Kocken som vägrar stanna halvvägs

Malin Båtmästar mäter 156 centimeter i strumplästen och det är ingen bra längd i restaurangbranschen.

Eller åtminstone var det kroppen som började knarra något år efter att den unga Malin Båtmästar ägnat stora delen av fritiden utanför studierna till att slita i både restaurangkök och på nattöppna barer.

Drygt sex år senare slår hon sig ner vid en kedjekafeterias bord i Helsingfors.

Besöket i huvudstaden hör till ovanligheterna och orsaken är det hon benämner sin baby, som väntar hemma i Vasa. Butiken.

– Jag jämför den med en tvååring. Man kan lämna den i några nätter, men inte mer än så. Den behöver min omvårdnad hela tiden och det är så det är.

Andra försöket

Det är bara någon månad sedan hon fyllde 28 år, men butiken är redan hennes and­ra egna företag. Den första satsningen gjorde hon som 22-åring, då hon öppnade ett kom­bi­nerat bagerikafé i Malax. Motivationen till att starta eget kom ur krassa reali­teter.

– Efter att jag utbildat mig till kock och restonom insåg jag att det jobb jag vill göra inte finns. Jag hade alltid tänkt att jag skulle vara anställd, inte företagare. Men de jobb som stod till buds var inte de jag ville jobba med.

Under ett mellanår stekte hon plättar vid ett eftis, medan hon mediterade över framtiden. Funderingarna utkristalliserades i det bagerikafé som hon, tillsammans med tvillingsystern Alexandra, slutligen startade upp i en tom lokal.

– Till slut hade vi två anställda och jag levde en stund med en världsbild där jag tänkte att jag inte kan mer än så. Men det var slitsamt. Min syster och jag bråkade mycket och företaget började allt mer kännas som ett fängelse. Det var ett extremt hårt jobb, ohållbart hårt, men då du kommer från restaurangbranschen har du en förvrängd bild av hur arbetslivet ser ut. Tempot är högt, arbetsmoralen likaså. Så här höll jag på i tre år innan jag insåg att jag var så sjuk att det inte längre går.

Glutenproblemet

Det var inte bara den mentala belastningen. Det var också den glutenintolerans, som nära på tog kål på henne då hon var liten, som verkade göra sig påmind igen.

– Jag diagnostiserades som keliakiker som ettåring, efter att ha varit väldigt sjuk av den dåtida vällingen. Men då jag började dagis blev jag friskförklarad, och det sades att den glutenfria kost jag levt på hade botat mig. Jag vet inte egentligen vad jag har för diagnos, men jag vet att jag i dag mår bättre av att äta glutenfritt.

Allting tydde i alla fall då, för dryga tre år sedan, på att Malin Båtmästar skulle må bäst av att lämna sitt levebröd – bagerikaféet – och sluta baka helt.

– Det var ett oerhört svårt beslut att lägga ner bageriet. Men hjärnan hade redan länge varit redo att sluta och slutligen var också kroppen slut.

Men hon är, säger hon, inte en som ger upp. Då beslutet att lägga ner företaget var gjort så växlade hon helt enkelt om.

– Jag satte i gång med att ändra på mina recept så att de blev naturligt glutenfria. Numera gör jag allting glutenfritt, men jag vill trots det inte bli sorterad in i ett hälsofack. Jag står för matvisioner, inte för någon hälsokostlinje.

Receptuppdateringen var inte det enda den unga kvinnan tog sig an. Hon hade på egen hand redan gett ut en receptbok, byggt upp och startat en matblogg och nu ägnade hon kvällarna åt att på egen hand bygga upp en helt egen nät­­butik. Ur den föddes sedan den fysiska butiken i Vasa, där Malin sedan två år tillbaka själv betjänar kunderna.

– Själva butiken är väldigt svenskinspirerad. Men den är jag och det vill jag inte dölja. Ganska tidigt insåg jag ju att man numera måste bjuda på sig själv. Jag vill inte bara vara den anonyma kocken. Jag vill vara personen Malin Båtmästar, med egen kunskap och egna tankar.

Van att kämpa

Det finns en sund dos kaxighet hos henne. Målet har ställts högt och ditåt tar hon sig målmedvetet fram, också då det kommer bakslag. Att hon vägrar ge upp tror hon beror på några centrala skeenden i livet. Dels är hon den andra tvillingen, babyn som vägde 1,5 kilo då hon föddes, som tidigt tog strid för att alls kunna finnas till. Dels kämpade hon bara ett år gammal mot sjukdomen som tog hårt på en liten kropp. Och dels är hon ett skilsmässobarn. Fyra år efter att flickorna fått en dia­gnos och korrekt diet beslöt mamma och pappa nämligen sig för att gå skilda vägar.

– Fakturan för skilsmässan, där barnen blev spelbrickor, kom då jag var ton­åring. Då blev jag djupt deprimerad. Det var en utmaning att vara tonåring, hantera skilsmässans alla problem, reda ut relationer till syskonen och dessutom ha kärleks­trubbel. Det var den hittills mörkaste perioden i mitt liv, men det finns ett fint citat som beskriver det här tillståndet: ”När det är mörkt så tror man att man blir begravd, men det är då man blir planterad.”

Hon själv ser att det var just där den Malin Båtmästar som hon är i dag började växa fram.

– Jag hittade vägen uppåt, jag hittade min självkänsla. I dag har jag lärt mig att inte bry mig om vad andra tycker att jag ska göra för jag känner så starkt att jag vet vad jag vill göra, och jag kämpar mig framåt för att nå dit.

Räds inte misstag

Ambitionerna och arbetsmoralen är det inget fel på. Hon har i stort sett jobbat sedan hon var sjutton, en stor del av åren som egenföretagare. Utöver en rad mindre projekt skapar och förverkligar hon numera också receptvideor för två stora kommersiella aktörer inom livsmedelsbranschen.

– Jag fick rådet att inte skryta om det för journalister. Men det är ju inga små företag. Butiken är min kärna, men runt det bygger jag synergin som ska leda mig dit jag vill.

I dag mår hon bra, fast det är hårt jobb mest hela tiden. Och har hon lärt sig någonting så är det att alltid våga.

– Om jag visste hur man gör hemsidor? Nej, inte alls. Men jag prövar mig fram. Jag har lekt med datorer sedan jag var liten och tyckte det var fantastiskt att jag kunde sitta på mitt flickrum och via datorn bygga ett imperium. Det som finns på nätet har jag själv skapat från början till slut. Grafik, alla bilder, text, videor. Kan jag inte, så lär jag mig.

För det räcker inte med att sikta högt om man vill framåt. Man måste också spräcka de egna glasväggarna, gång på gång.

– Du är alltid dålig i början, men då du märker att du hela tiden överkommer hindren växer du. Vid nästa utmaning höjs ribban för vad man klarar och det gäller att aldrig ta saker för hårt. Man får misslyckas och pröva på nytt. Alla mina recept är till exempel inte alltid bra, men då testar jag mig fram tills de är det.

Ger glädje

Hon hymlar inte med att karriärresan, som hon fortfarande befinner sig i, har varit och fortfarande är kämpig.

– Jag vet fortfarande inte om det blir någonting av allting, men jag vägrar ge upp. Min dröm är att bygga ett eget studio­kök där jag får skapar min egen mat och mina
egna recept. Jag lägger ingen prestige på att visa hur duktig jag är, utan jag vill hjälpa människor och hitta på grejer som alla har glädje av.

I dagsläget har hennes blogg drygt 7 000 läsare per månad, vilket inte är fy skam. Nu väntar hon med spänning på hur det går för den nya boken, som för första gången ges ut på ett riktigt förlag, och dessutom kommer ut på både svenska och finska.

– Maten är mitt liv. Jag har aldrig hunnit göra allt det som andra i min ålder har gjort. Men jag hoppas min chans att på riktigt försörja mig på det jag är bäst på en dag kommer. Då kanske jag ska unna mig lite ledigt och resa. Och sedan kanske min sambo och jag kan gifta oss, bygga det där huset och skaffa barn. Just nu är ingenting av det ekonomiskt realistiskt, men jag hoppas att den dagen kommer. Gärna ganska snart.

Text: Jeanette Björkqvist