Konsumtion i kravens korseld

Samhällets förväntningar på oss konsumenter är ofta motstridiga. Vi har med åren lärt oss att vi skall konsumera flitigt, för det smörjer hjulen i samhällsmaskineriet. Ju mera pengar vi har, desto mer konsumerar vi, och det i sin tur håller igång samhällsfunktionerna. Om konsumtionen går ner hopar sig mörka moln. Vi minns den ekonomiska depressionen på 90-talet och vill inte se den upprepas. Men den ökade konsumtionen är otvetydigt problematisk.

I mitt hushåll växer fyra tonårsflickor. De är storkonsumenter av mobiltelefontjänster, internet, tv och kläder. Familjen avsätter icke föraktliga summor på ungdomarnas konsumtion. Ändå upplever vi föräldrar oss ofta maktlösa och förvirrade. Vi betalar, men har få möjligheter att påverka. Tonåringarna är rörliga konsumenter, de är trend- och kostnadsmedvetna. Däremot är de inte kunniga och erfarna nog att alltid kunna se konsekvenserna av sina val. Den stenhårda konkurrensen mellan teleoperatörer och klädkedjornas klatschiga reklamkampanjer lämnar väldigt lite utrymme för de vuxnas argument om hållbar utveckling. Dessutom är det ett faktum att familjernas ekonomi inte alltid tillåter en ekologisk eller i övrigt idealistisk konsumtion.

Att vara en medveten konsument är ofta detsamma som att vara en konsument med dåligt samvete. Min uppfattning är att speciellt kvinnor känner ett personligt ansvar i frågor om miljö och samhälle. Följaktligen är också kvinnorna mer benägna att känna skuld då de konsumerar på ett sätt som står i konflikt med vad de upplever att de borde göra. I balansgången mellan familjens ekonomi, barnens krav och marknadens utbud kan det hända att miljöaspekten blir lidande. Som förälder, fostrare, vuxen, sitter man kanske inne med en hel del information och kunskap, men den hjälper en inte alltid på rätt väg i kravens korseld. Och hur många har inte upplevt att det vi en gång trodde var rätt, senare, i skenet av ny forskning, visade sig vara fel. Det är bara alltför lätt att bli cynisk och uppgiven.

Vare oss dock fjärran att bli cyniska och uppgivna. Några enkla ledstjärnor kanske hjälper oss, som tampas med vardagens alla krav. Och när vi tvekar, känner oss lurade eller okunniga, vänder vi oss till dem som kan. På Marthaförbundet sitter människor som kan. Här får man hjälp i frågor som gäller konsumtion, ekonomi och ekologi. Det är bara att ringa!

Katarina Rejman
ordförande