Muddra mindre - värna om strandmiljön

Muddring av grunda vikar dryftades på ett seminarium som ordnades av Natur och Miljö i Helsingfors i mars.

Tom Gullberg, ordförande för Natur och miljö menade att de strandägare som låter muddra sin vik nog gör det i god tro, men efterlyste mera upplysning på alla fronter.

Kajsa Appelgren, biolog och forskare i muddringens effekter på havsmiljön:

- Den påtagligaste effekten av muddringen är att vindexponeringen ökar på bottenväxterna inne i viken, speciellt då bottentröskeln vid vikens mynning avlägsnas. Ökad vattencirkulation i kombination med att vattnet grumlas och tillgången på solljus minskar leder till att bottenvegetationen bestående av olika kransalgsarter dör, varmed både vikens ekologiska funktion som lekplats för fisk och dess rekreationsvärde för människan försämras de facto avsevärt.

- Då är det bättre att muddra en möjligast smal och krokig infart!

- Muddringen förändrar bottenstrukturen långsiktigt. Det gråa och grumliga vattnet kan därför bestå i flera årtionden efter att viken muddrats,!sade Appelgren

Ralf Wistbacka, miljövårdssekreterare i Larsmo Kommun menade att anlitande av grävmaskin alltid förutsätter anmälan till kommunen. Fast alla inlämnade anmälningar nådde inte ens miljönämnden!

- Såväl kommunens resurser som vattenlagen är otillräckliga som ekologiska styrmedel i muddringsförfaranden. Muddermassorna som måste deponeras på egen landmark är heller ingen vacker syn, och de styrs av markanvändningslagen.

Enligt en utredning som gjorts har västkusten muddrats så mycket att inga naturliga glossjöar (en glosjö uppstår då en vik slutligen avsnörs från havet) längre finns i sikte. En central fråga är om inte muddringsentrepenörer borde inneha grundkompetens i strandekologi och licensbeläggas för att få utföra muddringar?

Broschyren Muddra mindre med mera miljöhänsyn på 27 sidor A4 kan beställas av Natur och Miljö r.f. Tel: 09-612 2290.

Camilla Sederholm