Lisi Wahl – från hemslöjd till krisberedskap

Lisi Wahl (1878–1960) är ett namn som även är bekant från den finlandssvenska stiftelsen som årligen delar ut bidrag till barns och ungas utbildning. När hon avgick som ordförande för Marthaförbundet år 1948 hade förbundet ett rekordstort medlemsantal, med 25 424 marthor i 266 föreningar. Detta berodde delvis på att Lottarörelsen förbjöds efter kriget, vilket ledde till att många lottor övergick till marthorna, men också på Lisi Wahls förmåga att engagera och entusiasmera sina marthor att arbeta för landets bästa.

Lovisa Carolina ”Lisi” Borgström föddes år 1878 på Östersundom gård i Sibbo. Hon var dotter till lantbruksrådet Georg Borgström och hans hustru Hilda. Efter flickskolan i Helsingfors studerade hon konstslöjd.

I Husmodern 2/1938 beskriver släktingen Märta Borgström Lisi Borgströms barndom och ungdom. Lisi var en kavat flicka som hade lätt för att få kontakt med människor och rörde sig hemvant både i salongerna och i stallet. Hon var praktiskt lagd, lärde sig tidigt att mjölka kor och köra häst, och blev tidigt intresserad av hemslöjd.

Lisi var även en amatörarkitekt. På Östersundom finns åtminstone ett hus ritat av henne. Hon engagerade sig också i social verksamhet, men som en plikttrogen dotter ägnade hon största delen av sin tid åt att ta hand om sina gamla föräldrar. Modern dog 1916 och fadern 1920.

År 1921 gifte sig Lisi Borgström med professor Walter Wahl och flyttade till Åbo. Hennes marthaengagemang började i Åbo Marthaförening, där hon blev sekreterare och sedan vice ordförande. År 1924 flyttade makarna Wahl till Helsingfors. De fick inga barn, men Lisi blev en ”samhällsmoder” som, genom sin stiftelse, fortsatt stöder utbildning för barn och unga samt marthaverksamhet.

Initiativrik inspiratör

Lisi Wahl var initiativrik och inspirerande, vilket märktes i martharörelsen. År 1930 efterträdde hon Fanny Hult som förbundsordförande och ledde sedan marthorna fram till 1948. Hon tilldelades Stora guldmärket år 1937 och utsågs till hedersordförande år 1948. Hon var också ordförande för Nordens husmodersförbund under åren 1940–1941.

Trots de turbulenta tiderna under 1930-talet, med svallvågor från världsdepressionen och nationalistiska rörelser, lyckades Lisi Wahl hålla en saklig linje. Hon aktiverade marthorna för beredskapsarbete under krigs- och kristider.

Omfattande inventering

Marthas kärnområden var hemvård, matlagning, trädgårdsskötsel och hemslöjd, men under Lisi Wahls tid fick även landsbygdens bostadsfråga en central plats. Ambulerande heminredningsutställningar med mönsterkök och modellstugor ordnades i samarbete med Svenska Bostadsföreningen. Syftet var att göra kvinnors vardag lättare genom bättre köksinredningar och rationell planering av hushållsarbetet, med fokus på både estetik och praktiska lösningar.

År 1926 valdes Lisi Wahl till ordförande för en kommitté som planerade Marthaförbundets stora hemslöjdsutställning i Helsingfors 1927. Hon ledde inte bara mötena utan deltog även aktivt i det praktiska arbetet med utställningen.

Efter hemslöjdsutställningen följde en omfattande inventering av textilslöjd. Inventeringen fokuserade på allmogetextilier och syftade till att bevara traditionell hemslöjd som förebild för nya alster. Också här var Lisi Wahl kommittéordförande.

Utställning med uppföljare

Utställningen fick en uppföljare tio år senare i Konsthallen i Helsingfors. Före det hade Marthaförbundet 1934 ordnat en stor utställning av gamla tenn-, koppar-och mässingsföremål, samt utställningen Nordisk Jul 1936 och 1937. I Hufvudstadsbladet ingick 5.11.1937 ett stort reportage om ”Ett decennium svensk hemslöjd”. Reportern lyckades ”spåra upp” Lisi Wahl, som var upptagen med praktiska förberedelser.

– Nu skall en större allmänhet få se, vad man lärt och skapat under tio år. Vi har samlat idéer och provbitar i alla svenskbygdens socknar, och vårt arkiv är nu en praktfull provkarta på vad gångna släktled skapat. Där hämtar vi uppslag, som vi med expertisens hjälp omsätter till praktiska ting, som finner vägen till var mans hem. Vi vill tillverka vardagsvara. som håller och som också äger skönhetsvärde, sade Lisi Wahl.

Energisk marthaledare

I februari 1938 fyllde den energiska marthaledaren 60 år. Marthorna hade samlat ihop 20 000 mark till en fond, som lever vidare i Marthafonden. Lyckönskningstalet från distrikten hade stark hemslöjdsanknytning:

– Du har mött vårt arbete i Österbotten, i Åboland, i Nyland och på Åland, såsom vore vi väverskor, var och en med sin konstiga väv. Du har i kärlek sett hur dessa vävar haft olika ränning och med intresse och hängivenhet har Du följt vår möda att göra inslaget. Du har önskat stanna för detaljer och lära dig känna varje enskild martha. Än har väven för dessa varit grå och trist, än röd av glädje, än svart av sorg. Eller ock har väven varit enkel och grov som det tyg, varav starka arbetskläder göras. Du har inte önskat direkt solva eller randa denna väv. Den har varit dig mest gripande och intressant, just sådan som livet självt vävt den i de olika bygderna.

Textilarkiv och hemsysterskola

I tidningen Husmodern ingick 1.3.1938 Lisi Wahls artikel om ”Bygdeslöjdens förnyelse”, där hon presenterade arbetet för bättre hemslöjdsvaror och resultatet av textilinventeringen. Materialet hade samlats i ett arkiv med sammanlagt 1 600 fotografier och 8 000 textilprov, samt teckningar, akvareller och färgfotografier, som användes för utbildningsändamål.

Lisi Wahl var intresserad av utbildningsfrågor och var länge ordförande i Högvalla seminariums styrelse. Tillsammans med Elsa Bonsdorff, Runa Melander och Ebba Östenson tog hon 1939 initiativ till Hemsysterskolan i Hindhår. Det fanns ett stort behov av utbildad hjälp åt husmödrarna på landsbygden. De första hemsystrarna fick sin examen hösten 1940. Lisi Wahl var skolans första styrelseordförande.

Jubel och optimism

Martharörelsen i Finland firade 40-årsjubileum med en fest i Helsingfors i maj 1939 med sammanlagt 3 000 deltagare. Tongångarna var optimistiska. I sitt tal summerade Lisi Wahl 40 års arbete och presenterade ett ambitiöst framtidsprogram, med effektivare undervisning i huslig ekonomi och hemslöjd och årsanställda konsulenter, rådgivning i bostadsfrågor samt husmorssemestrar, hemsysterskola och vilohem för husmödrar.

– Måtte vårt Marthaförbund, hägnat av livets alla goda makter, gå mot nya mål och nya vinningar! avslutade Lisi Wahl.

De ljusa framtidsplanerna slogs i spillror vid Vinterkrigets utbrott 30.11.1939. Lisi Wahl och centralstyrelsen reagerade snabbt och styrde in marthorna på beredskaps- och hjälparbete. Redan före krigsutbrottet förbereddes marthorna på att deras insatser behövdes genom att sätta i gång spinnrockar och vävstolar och sy underkläder och sticka strumpor och vantar åt soldaterna.

Marthahem för äldre

På Storgård i Borgå landskommun grundades våren 1940 ett marthahem för äldre som förlorat sina hem i Viborg eller Hangö. I Borgåbladet 18.5.1940 intervjuas Lisi Wahl:

– För närvarande håller vi på med inventering av alla de gåvor som från olika håll strömmat in för vårt hem för evakuerade. Finlands Svenska Marthaförbund har i dagarna köpt Storgård på Kråkö för att grunda ett hem för ålderstigna svensktalande kvinnor från de avträdda områdena.

Flickmarthaverksamheten startade och från 1943 började flickmarthaavdelningar grundas i föreningarna och ledarkurser ordnas. Marthaförbundet engagerade sig också för frivillig arbetstjänst för skolflickor i samarbete med Flickscoutförbundet och Kvinnogymnastikförbundet.

– Kriget har ställt kvinnan på prov och hon har bestått provet väl, sade Lisi Wahl i en intervju i februari 1942. Marthornas arbete för hemvård och hemhushållning hade paradoxalt nog blivit mycket livligare på grund av kristiden med alla inskränkningar och brister:

Många vagnslaster

Vinterkrigets arbete för frontkämparna antog genast från början väldiga mått. Det var klädespersedlar av olika slag, snökåpor, hjälmhuvor, vantar, strumpor och så vidare som i tusental sändes ut till fronterna, det var paket till kända och okända soldater, det var gång- och sängkläder för sårade och invalider. Det blev många vagnslaster som aldrig ha kommit upp i någon statistik.

Livet gick vidare med föredrag och demonstrationer, tillverkning av ”tallukkor”, vantar och rep, vävning och stickning, lappning och stoppning, trädgårdsskötsel och konservering. Samarbetet med lantbrukssällskapen och andelslagen var livligt och man diskuterade gemensamma tvättstugor och arbetsredskap.

Efter fredsslutet 1944 betonades de gemensamma ansträngningarna för återuppbyggnaden av det krigshärjade landet. Vid Marthaförbundets ”årskongress” 1945 sade Lisi Wahl bland annat:

– Under de gångna åren ha svårigheter mött på vår väg. I återuppbyggnadsarbetet skall marthorna vara med. Vi skall bygga upp en ny värld, och vi skall inte ge tappt.

Studiecirklar och kurser

Årsmötet 1947 visade ”livskraft och utvecklingsduglighet” trots att ekonomin var ett bekymmer, för statsanslaget var litet. Men behovet av rådgivnings- och kursverksamhet var stort. Studiecirklar och kurser planerades i barnpsykologi, hemvård, hälsovård och matlagningslära. Provkollektioner på ”nyttoslöjd”, med tyger till arbetskläder, kostymer och filtar presenterades. Flickmarthaverksamheten gick framåt och samarbetet med Bostadsföreningen fortsatte.

Då Lisi Wahl fyllde 70 år 1948 uppmärksammades hennes mångsidiga insatser för marthornas, hemmens och samhällets bästa. Samma år avgick hon som ordförande och kunde glädja sig åt ett rekordantal medlemmar. Som hedersordförande deltog hon i centralstyrelsens möten till sin död 1960. Vid det möte som blev hennes sista talade hon om den stora betydelsen marthaarbetet haft i hennes liv och vilken glädje det gett, och var övertygad om att marthaidén skulle fortleva och fördjupas genom tider som kommer.

Text: Sheila Liljeberg-Elgert