Nytt år, ny stil – nu fyndar vi i garderoben

En höstkväll ringer stylisten och stilcoachen Hanna Paajanen på hos Ida Haapamäki. Haapamäki har gått från att vara shoppingfantast till minimalist. Numera undviker hon att köpa nya kläder. Därför har hon bett Paananen om hjälp för att hitta nya kombinationer av de plagg hon redan har i garderoben.

– Det är medvetet att jag har en så liten uppsättning kläder. Om jag säger att jag har gjort mig av med drygt 1 500 plagg, är det ingen överdrift, berättar Haapamäki.

Tidigare kunde hon åka till Stockholm med en tom resväska och komma med hem med 20 kilo nya kläder. Fastän hon shoppade största delen av dem på loppis, var det inte hållbart i längden. I dag handlar hon fortfarande vissa begagnade plagg, men har också skurit ner på den konsumtionen.

– Helt nya kläder köper jag sällan, säger Haapamäki.

Stresslindrande slentrianshopping

De senaste åren har i stället handlat om att rensa, rensa och rensa bort. Haapamäki vill uppskatta sina kläder, något vi enligt henne inte längre gör.

– Vi ifrågasätter inte de klädesplagg som har blivit oanvändbara efter tre tvättar. Det är en otrevlig utveckling – slentrianshopping har blivit en norm.

Själv säger Haapamäki att hon har shoppat som mest när hon har varit stressad eller mått dåligt.

– Vi förtjänar inte det underprissatta modet som görs på någon annans bekostnad. Jag förtjänar inga billiga ”pigga upp mig”-plagg.

Stylisten Hanna Paajanen börjar gå igenom Haapamäkis garderob. Hon arbetar som stilcoach för ett företag som hjälper kunder att hitta sin egen stil. Företaget erbjuder tjänster som bland annat garderobsrensning, men också shopping med stylist.

– Många tror att de därmed måste köpa mycket nytt, men det är inte alls det som är meningen, förklarar Paajanen. Enligt henne hör storshopping inte ihop med företagets filosofi.

– Jag försöker få folk att förstå att man inte behöver köpa nytt. I stället kan vi hjälpa till med att rensa i garderoben och hitta nya kombinationer, berättar Paajanen.

På löpande band

Hon ställer sig kritisk till att kläder produceras och konsumeras som på löpande band.

– Det är kollektion efter kollektion, och stora mängder kläder slängs bort, säger Paajanen samtidigt som hon plockar fram en hel del plagg från Haapamäkis klädskåp och hänger upp dem på en klädstång.

Sedan börjar hon fundera på vilka kläder som skulle passa ihop med vad. Hon parar ihop en ljusblå klänning i 50-talsstil med en grön kavaj med detaljer i guld.

– Det går att använda samma plagg på många olika sätt, påminner Paajanen.

Smycken, skor och att matcha kläderna på nya sätt kan göra mycket. Haapamäki är ändå inte helt övertygad om just den här stylingen, men flera av de andra kombinationerna faller henne i smaken.

Kläder och stil är ofta väldigt personligt, och enligt Paajanen är hennes jobb lättare ju mer hon vet om kunden.

– Jag brukar antingen träffa kunderna på förhand för att lära känna personen, så att jag vet vilken stil jag ska gå efter. Eller så får kunden fylla i ett frågeformulär redan i förväg.

Pris per användning

Priset på kläder är en återkommande fråga. Billiga kläder hos de stora kedjorna är inte etiskt försvarbara, samtidigt som många tvekar kring att lägga ner pengar på dyrare plagg.

– Försök i stället tänka på pris per användning. Om du använder något varje dag, är det inte längre så dyrt på sikt, påpekar Hanna Paajanen.

Ida Haapamäki lyfter fram att ju mera sällan man köper kläder, desto mera pengar har man att lägga på en lite dyrare och högkvalitativ produkt som har producerats under etiskt hållbara förhållanden.

Själv är Haapamäki väldigt medveten om sin klädkonsumtion. Det kan man dock inte säga om alla konsumenter, enligt Hanna Paajanen.

– Vissa är medvetna, men många har inte den orken. Folk vill heller inte veta, säger hon.

Vi kommer in på en diskussion om delningsekonomi. De senaste åren har det uppstått flera företag där man betalar en månadssumma och sedan får låna ett visst antal plagg varje månad.

– Det skulle vara ett effektivt sätt att håll garderoben ganska slimmad. Jag har också tänkt på det, men är ännu inte så trött på min garderob, säger Haapamäki.

Paajanen tycker att det är ett både intressant och välkommet koncept.

– Särskilt om man ska iväg på ett speciellt evenemang, funderar hon.

Gammalt blir som nytt

Båda uppmuntrar till att delta i klädbytardagar. Själv har Haapamäki nyligen fyndat en klänning på Helsingforsmarthornas klädbytarevenemang.

– Man kan även fynda i kompisens, mammas eller mormors garderob, påminner Paajanen.

I Ida Haapamäkis garderob finns det faktiskt en hel del plagg som hon har hittat i andras garderober. Bland annat mormors gamla topp från 70-talet som fortfarande är som ny – när vi tar bättre hand om kläderna håller de också längre.

– Det är bra att rotera kläder, så att man inte nöter ut vissa plagg, påminner Haapamäki.

Hur vi väljer att ta hand om våra kläder påverkar också det ekologiska fotavtrycket.

– Man behöver inte tvätta hela tiden. Man kan vädra kläder på balkongen eller lägga dem i frysen (för att få bort unken doft, reds anm.), säger Paajanen.

Små skönhetsfel och defekter behöver inte heller betyda att plagget är obrukbart. Man kan byta ut knappar eller lämna in kläder till en sömmerska för att lappa eller sy om dem. Slitna kläder kan också göras om till något nytt, och kreativa lösningar ge helt nya plagg. Ida Haapamäki har exempelvis fyndat en gammal tysk arméjacka på loppmarknad. Nu ska hon piffa upp den med detaljer från andra kläder som hon också har fyndat i second hand-butiker.

– Kostnaden blir drygt 15 euro med själva rocken inkluderad, säger hon.

Haapamäki delar också med sig av ett tips till alla som tycker det är svårt att tänka ekologiskt och etiskt, eller som aldrig hittar något begagnat som passar dem:

– Utgå från att det mest ekologiska plagget är det du redan har hemma.