Nytt liv i föreningen

Alla organisationer behöver förnyelse för att överleva. Förnyelsen kan komma i form av nya idéer, en ny profilering, nya medarbetare eller styrelsemedlemmar. Något nytt behöver hända, annars är risken för stagnation stor. Och när stagnationen väl är där, då kan det vara för sent att blåsa nytt liv i organisationen.

Därför görs också regler för hur en organisation eller förening ska styras. I stadgarna nämns hur länge en person kan inneha en styrelseplats. Dels görs dessa tidsbegränsningar för att stödja en kontinuerlig förnyelse bland styrelsemedlemmarna, dels är mandattiden begränsad för att trygga vars och ens rätt att inte behöva sitta på livstid som ordförande, kassör eller styrelsemedlem överlag. Detta kanske kan låta förunderligt, men har visat sig vara mera regel än undantag i flera marthaföreningar.

Marthaförbundets nya stadgar, liksom föreningarnas och distriktens modellstadgar, stipulerar ett styrelsemandat som är max åtta år på förbunds- och distriktsnivå samt tolv år på föreningsnivå. I dag, då arbetet med att förnya stadgarna är på gång på föreningsnivå, har frågan väckts om det alls är lönt att förnya stadgarna, då inga nya medlemmar kommit på flera år och föreningens medlemsantal bara sjunker, samtidigt som ingen vill ta över förtroendeposterna i föreningen. Flera föreningar kommer därför att lägga lapp på luckan och medlemmarna övergår till andra närbelägna föreningar, vilket i och för sig är en synnerligen naturlig väg att gå.

Flera är också de ordförande som kontaktat mig och frågat vad de ska göra, då de suttit över 15–20 år som ordförande och det varje år på årsmötet konstateras omval, eftersom ”du har ju gjort det så bra i många år redan”. Det är sant att vissa människor faktiskt har en fantastisk förmåga att leda både människor och verksamhet. Och det finns faktiskt de som bara sprudlar av idéer och nya tag hur länge som helst. Men i många fall sinar idéerna i något skede och ledarskapet blir mera en vana och en institution i föreningen/organisationen. Det är då de nya verksamhetsformerna inte längre syns till och de nya medlemmarna lyser med sin frånvaro.

Inom arbetsvärlden talar man om att det är bra att se sig om efter en ny tjänst efter en viss tid på samma plats och med samma uppgifter. Den tanken syns också i Marthaförbundets och dess föreningars stadgar. På finska finns ett uttryck, ”ei sota yhtä miestä kaipaa” (på svenska finns ett motsvarande uttryck: ”en svala gör ingen sommar”), vilket kan tolkas på flera olika sätt och samtidigt också tillämpas i de flesta organisationer, föreningar och företag. Det är dels en fråga om att inse att man själv som person kan ge en hel del, men att någon annan kanske ger något helt annat, som också behövs. Det är också en fråga om att våga ge över ansvaret till någon annan, som får växa upp till att ta ansvar och fatta beslut. Det kanske inte blir på ditt sätt, men det blir säkert i längden riktigt bra ändå. Till sist, men inte minst, så är det också en fråga om att ha rätten att säga ”nej, jag vill inte längre axla ansvaret” och få de övriga att inse att flera bör ta ansvar om man vill se föreningen/organisationen överleva.

Christel Raunio
verksamhetsledare