan spara om de vill. Det är inte alla förunnat.

Text Marina Nygård

Foto Annabelle Antas