Marthaförbundets nya ordförande presenteras!

Katarina Rejman är en glad och energisk kvinna på 40+ som utstrålar positiv energi och talar snabbt och gärna. Det är också med entusiasm som Rejman tar sig an sitt nya uppdrag som ordförande för Marthaförbundet.

– Marthorna har en ideologi som jag tror på, för jag har en stark tro på kvinnans betydelse, säger hon.

Rejman vill arbeta för den vardagskunskap som är så viktig för hemlivet skall fungera. Hon konstaterar att trots att det kanske kan låta litet tråkigt att tala om hemvård, matlagning, barnuppfostran och miljövård, är det ändå där som hemmets styrka ligger. I hemmen börjar det bli allt vanligare att makarna delar på hushållsarbete.

– Jag har ändå en stark övertygelse om att det är kvinnan som är hjärnan bakom det som sker i hemmet, säger hon småleende.

Här har Marthaförbundet sin styrka som tilltalar Rejman. Hon ser det som en utmaning att genom marthamöten bjuda råd och rekreation åt kvinnor. Bland annat ligger projektet Lär ditt barnbarn något henne nära hjärtat.

– Vi förlorar mycket kunskap när äldre generationer dör bort, kunskap ärvs inte mer på ett naturligt sätt från generation till generation.

Dubbelarbetande yrkeskvinnor

För de unga kvinnor som i dag blir mödrar är kunskap om hushållsarbete inte längre den självklarhet som det var ännu för en generation sedan. Det är exempelvis inte många unga mammor som i dag kan lära ungdomar hur man stickar en häl till en socka. Ändå finns det hos de unga en stark vilja att lära sig som på det här sättet blir ouppfylld.

– Marthaförbundet kan spara och förmedla den kunskap om matlagning och hemvård som många av de dubbelarbetande yrkeskvinnorna av i dag behöver, men inte fått med sig hemifrån.

Den här viktiga vardagskvinnokunskapen som i dag varken väcker stora rubriker eller säljer vill hon bevara och föra fram. Som ordförande kommer hon att leda centralstyrelsens arbete och ta itu med de projekt som redan är i gång.

– Jag vill gärna initiera nya projekt. På Marthaförbundet finns en mycket duktig och ambitiös personal och jag hoppas kunna fånga upp deras idéer och entusiasm. Trots den representation ordförandeskapet kräver hoppas Rejman att kunna medverka i den internationella verksamhet som Marthaförbundet deltar i. Det nordiska samarbetet är också något hon är mycket intresserad av.

– År 2007 ordnas en stor internationell kongress i Finland. Hit kommer kvinnor från en stor del av världen och jag hoppas att kunna göra en insats där.

Av praktiska orsaker

Katarina blev själv martha av praktiska orsaker år 1999. Marthaförbundet ordnade en kokkurs på Vessö, där hon bor. Hennes döttrar ville delta i kursen, men den blev så populär att endast barn från marthafamiljer fick plats.

– Jag blev alltså martha och flickorna fick gå på kokkurs.

Rejman har deltagit i marthaföreningens verksamhet på olika sätt. Hon har gått på möten när hon haft möjlighet och har bland annat deltagit i arrangemangen för den traditionella trettondagslunchen på Vessö. Hon säger ändå att hon varit en ”dålig” martha.

– Jag har deltagit i verksamheten alldeles för litet, en stor del av min tid har gått till kommunala uppdrag och resten till familjen.

Det har inte handlat om brist på intresse, utan om brist på tid på grund av hennes politiska engagemang. Marthaförbundets nya ordförande är en välkänd person i Borgå. I två perioder har hon suttit i stadsfullmäktige och under en mandatperiod har hon verkat i social- och hälsovårdsnämnden. Förra hösten slutade hon med kommunalpolitiken. I höst gav Katarina upp de kommunala uppdragen för att satsa mer på familjen. Rejman är fortfarande ordförande för Svenska folkpartiets lokalavdelning i södra Borgå. Till vardags arbetar hon som modersmålslärare i Strömborgska skolan i Borgå och kan titulera sig filosofie magister.

När hon blev tillfrågad om hon var intresserad av ordförandeskapet i förbundet kunde hon ändå inte säga nej. Hon kände att hon ännu var intresserad att arbeta för samhället, men på ett annat sätt. För henne har det blivit en livsstil att vara aktiv. Då kan det vara svårt att vara helt tillfreds med livet om man inte har något att ta itu med.

– Jag har så länge varit samhällsengagerad och det är något man inte blir av med. Politik är en sak och Marthaförbundet är ändå en helt annan sak, funderar hon.

Redan som ung var hon aktiv medlem i exempelvis CISV (Childrens International Summer Villages) och andra organisationer. Katarina ser fram mot att arbeta på en annan nivå än politiken.

– Arbetet blir mer konkret och man ser resultatet av arbetet mycket snabbare.

Storfamilj och husdjur

Hemma har Katarina Rejman två tonårsdöttrar och två fosterflickor som kom till familjen förra hösten. Flickornas mor dog och hos Katarina och hennes sambo Frank fick de ett nytt hem.

– Jag kallar dem mina fosterflickor för jag vill inte ta deras mammas plats, funderar hon allvarligt.

Tiden efter att flickorna kom till familjen har gått bra trots en del smärre problem. Rejman konstaterar att det är omöjligt att plötsligt placera fyra tonårsflickor under samma tak och bara säga att de nu är systrar. De äldre flickorna Karin, som fyller 17 år, och Jenny, som är 15 år, har klarat det mycket bra. För trettonåringarna Pernilla och Hedda har det varit litet svårare. Särskilt då flickorna, som är klasskamrater, plötsligt fick helt nya roller.

– De har haft det jobbigast, men är också mycket goda vänner som kan ha det jätteroligt tillsammans.

Beslutet att ta emot fosterdöttrarna var inte svårt och fattades i själva verket ganska snabbt. Familjen bor i ett stort hus där det finns utrymme för en storfamilj.

– Vi bestämde oss och först efter en tid kände vi efter och konstaterade att det här kunde ha blivit väldigt jobbigt, säger hon glatt.

Familjen bor på ön Vessö i södra delen av Borgå i en liten by som heter Londböle. Om man skulle beskriva byn i Astrid Lindgrens anda kan man nästan säga att det handlar om en ”Bullerby-by”. Genom den lilla byn går en smal sandväg som nästan kommer in på husens verandor. Katarinas sambo Frank är hemma från byn. Det drygt hundra år gamla huset som familjen bor i har gått i Franks släkt sedan länge. I grannhusen bor nästan enbart släktingar. Här finns farmor och farfar, Franks syskon och förstås barnens kusiner. Det finns också ett stall nästan bredvid huset där familjens ponny bor. Ponnyn och de två labradorerna har bidragit till att Katarinas flickor har hittat en roll i sin nya familj. Alla i familjen har sysslor som de måste sköta om för att få allt att fungera.

– Att sköta om djur är ett naturligt sätt att umgås och samtidigt ha en uppgift där man känner att man behövs.

På landet finns ännu uppgifter som har fallit bort i stan. Familjens jordbruk och stora hus gör att det alltid finns något att göra för varje familjemedlem.

Text: Marit Björkbacka