Livets små stunder av lycka

Det har varit en spännande och utmanande vår för Andrea Hasselblatt, marthaordförande, restaurangchef och fyrabarnsmor. Som ordförande för Helsingfors Svenska Marthaförening har hon hållit i trådarna för arrangemangen inför Marthaförbundets vårmöte, som i år är extra festligt eftersom förbundet firar sitt 110-årsjubileum. Därtill fick hon i mars ett nytt arbete som restaurangchef på restaurangkaféet Carusel vid stranden av Brunnsparken i Helsingfors och basar i dag för ett trettiotal personer, de flesta unga och inte så rutinerade. Restaurangbranschen är trendkänslig och de anställda byter ofta arbetsplats. För Andrea betyder detta att hon ibland på kort varsel måste hitta en ersättare eller helt enkelt själv se till att arbetet blir gjort. För en utomstående låter detta körigt och stressigt, men det är ingen jäktad kvinna man möter när det blir dags för intervjun. Hon tar sig tid, avnjuter stilla en morotskaka och är närvarande och fokuserad.

Enligt Andrea är nyckeln till att få samarbetet att fungera på arbetsplatsen att man kan läsa andra människor.

– I Finland är vi ofta steget efter och kan inte bemöta kunder. Det gäller att bjuda på sig själv, först då blir arbetet roligt och kunderna trivs. Och om du tycker att ditt arbete är roligt, avspeglas det också på arbetsresultatet.

Arbetstillfredsställelsen brukar infinna sig efter en lyckad tillställning, men före det är det många små detaljer att hålla reda på.

– Det är just det som ger mig kickarna, att ha många bollar i luften och att se resultat av mödan, konstaterar Andrea.

Marthaföreningen har sin givna plats i Andreas liv. Mottot En gång martha, alltid martha gäller även för henne. Föreningsverksamheten passar bra in i en livsstil där det händer mycket.

– Varje morgon i bilen på väg till jobbet talar jag med Anita Paulig, föreningens verksamhetsledare, och går igenom det som är aktuellt. På marthamejlen svarar jag sent på kvällen.

För Andrea blev matlagning i matlagen det första steget in i martharörelsen. Primakretsens konstituerande möte för 15 år sedan blev kicken som förde henne in i marthaverksamheten.

– Jag ville komma ut och göra något tillsammans med andra hemmamammor. Sedan hem och fylla frysen. Vi använde egna recept och jag minns att vårt hembakta bröd var en riktig höjdare.

Mat och miljö

Intresset för mat går som en röd tråd genom Andreas liv, och hon tycker att familjemåltiden har en viktig funktion att fylla. Det gäller att hinna samla flocken åtminstone en gång per dag, se varandra, prata och höra hur alla har haft det. En gemensam måltid är en ypperlig anledning att träffas. Själv lever Andrea inte alltid som hon lär, vilket ibland kan ge henne ett sting av dåligt samvete. På grund av barnens hobbyer och idrottsintressen blir de gemensamma måltiderna under veckan inte så många, men veckan inleds alltid med en söndagsmiddag då hela familjen samlas kring matbordet. Den har blivit en kär tradition och då serveras det ofta italiensk risotto med rester från veckoslutet. Andrea tipsar om att risotto kan serveras med i praktiken vad som helst, bara grunden är rätt tillredd och risotton är krämig och serveras precis när den är färdig.

Allt fler blir medvetna om matens klimatpåverkan, och för Andrea är det självklart att man tar sitt ansvar för miljön. Också med små vardagsbeslut kan man påverka.

– Vi måste börja förstå och tro på att vi inte behöver ändra hela vår livsstil på en gång, utan att små vardagsbeslut också påverkar helheten. Man kan till exempel börja med att äta grönt en gång i veckan, redan det har en stor betydelse för miljön och för mängden koldioxidutsläpp, fastslår Andrea.

Beroende på inkomst och familjestorlek är det inte alltid självklart att man har råd med ekologiska råvaror, som många gånger är dyrare än de konventionellt odlade.

– Visst borde man själv köpa enbart ekologiska produkter, och uppmuntra alla andra att göra detsamma för att få ned priserna, men i en stor familj är det inte alltid möjligt, säger Andrea och fortsätter:

– Ett steg i rätt riktning, fast ekologiskt alltid är bäst, är att äta enligt säsong, så gjorde man förr. I och med det sparar man redan på miljön. En annan aspekt i detta sammanhang är att det är nödvändigt i den värld vi lever i att man hinner längta efter mat eller saker. Vi måste inte hela tiden ha tillgång till allt. Jag älskar att längta efter den första inhemska, gärna från Sibbo, nypotatisen med smör. Jag vill inte äta cypriotisk potatis till sillen på julafton eller jordgubbar från Spanien – vad sjutton smakar influgna jämfört med finländska? Det är så bråttom hela tiden, stanna upp och låt maten komma enligt sin egen tidtabell, då smakar den bäst i vår mun!

– Vi lever på nypotatis i alla former under sommaren. Kokt den ena dagen, stekt, stuvad, grillad på spett, i sallader eller i en stor, stekt tortilla den andra. En perfekt sommarlunch får man ihop med bara rester. Vi borde bli bättre på att ta till vara våra matrester. Det är som om man i Finland skulle tro att matrester inte är bra mat. Lär dig att utnyttja rester, det är slöseri att slänga mat!

Grönt och rotsaker i alla former dukas det ofta fram i det hasselblattska hemmet. Och fisk skulle man gärna äta oftare.

– Stekt strömming är så jättegott! Lite lättare kommer man undan om man steker fisken i ugn, råder Andrea.

Om familjen Hasselblatt bjuder hem vänner blir det oftast många på en gång. Flera familjer samlas till fest och en stor buffé blir bjudmat. Mycket mat, vackert upplagd, ska det vara i familjens hem med mörka trägolv, mycket vitt och tavlorna som farfar har målat. Sällan dukas det fram nötkött, men nog kött av hjort och ren, vilket Andrea varmt talar för. Hon försökte till och med servera renkött i stället för skinka på julen, men det gjorde ingen större succé bland familjemedlemmarna.

Vardagslycka

På nattduksbordet har Andrea Giséla Lindes bok Lev enklare, och när samtalet glider in på frågan huruvida hon är lycklig, svarar hon att hon tror att hon är det.

– Men å andra sidan, nu när jag håller på och läser Gisélas bok, vet jag inte om jag är det. Kanhända tanken att man ska vara lycklig är en enda stor bluff?

Men på frågan om vad lycka är för henne, har hon genast ett svar.

– Min familj är det första jag tänker på. De bästa och roligaste stunderna har jag tillsammans med barnen, jag skrattar mest med dem. Det handlar om små fina stunder och att man tar vara på dem. Vardagslycka är bättre än de stora lyckorusen, som egentligen kommer mycket sällan. Det kan också vara när mina barn lyckas med något de har kämpat för, sådant är roligt och ger mig lycka.

Utan sommarveckorna i Borgå skärgård på en gammal lotsstation med många träbyggnader som behöver underhåll skulle Andrea inte hitta harmoni i tillvaron. Vinterhalvåret uppvägs av total sommarnärvaro i naturen, intill havet som är Andreas största kraftkälla. Hon jobbar gärna extra på vintern för att förlänga sommarsemestern.

– Jag älskar att gå omkring på landet i mina gamla snickarbyxor. Sommarlandet är min medelpunkt i livet, fastän det är som ett femte barn som behöver mycket omvårdnad.

Alltid är det något hus som behöver nytt tak, en vägg som ska målas. Också barnen deltar i arbetet, mer eller mindre självmant, de så kallade risu-dagarna är de minst populära på sommarlandet.


Text: Sunniva Ekbom och Mikaela Groop