Låt maskarna göra jobbet!

Kristina Bengs i Vikby i Korsholm startade sin första maskkompost för tre år sedan.

– Internet är orsaken till att jag över huvud taget började. Jag råkade hitta en sida som väckte mitt intresse och där det fanns massor med information om maskkomposter, berättar hon.

För att komma i gång beställde Kristina ett start-kit med särskilda kompostmaskar från en finländsk firma. I maskkomposterna används kompostmaskar (Eisenia foetida), även kallade dyngmaskar. Daggmaskar ur trädgårdslandet brukar inte trivas i en maskkompost, eftersom miljön är för näringsrik för dem.

KOMPOSTERA INOMHUS

Första året hade Kristina Bengs sin kompost inomhus i ett gammalt akvarium.

– Det fungerade hur bra som helst. Vi kände inte av några lukter, och eftersom maskarna söker sig bort från ljuset in mot behållarens mitt, såg vi heller inte mycket av dem, säger hon.

Då hon fick startgruppen med maskar på posten, täckte hon bottnen av akvariet med finfördelat, lätt fuktat papper och kartong. Hon lade ner maskarna och gav dem lite gammal frukt att äta – och därifrån har komposteringen tagit fart.

– En av de viktigaste sakerna att hålla koll på är att komposten är lagom fuktig, varken för torr eller för blöt. Om maskarna vantrivs, märker man det på att de inte förökar sig eller på att de försöker ta sig ut längs med kanterna på behållaren, konstaterar Bengs.

Fukthalten reglerar man genom att tillsätta strö eller vatten. Kristina Bengs använder papper och kartong från sin kontorsfirma som strö. Också torra löv, halm eller annat torrt och kolrikt trädgårdsavfall kan användas.

REGLERA TAKTEN

Maskarna äter ungefär en halv gång sin egen vikt varje dag. Har man många maskar kan man ge mycket mat, har man få behöver man ge lite mindre. Genom att avväga mängden matrester kan man reglera den takt som maskarna förökar sig med, om man inte vill att komposten ska växa för mycket.

– Jag brukar lägga maten lite avgränsat i ett hörn, berättar Kristina Bengs. På så sätt ser man lättare att allt har gått åt innan man lägger i mera mat.

För att undvika att komposten börjar lukta är det viktigt att inte ge mer mat i gången än vad maskarna hinner äta – och att se till att komposten inte blir för blöt eller lider av syrebrist. För att motverka det sistnämnda rör man om i den då och då, men inte allt för ofta, då kan man störa maskarna.

I VINTERFÖRVARING

Efter det första året i akvariet fick Kristina Bengs maskkompost flytta ut i en stor soptunna under sommarhalvåret. På senhösten flyttar hon maskarna till en mindre behållare som hon förvarar i hönshuset, där det är plusgrader hela vintern. Ett källarförråd fungerar också bra, eller så kan man ta in behållaren i bostaden – om man inte komposterar inomhus året om, förstås.

– Maskarna får inte frysa om man vill att de ska klara vintern. Det är bäst att flytta dem till vinterförvaringen i god tid. Om maskkomposten fryser, kan det visserligen finnas ägg kvar då våren kommer, men då startar man i princip från noll igen, säger Kristina.

Maskarna jobbar långsammare ju svalare det blir. Samtidigt bör man skydda dem från alltför mycket värme. En plats med sol under stora delar av dagen, men med skugga under middagshettan blir bra.

Den stora fördelen med en maskkompost i jämförelse med ”vanlig” kompostering är att nedbrytningen sker så snabbt. Dessutom är maskkomposten luktfri om den sköts rätt och kan därför användas inomhus.

Så här kan det se ut i en halvfull maskkompost: Maskarna har brutit ner matresterna till jord, medan kartong riven i bitar har tillsatts för att reglera fuktigheten i komposten.

DU BEHÖVER:

• En tillräckligt stor, fukttålig behållare.
• Strömaterial: papper, kartong, torra löv, halm.
• Maskar. Kan köpas eller fås av andra maskkomposterare.
• Matrester att mata maskarna med.

GÖR SÅ HÄR:

Behöriga behållare
I fråga om lämpliga behållare är det egentligen bara fantasin som sätter gränser. Behållaren kan bestå av allt från en hink till en stor soptunna. Oavsett vilken behållare man använder, kan man borra hål i bottnen så att eventuellt överloppsvatten ska kunna sippra ut. Har man hål i bottnen, behöver man också en bricka av något slag som samlar upp vattnet.

I en mindre kompost kan man klara sig utan hål i bottnen om man följer med fukthalten noga och reglerar med mer eller mindre strö, samt rör om för att lufta komposten.

I en stor behållare, där man inte kommer åt att röra om på samma sätt, är bottenhål nödvändiga. I sin stora 600-liters soptunna har Kristina Bengs dels borrat flera hål i bottnen, dels satt in ett innergolv bestående av en frigolitskiva, så att överloppsvatten kan samlas under den innan det hunnit rinna ut. För att förbättra syretillförseln har hon böjt ett dräneringsrör ända ner till bottnen med uppstickande ändar.

Man kan också bygga upp komposten med ett system av plastbackar med nätbotten (till exempel brödkorgar från matbutiken). Undertill placeras ett kärl som samlar upp lakvattnet. Man startar komposten i en korg och då den är fylld, bygger man på med nästa. Då man placerar maten i översta korgen rör sig maskarna uppåt genom konstruktionen. Den understa korgen tas bort och töms vartefter.

Effektiva återvinnare
Kompostmasken (Eisenia foetida) kallas också dyngmask. Maskarna går att beställa från flera olika företag på nätet, eller kan fås från andra komposterare som vill dela med sig.

Töm komposten
Innan komposten ska tömmas är det bäst att ta en liten paus i matandet, så att maskarna hinner bryta ner alla återstående matrester före tömningen. Kristina Bengs brukar välja en solig dag för att tömma komposten. Hon breder ut en presenning på marken och tömmer behållaren på den. Eftersom maskarna undviker sol, och söker sig inåt i jordhögen, kan man ta bort ytterlagret av jordhögen i omgångar med några timmars mellanrum. Till sist är maskarna samlade i den återstående jorden från mitten av högen, och kan flyttas tillbaka till behållaren för en ny komposteringsomgång.

Ta vara på jorden!
Jorden, eller snarare maskhumusen, som produceras i en maskkompost är mycket näringsrik. Den kan användas till all slags odling, men behöver blandas ut med jord från trädgården, eftersom den är så ”stark”. Också lakvattnet från komposten är näringsrikt och kan gärna tas tillvara och användas som flytande gödning utblandad med vatten.

Vinterförvaring av maskar
Maskarna dör om jorden fryser och behöver därför flyttas till ett utrymme med plusgrader i god tid före vintern. Kristina Bengs flyttar sina maskar från den stora soptunnan till en betydligt mindre som ryms i hönshuset. Maskarna ska matas också på vintern, men eftersom deras aktivitet minskar i svala temperaturer, behöver de mindre mat. Det betyder att det produceras mindre jord och därför ryms maskkomposten i den mindre behållaren hela vintern.

Mumsig maskmat

• gammal frukt
• skämda grönsaker
• matrester
• krossade äggskal
• kaffesump

Obs! Undvik soppor och såser som gör komposten för våt. Citrusfrukter och mjölkprodukter passar inte som maskföda. ​

Text och foto: Johanna Granlund