Mer med mindre
Om livet skaver, mitt i överflödet, då behöver vi inte mer av samma sak som vi redan har, utan vi behöver hitta nya sätt att tänka. Journalisten Giséla Linde ger oss inte ett vanligt "gör så här"-recept, det enkla livet ser olika ut för olika människor. Resonemanget är väl förankrat i både teori och praktik, det bottnar i egna erfarenheter och i många års intresse för livsstilsfrågor och livsfilosofi. Insikterna har inte kommit gratis, hon har själv provat på många olika sätt att leva och arbeta.
Hemma i sin på samma gång designstiliga och hemtrevliga lägenhet i Mariehamn berättar Giséla om boken Lev enklare och om sin livsfilosofi. Utanför fönstret pressar sig de stora båtarna av och an på väg mellan Finland och Sverige.
– Vi lever i ett överflöd av saker som är bra i sig. Man kan ha ett roligt arbete och ett vackert hem, och man kan ha det bra egentligen. Det är många som säger: ”Allt är ju bra egentligen, men det känns inte så roligt, jag är inte så glad som jag skulle vilja vara. Vad är det som fattas?” Vi lever med ett högt tempo och höga krav och dessutom håller världen på att wokas under fötterna på oss. Stressen är ett gemensamt problem, men hur vi löser det måste vara individuellt.
– Enkelheten kan finnas på olika nivåer. Om man ser över sina måsten och borden och får syn på vad som driver en, kan man också se var livet skaver. Det kan skava på väldigt olika sätt för olika människor. Några behöver se över sitt sätt att arbeta och använda tiden, några behöver leva hälsosammare.
– Det handlar både om att avstå från saker och att hitta rätt näring. Förändringen kan ligga i att leva mer cykliskt och bättre ta vara på årstidens glädjeämnen och omväxling. Man måste inte göra en drastisk förändring genast, men man kan experimentera med sina vardagsrutiner. Och vi har större möjligheter än vi tror att välja att göra annorlunda än vi brukar. Sedan kan vars och ens enkelhet och avstående och förenklingar se väldigt olika ut. Det gäller att prioritera hårt och personligt, och att hitta sin egen riktning. Det är ingen konst att välja mellan bra och dåligt, problemet är att välja mellan flera bra saker.
– Om jag då har gjort klart för mig vad som är min riktning och vad som är det liv jag vill sträva efter att leva, då kan jag välja om det dyker upp två roligheter, rolighet A och rolighet B. Jag hinner/orkar inte med båda – vilken av de här roligheterna stämmer då bäst överens med den riktning jag vill ha på mitt liv på sikt? Och det kan gälla allt från vad jag ska handla och vilken mat jag ska laga, till vad jag lägger min tid på, vilka åtaganden jag tar.
– Om vi ska ha allt, och göra allt, då kommer vi alltid att ha för mycket att göra. Vi kan inte få mindre att göra om vi inte vågar låta bli att göra vissa saker, eller om allting ska hända nu, säger Giséla Linde.
Hon talar sig varm för variationen som en del av livspulsen. Snabbt och långsamt, vardag och fest, överdåd och enkelhet – växlingarna gör att vi får syn på livet och kan uppskatta det vi har. Men när allt bara öser på, när allt alltid finns eller allt alltid kan (och ska) göras – då hamnar vi i ekorrhjulet. Olikheterna i sig ger vila och en chans att tänka efter.
– Ofta består ekorrhjulet av saker vi har valt: ett jobb vi tycker är okej, en familj som vi faktiskt älskar. Det vi gör är okej, men det tappar sin lyster när vi rusar på och försöker hinna med i stället för att vara i nuet. Men då kan vi använda tempoväxlingar som verktyg för att hitta närvaron i det vi gör. Ibland behöver vi långsamhet, ibland är det roligt att rusa på.
– Allt har sitt tempo: att kramas, att dricka te, att leverera ett jobb, att diskutera med chefen, att lämna på dagis, att diska – men vi kan kliva ur det slentrianmässiga skyndandet och börja experimentera. Vi kan till exempel vika tvätt extremt långsamt, gå och handla extremt långsamt. Experimentera och se vad som händer. Man kan gärna vara lite knasig och lekfull, vissa saker blir roligare av att man gör dem långsammare i stället för att bara försöka bli av med dem. Det kan vara ett sätt att få syn på att man väljer mer än man tror, att man har mera makt över sitt liv än man tror.
– Man kan faktiskt hitta en vila i arbetet när man hittar långsamhetens närvaro i ett arbetsmoment innan man rusar vidare. Det svåra är att komma ihåg det från gång till gång, därför blir experimenterandet ett sätt att ständigt påminna hjärnan om att så här kan man göra, vänta nu … gör jag det här i rätt tempo?
– Alla har inte samma marginaler att göra stora förändringar i sitt liv och att uppfylla sina drömmar, men alla kan fundera över åt vilket håll de vill gå, och göra det bästa av sina förutsättningar. Och ju tajtare marginaler, desto viktigare är det att göra det mesta möjliga av de resurser man har: tid, energi och pengar.
Giséla tror inte att en enklare livsstil med lägre konsumtion behöver kännas fattigare.
– Länge var det ju så att människor faktiskt behövde få det bättre, och det var bra att man fick det bättre ställt materiellt. Problemet var bara att vi fastnade i det sättet att tänka, att ökningen av den materiella välfärden skulle vara måttet på hur lyckade och lyckliga vi var. Om fokuseringen på det materiella blir för stor skymmer det sikten för andra vägar att bygga lycka och hälsa.
Begreppen frivillig enkelhet och simple living har funnits ända sedan 1970-talet, och tänkandet sprider sig nu snabbt i västvärlden. Giséla Linde talar helst om medveten enkelhet. Hon har vuxit upp på Åland och har sedan bott i Helsingfors och i Stockholm. Nu är hon tillbaka på Åland, lever varannan veckas-liv med sina barn och arbetar som frilansjournalist och smyckesmed. Hur ser hennes egen enkelhet ut?
– Jag vet vad jag vill, och jag tycker om att välja medvetet och ständigt söka det där ultimata livet som ger mer energi än det tar. Jag tycker om det jag jobbar med, och jag har bra människor omkring mig, kärlek och glädje. Jag försöker leva som jag lär, men också för mig är det en utmaning är att få tiden och kraften att räcka till, för jag vill så mycket. Jag tycker verkligen om mitt liv, men jag får jobba på att leva som jag lär. Ibland går det bättre och ibland går det sämre, säger hon med ett pärlande skratt.
Text: Petra Nykvist
