Neonfärgade drömmar i kalendern
Då man står med ett glas bubblande i handen och ser på hur alla misslyckade planer och mål som aldrig blev nådda skjuts iväg på himlen för att sedan försvinna i en glittrande puff. Man plockar fram den pinfärska anteckningsboken och klistrar in inspirerande bilder från veckotidningar och skriver ner to do-listor med enbart roliga ord. ”Så här ska mitt nya år se ut”, säger man och slänger iväg den sista näven konfetti.
Jag gillar också den känsla av nystart som hösten för med sig. Att få torka av dammet från ryggsäcken och fylla penalen med de trendigaste färgerna. Det är något av en höjdpunkt att bläddra i häftet med arbiskurser och vela mellan grunderna i magdans, sushikursen och ABC i det där språket du knappt visste existerade. Att kurserna förra hösten blev halvfärdiga, eftersom soffan lockade mera ju mörkare höstkvällarna blev, minns man knappt längre. ”Herrens nåd är var morgon ny”, sjunger man i en psalm och det känns extra konkret vid nyår och höststart. Puff och välkommen nya nåd!
Krispiga croissanter
Min anteckningsbok har redan i flera år sett ganska lika ut. Där finns bilder på människor som sitter alldeles för länge kring ett frukostbord. Bordet är dukat med krispiga croissanter och mörkrostat kaffe. Där finns bilder på röd- och gulsprakande höstskogar, på termosutflykter och på stugor med trasmattor, vedspis och knarrande trägolv. Där finns en symaskin omringad av färggranna tyger och där finns frisyrer som skulle kräva en morgontimme extra. Där finns en bild på en kvinna som är alldeles uppslukad av dans och där finns mjuka kuddar och fluffiga täcken som man helt enkelt måste stanna några timmar extra i. Inte särskilt märkvärdiga drömmar, tycker jag själv. Men ändå, efter några månader höst märker jag att de finns i min vardag endast som limmade bilder i en anteckningsbok.
”Säg inte att du inte hinner – säg att du inte prioriterar det”, sade han till mig när jag suckade över den dammiga anteckningsboken och räknade nätterna till nästa nyår. ”Stämmer inte alls”, tänkte jag och spärrade genast ut taggarna. Självklart skulle jag prioritera allt det där om jag bara kunde! Just nu är det bara extra stressigt på jobbet, därför detta bläddrande av e-post mellan klunken kaffe och tuggan svalnad croissant. Och med allt det här som händer i världen är det ett måste att uppdatera nyheter för att hålla sig ajour. Fredagsstädningen, onsdagstvätten och veckoslutshandlandet kan man heller inte fuska med. Lika lite som med sommarens fönstertvätt, vårens motionsspurt eller höstens bärrumba. Vore det inte för allt det där så skulle jag visst prioritera annorlunda!
Inventera vardagen
”Säg inte att du inte hinner, säg att du inte prioriterar det”, ekar kvar i mina öron och tvingar mig att göra en inventering av vardagen. Allt kan man inte välja bort hur man än vill, som till exempel febriga pannor, högen av räkningar eller andra vuxenbekymmer. Och det man inte vill välja bort kan föra med sig bieffekter som bajsblöjor, golvröjning och kurrande små magar. Vill jag starta företag måste jag kanske räkna med lördagsjobb, och vill jag leva på mycket närodlat måste jag kanske ta itu med ogräset.
Fast visst fylls kalendern av anteckningar som kunde rubbas med prioritering. Jag måste (och jag vill ju) arbeta, men hur förklara alla övertidstimmar? Skulle min dröm om en extra röd dag i veckan vara möjlig om vi bodde litet mindre, satt litet närmare varandra? Skulle jag hinna dricka mitt mörkrostade kaffe medan det ännu är varmt om jag struntade i några nyhetsuppdateringar? Skulle det oftare sitta människor runt mitt köksbord om jag missade litet fler fredagsstädningar?
En vardagsinventering kan hjälpa oss att hitta de riktiga måstena och röja rum för flera inspirationsbilder. Därför vill jag nu utmana dig att plocka fram anteckningsboken med drömmarna (du har väl gjort en?) och ställa den bredvid listan med alla ”måsten”. Gå igenom den senare med svart penna tills endast de riktiga måstena står kvar. Korka sedan upp neontuschen och skriv med stora bokstäver in drömmarna i din kalender. Då är det lättare att säga: ”Nej tyvärr, just då är jag upptagen av färska croissanter eller fluffiga täcken.”
Jessica Högnabba