Naturmedel ger lyft åt håret

Med åren har jag därför kommit att bli rätt så kritisk inför det naturfjärmade och ”syntetiska” intrycket frisörsalonger vanligtvis ger. Mina stunder hos frissan har präglats av njutningsfull avkoppling, men i kombination med irriterande tankegångar om vart alla kemikalier från hyllorna hamnar till slut. Jag har också levat i den fasta tron att så här är det med frissor, några alternativ har jag egentligen aldrig reflekterat över.

När jag tågar in i frisörsalongen på yrkesinstitutet Prakticum i Åggelby i Helsingfors, där Finlands första utbildning i ekologisk hårvård har startat dagen innan, så trivs jag genast. Ute värmer solen och ämnet känns tidsenligt och inspirerande. Föreläsningen som pågår handlar om hårvårdsprodukter som utvinns ur naturen. Örter, lavor, lera, kålblad och torv nämns bland andra råvaror ur naturen. Guarmjöl från Indien låter exotiskt, men lär behövas som förtjockningsmedel i schampo, eftersom preliminära försök med potatisstärkelse inte har lyckats. Milda, behagliga dofter från växtriket möter mig, hela atmosfären präglas av en strävan att gå på djupet med hårvård, både för hälsan och för miljön.

– När jag började arbeta som frisör med konventionella metoder på 80-talet trodde jag att jag hjälpte mina kunder. Men sedan jag började som ekofrisör har jag ändrat min uppfattning, säger Mona, som förklaring till varför hon i framtiden skulle vilja utveckla ett ännu större helhetstänkande inom hår och hudvård, eventuellt i samarbete med någon naturläkare.

I dag jobbar hon som en av Finlands ytterst få s.k. naturfrisörer två dagar i veckan i Lovisa. Resten av tiden ansvarar hon för den svenskspråkiga frisörutbildningen vid Prakticum. Samtidigt som hon berättar att hennes händer har börjat reagera på de kemiskt starka preparaten hon är i kontakt med i den allmänna undervisningen, framhåller hon att den ekologiska utbildningen endast är en specialiseringslinje.

Den pågående kursen ger fem studieveckor åt färdiga frisörer. Men alla de som går den allmänna linjen kommer att erbjudas en två studieveckors introduktion i ekologiska alternativ. Mona säger att flera av dem som nu deltar i ekoutbildningen länge har jobbat som frisörer, men deras yrkesinriktning har stått i strid med deras ideal om miljövänlighet och hälsa på det privata planet. Någon sade att hon har väntat i tio år på att ett sådant här tillfälle skall komma.

Går på djupet
Kanske sanningen om varför vi så länge har blundat för frisörsbranschens effekter på hälsa och miljö gömmer sig i den allmänna (men felaktiga) uppfattningen att frisörens arbete enbart handlar om yttre, ytliga värden. Vi glömmer bort vilken roll hårvården har för både vårt psykiska och fysiska välbefinnande, och att det som är tvivelaktigt för vår hälsa också är tvivelaktigt för miljön. När jag framkastar att folk kanske inte tänker sig att det som sker i håret kan ha effekter på resten av kroppen, är det flera av kursdeltagarna som instämmer. Ja, huvudet och hårbottnen uppfattas vanligen som isolerade från det inunder. Folk tänker sig inte att de kemikalier som används i kundens hår och hårbotten (och frissans händer) också alltid delvis tränger in i huden, eftersom huden ju är full med porer.

Vi samtalar en stund om möjliga hälsoeffekter, och den allmänna uppfattningen där i köket verkar vara att frisörer oftare än genomsnittet insjuknar i såväl allergier som vissa former av cancer. Man tror också att frisörer i högre grad än kvinnor i genomsnitt har svårt att bli gravida. Trots att allt det här låter väldigt intressant, är sambanden mellan kemikalieexponering i ”hårvård” och kvinnors hälsa ett område man forskar väldigt lite kring. Förutom vissa hänvisningar till utländsk forskning kan Mona inte hjälpa mig på den här punkten. Visst får jag se hennes mapp där hon för sin egen dokumentation samlat tidningsurklipp om mer eller mindre ruskiga allergiska reaktioner till följd av hårbehandlingar, men hur dessa larmrapporter följts upp därefter förblir tillsvidare oklart.

Stort område, lite forskning
Forskningen visar att ämnen i hårfärger har påträffas i blodet efter mycket kort tid (minuter) i håret under hårfärgningen, och att det hälsovådliga lösningsmedlet toluen, som allmänt förekommer i permanentfärger, har påträffats i urinblåsan hos personer som varit i kontakt med ämnet. Toluen är skadligt för vattenorganismer och borde aldrig användas om man inte är ansluten till det kommunala avloppsnätet. I en amerikansk undersökning har man kunnat påvisa att kvinnor som lät färga håret regelbundet (en gång i månaden) till slut också oftare fick cancer i livmoder och njurar.

Till de mest problematiska produkterna – med tanke på hälso- och miljöeffekterna – hör permanentfärger, blekningsmedel, hårspray och -mousse. De är till kemikaliesammansättningen mycket komplicerade och innehåller alltid också ämnen som klassificeras som tvivelaktiga eller skadliga för hälsa och miljö.

Överdriven konsumtion
Hur skulle det gå för miljön om alla skulle börja kräva preparat ur naturen, allt ifrån irländsk lava, rödlera från Frankrike, guarmjöl från Indien eller torv från finska myrar?
– Dessa preparat är ändå förnyelsebara, menar Margaret Vasara.
– Nej, det är nog så att vår konsumtion i så fall måste minska helt enkelt, menar Mona. Annars skulle trycket på naturen bli för stort.

Båda har nog helt rätt. Vi borde vänja oss av med mycket onödigt och börja se på kosmetologiska produkter som den lyx de är. Och gå ut i den finländska naturen med ny kurs och med förstoringsglas på näsan. Egentligen är det med hygienprodukter som med städkemikalier.
– Av en uppsjö olika preparat och kemikalier i olika kombinationer är det bara några få grundläggande som egentligen behövs, säger Margaret Vasara, en av systrarna bakom företaget AM-naturvård.
– När vi en gång har vant oss vid skräddarsydda medel för en mycket begränsad del av kroppen, så har vi svårt att tro att en produkt kan användas mångsidigt för flera olika ändamål, t.ex. kan våra schampon även användas som duschkräm.

Camilla Sederholm

Källor:

Intervju med frisörutbildare Mona Mether, Prakticum, mars 2003.
Johansson, H. & Zimerson, E.: Tox-Info handboken, kosmetika och hygienprodukter del. Göteborg 1996.
Lähteenmäki et al.: Ravintomme lisäaineet. Academica1996.

Fakta om…

Hårschampo

Ett hårschampo behöver vårda och tvätta håret rent, det skall dessutom vara milt både för användaren och för miljön. Ett schampo (baserat på äkta örtavkok) bör innehålla:

• naturliga tensider: löser upp smuts och fett, t.ex. sockertensid (framställs ur glucos från majs och kokosolja). Miljöaspekt: bionedbrytbarheten 100 procent.
• eller betain: finns bl.a. i sockerbetor. Bionedbrytbarhet 98 procent.
• återfettningsmedel: t.ex. oxypon (ur olivolja).
• förtjockningsmedel: underlättar doseringen. De vanligaste i ekologiska produkter är guarmjöl (ur frön av indisk kulturväxt), xhantan gum (ur jäsning av socker) och carragentång (ur irländsk mossa).
• konserveringsmedel: p.g.a. vattenhaltig konsistens trivs annars bakterier bra, natriumbensoat (utvinns ur saltet bensoesyra som kommer från träkol).

Källa: AM naturprodukter

Naturliga färgämnen för håret
Naturlig henna, ett basfärgpulver. Skall inte förväxlas med kemiskt framställd henna, vars skadlighet nyligen debatterades. Henna är det miljövänligaste färgalternativet för kunden idag. Kan kombineras med till exempel avkok på rabarberrot för en mera gyllene ton, eller olika örter, som exempelvis kamomill för blonda nyanser och salvia för djupa nyanser.

Massage med lera och kålblad
”Avgiftningskur” med lera och kålblad ersätter permanenten hos ekofrisören. Kallas också indisk huvudmassage. Metoden går ut på att få ut slaggämnen som samlat sig i luftfickorna kring hårroten. Effekten motsvarar en svag stödpermanent, som speciellt hos personer med tunt, fint hår kan hålla i sig upp till en månad.

Alternativa blekningsmedel
Det finns alternativ till blekningsmedel med vätesuperoxid och ammoniak. Ljusa ränder fås med en grundblandning av lera och salt. Preparatet torkar inte ut håret.