Materiallära
Vad består plaggen vi har på oss egentligen av, och hur framställs textilierna? Ekologirådgivare Anita Storm reder ut begreppen.
Vad är skillnaden mellan kromgarvning och naturgarvning, vilken textil orsakar mest miljöproblem, vad är lyocell och hur mycket kemikalier kräver produktionen av en t-skjorta i bomull. Läs vidare för svaren på hur du kan göra mera medvetna materialval i garderoben.
Silke
Sidentyg består av vävda silkestrådar. Silkestrådarna härstammar från den skyddande kokong som silkeslarven, den blivande silkesfjärilen, väver in sig i under tiden den förpuppas.
En vanlig silkessort är mullbärssilke. Kokongerna odlas i mullbärsträd och larverna äter mullbärsbladen. Efter ungefär en månad förångas kokongerna så att limmet som håller ihop fibrerna smälter och silkestrådarna kan tas till vara. I samband med detta dör larverna. Trådarna tvättas och spinns sedan till garn. En tråd kan vara upp till en kilometer lång! Silkesproduktionen sker främst i Japan, Kina, Thailand, Sydkorea och Brasilien.
Visste du att!
- Siden värmer när det är kallt och kyler när det är varmt!
- Silkestråd sägs vara starkare än en lika tjock ståltråd.
- Silke kan absorbera upp till en tredjedel av sin vikt.
- Silke är ett av det lättaste naturfiber som finns.
- Silke är så töjbart att det kan sträckas ut upp till 20–25 procent av sin ursprungliga längd utan att gå av.
- För att kontrollera att sidenet är äkta kan man göra ett så kallat bränn- prov. Om tyget skrumpnar ihop till en liten plastboll är det inte äkta, om det däremot blir till aska är det äkta.
Obs! Ta reda på om sidenplagget kräver kemtvätt. Det lönar sig att välja ett plagg som klarar av handtvätt eller fintvätt.
Ull
Ullproduktion finns i över hundra länder, men främst i Kina, Australien och Nya Zeeland. Miljöpåverkan är olika stor beroende på i vilket land ullen producerats. Ofta innehåller ullen parasiter som tas bort genom att ullen doppas i bekämpningsmedel, som i värsta fall stannar i materialet/plagget tills det når din gardrob. Främst är det arbetarna inom produktionen som är utsatta för kemikalierna.
Samtidigt för ullproduktionen gott med sig: att låta får beta skapar öppna landskap –en förutsättning för många insekt- och fågelarter.
Ullen kan återanvändas och återvinnas. Då rivs eller klipps det uttjänta ulltyget sönder, och spinns på nytt. Fibrerna blir kortare och kvaliteten sämre än originalet, men den energimängd som krävs för att producera återvunnen ull jämfört med nya ullfibrer är ungefär hälften av den ursprungliga.
Visste du att!
- Ull är ett förnybart, naturligt och ett av våra mest hållbara material.
- Ullens kvalitet och vad ullen används till beror på fårets ras, varifrån fåret härstammar och när det klipptes.
- Ull med längre och tunnare fibrer känns behaglig och len mot huden.
- Att ha ull närmast kroppen rekommenderas, fukten leds bort och du hålls varm och torr.
- Ull är värmereglerande och kan på vintern ha en värmeisolerande effekt. Ett tunnare ullplagg kan också användas sommartid.
Bomull
Den vanligaste textilfibern är bomull. Närmare hälften av värl- dens textilproduktion använder bomull.
Bomullen kommer från bomullsplantan, som odlas på stora plantager. Odlingen sker i torra områden och kräver mellan 7–30 000 liter vatten per kilogram bomullstyg. Det här påver- kar tillgången av färskvatten för lokalbefolkningen. Plantan är också utsatt för insekter och växtsjukdomar, vilket hart lett till att cirka 20 procent av alla gifter som används inom jordbruket används inom just bomullsodlingen. Endast cirka två procent av all odlad bomull är ekologisk.
När bomullen väl har skördats krävs ytterligare kemikalier för att producera fibrer samt för att väva, bleka, färga och eventuellt trycka mönster på tyget. När plagget fraktas längre krävs behandling med kemikalier för att det inte ska mögla under transporten.
Bomullen tar lätt upp fukt och kan tvättas varmt, men skrynklas lätt.
Obs! Produktionen av en t-skjorta i bomull kräver 3 kilogram kemikalier. Motsvarande siffra för ett par jeans är 2,4 kilogram! Köp återvunna eller miljömärkta bomullsplagg!
Linne
Linfibern kommer från stjälken på linet och tyget kallas för linne. Det är ett slitstarkt tyg, men kan upplevas som styvt. Traditionellt har det använt till dukar och sängkläder.
Lin kan odlas i regniga och svala klimat. Till skillnad från bomull klarar sig linet bättre utan bekämpningsmedel tack vare en viss motståndskraft mot bland annat sjukdomar. Det krävs heller inte mycket gödning och därför är miljöpåverkan vid odlingen låg. Lin produceras allra mest i Kina, Vitryssland, Ryssland, Ukraina, Frankrike, Lettland och Belgien.
Linnetyget har en glänsande och hållbar fiber med bra väts- keuppsugningsförmåga. Linne används som inredningsmateri- al och passar också till sommarkläder då det har bra värme- ledningsförmåga och upplevs som svalt.
Obehandlat hundraprocentigt linnetyg skrynklar sig. Det finns två alternativ – acceptera skrynkligt tyg eller välj linne i kom- bination med en annan fiber.
Linne är ett miljövänligt val, satsa gärna på miljömärkt linne.
Viskos
Viskos är en regeneratfiber, tillverkad av cellulosamassa, oftast trämassa från gran. Det krävs en kemisk process för att omvandla cellulosan till en textilfiber. I den kemiska proces- sen används bland annat lösningsmedel som svavelsyra och koldisulfid. Koldisulfid är mycket giftigt och kan bland annat ge fosterskador. Om reningen av vatten från fabriken är bristfällig kommer lösningsmedlen ut i miljön och ställer till med problem.
Viskos är ofta klorblekt två gånger, först bleks pappersmassan och sedan den färdiga viskosfibern. Även när tyget vävs krävs mycket kemikalier och vatten.
Lyocell är ett mer miljövänligt alternativ till traditionell viskos, då kemikalierna återvinns i tillverkningsprocessen och tillverkningen kräver mindre energi. Lyocell benämns ofta tencel, vilket egentligen är ett varumärke. Lyocell är bättre än viskos och tencel är den bästa lyocellen.
Obs! En tröja i viskos kräver 5,5 kilogram kemikalier vid tillverkning och mycket energi!
Polyester
Polyester och bomull står för 80 procent av all textilkonsumtion och dessa material orsakar också mest miljöproblem. Polyester används i allt från träningskläder till klänningskreationer till möbeltyger. Det är också mycket vanligt att polyester och bomull används i blandade textilmaterial. Polyester tillverkas av olja som inte är förnybar och fibern bryts inte ner på naturlig väg i naturen.
Miljöpåverkan kan minskas om polyestern är tillverkad av återvunnet material. Materialet kan återvinnas från PET-flaskor och spillmaterial från textil- och plastproduktion. Energianvändningen kan minskas med uppåt 70 procent vid produktion av återvunnet material. Dock har det visat sig att polyester och andra plastbaserade textilier som polyamid och akryl leder till utsläpp av mikroplaster i hav och vattendrag, oavsett om materialet är återvunnet eller inte. Utsläppen är större för fleecematerial än andra plastbaserade textilier. Hur detta påverkar miljön vet man ännu inte.
Obs! Det går åt tre gånger så mycket energi vid produktion av fibrer av polyester som vid produktion av bomull.
Vid varje tvätt av polyester avges mikroplaster. Reningsverken klarar inte av att rensa ut dem, så de slutar sin resa i naturen. Särskilt fleeceplagg släpper ifrån sig mikropartiklar vid tvätt.
Polyamid
Polyamid, eller Nylon som ett känt företag som producerar polyamid heter, utvinns ur plast. För omvandlingen från fibrer till tyg krävs stora mängder kemikalier. Materialet är starkt och elastiskt, upptar inte fukt, blir inte skrynkligt och torkar snabbt. Materialet används som förstärkare i kombination med svagare fibrer, exempelvis ull. Vid tvätt av polyamid lossnar mikroplaster som slutar sin resa i naturen och påverkar den marina miljön.
Läder
Konstläder är gjort av olja. Basen är ofta vinyl som ger ifrån sig ämnen som fltalater. Konstläder är inte lika hållbart som äkta läder och skinn. När man jämför syntet och äkta läder bör man ta hela livscykeln i beaktande. Vid produktion av skinn tas i många fall hela djuret till vara och betande djur har en positiv effekt på landskap och artmångfald.
För att göra skinn och läder hållbart och mjukt ska det garvas. Kromgarvning är den vanligaste garvningsmetoden i dag. Den påverkar både användare och miljö, och särskilt arbetaren om hen inte har bra skyddsutrustning.
Vid naturgarvning eller vegetabilisk garvning används biolo- giskt nedbrytbara vegetabiliska garvämnen istället för tung- metaller. Dessa finns i till exempel ekbark. Naturgarvning är en metod som används vid många svenska garverier. Dock är den inte helt utan negativa miljöeffekter, men med god avloppshantering är den ändå ett betydligt miljövänligare alternativ än kromgarvning.
Obs! Är lädret äkta eller syntet. Vilken garvningsmetod har använts, kromgarvning eller naturgarvning?
Jakull
I dag finns allt fler plagg i jakull (yak) till salu. Jaken är en oxe som lever på högplatåerna i Monogliet, Tibet och Ryssland, det finns både vilda och tama. Till levnadssätt, uppbyggnad och förmåga att klara sträng kyla påminner jaken om myskoxe. Jaken klarar av extrem kyla, och ullen av jak är varmare än merinoull och nästan lika mjuk som kaschmir. Ullen har en vackert naturlig lyster vilket gör att den varken behöver färgas eller blekas. Den finns i mörktbrunt, ljusare brun och grått.
Eftersom ullen har goda värmeegenskaper passar den väl till funktionskläder utomhus, exempelvis för de som jobbar utomhus eller vintersportar. Jakull är ett bra alternativ till fleece. Ullen är även naturligt antibakteriell i högra grad än fårull, och den är även naturligt antistatisk.