Övergödningen i Östersjön
I och med att vi blir mera medvetna om vilka konsekvenser vårt handlande får, har vi också ett större ansvar. Ansvaret att välja. Välja att tänka miljömedvetet och handla därefter, eller välja att strunta i att agera, men då också vara medvetna om vilka följderna blir, även om de ofta uppstår först på lång sikt.
Under sommaren följde massmedierna och de sociala medierna rätt flitigt med algläget. Eftersom vattnet på sina håll stundom var mycket kallare än normalt, var algläget på många ställen bättre i år jämfört med tidigare år. Men inte desto mindre dök en blågrön sörja upp vid flera stränder och satte därmed punkt för simmandet för en tid. Samtidigt verkar det som att då blågröna alger börjar dyka upp vid stränderna, uppfattas det allt oftare som en helt naturlig företeelse, som man inte kan göra något åt. Så där som när isen lägger sig på vattnet, då är det också helt naturligt att simmandet tar slut för säsongen. Men ska det vara så här?
Marthaförbundet slog ett slag för Östersjön (och för alla andra vattendrag) redan för snart tio år sedan. Vi gav tio tips för hur var och en av oss kan göra något för att dels skydda våra vattendrag, dels hjälpa till att rena dem. Alla kan göra något och på det sättet dra det berömda strået till stacken.
Marthaförbundet pratade redan då om hur man genom att börja använda mört och braxen i matlagningen kan bidra till att minska övergödningen i havet. I höst kör vi igång med projektet Fisk – ett smart(h) val, vilket har, förutom en klar näringspolitisk funktion – vi visar på bland annat nyttan med inhemsk fisk – också en tydlig klimatfrämjande effekt på miljön. Vissa fiskar har ett rekommenderat maxintag per vecka (såsom strömming), men andra kan man äta hur mycket som helst av. Och gravad mört och ugnsbakad braxen är inte bara gott – du bidrar också till renare vattendrag samtidigt som andra mera värdefulla fiskarter får utrymme att växa till sig.
I dag är det många organisationer och aktörer som aktivt arbetar för ett renare Östersjön – också över nationsgränserna. Samarbetet är nödvändigt, för problemet är stort. Förutom kväve är även fosfor ett ämne som ökar övergödningen. Speciellt de blågröna algerna är beroende av fosformängden i vattnet. Fosfor kommer från bland annat jordbruket, industrin och hushållens avloppsvatten.
I början av sommaren blev vi uppmärksamgjorda på de gipsberg i Polen som läcker ut fosfor i vårt innanhav. Av alla länder runt Östersjön är Polen det land som släpper ut mest fosfor i Östersjön. Därefter följer Ryssland, Sverige, Finland och Lettland.
Med samarbete kommer vi långt, och med riktade projekt där man effektivt går in för att åtgärda utsläpp eller negativa handlingsmönster ännu längre. Men frågan är hur vi kan sätta större press på länder och aktörer som inte bryr sig. Polen och gipsberget är ett exempel, men det finns fler. Båtarna – stora och små – som tömmer sina septiktankar, trots förbud, i Finska viken och i Östersjön är tillika exempel på miljöbovar som förstör våra vatten. Bland många andra.
Så länge utsläppen och därmed också övergödningen fortsätter, kommer vi att se ett allt smutsigare hav med giftig ärtsoppa vid stränderna. Och hur det i förlängningen påverkar våra möjligheter att äta fisk och njuta av strandliv och vattenlekar, är något vi i dagsläget ännu bara kan ana oss till. Det värsta vi kan göra är att börja acceptera ärtsoppan som något normalt!
Christel Raunio, förbundsdirektör
