November

Tänk om det kunde vara november fram till februari. Mjukt ljus och en vänlig sol på väg i säng. Långa skuggor på ännu grönt gräs. Försynta färger efter oktobers pråliga utstyrsel. En förberedelse för vila. En djupare andning.

Tänk om det kunde vara november fram till februari. Flämtande ljus på kyrkogården och de döda levande ibland oss. Yllesockor och granna pumpor på trapporna. Tiden som går lite långsammare i väntan på att solen ska lägga sig för gott. En bubbla av skymningstrygghet sveper in i det som är tyst.

En väntan på lugnet. En långsam utandning.

Tänk om det kunde vara november fram till februari. I orkanens öga är allting stilla och barnen har stora förundrade ögon.

Det första ljuset, andra, tredje, HO, HO, HO – LET’S GO!!

I december ska det letas nya ljus till nystanet av grön plasttråd, drickas mer kvalmig glögg och ätas söta pepparkakor och sen pressas in i alltför små festkläder. I december ska det mysas och pysas och tuttas och duttas, och vännerna ska meddelas med breda leenden och anklagande röst att MAN HAR LITE BRÅTTOM SÅ HÄR INFÖR JUL när det rusas in på julaftonens förmiddag med de obligatoriska julklapparna. I december ska det tänkas på de gamla, de sjuka och de fattiga. På helgonet från Syracusa, de vackraste julsångerna, och på glädjens budskap.

Tänk om det kunde vara november fram till februari. Stilla liv och viktighetsordning. Långsamma kroppar och dämpade röster.

En förberedelse för att lyssna. En rörelse framåt.

Frälsare … kom du?

Text: Sabine Forsblom