Paprikor är trädgårdsmästaren Carola Sandviks specialitet

Söt, krispig, god och med tuggmotstånd. Så beskriver trädgårdsmästaren Carola Sandvik den perfekta paprikan.

– Fruktköttet ska vara vätskande, förklarar hon. Det ska nästan spruta vätska ur frukten när du biter i den. Och allra godast är den när den är liten till storleken, för då är smaken som mest koncentrerad.

I tjugo år har Carola odlat paprika i ett 2 600 kvadratmeter stort växthus. Hjälp får hon av sambon Micael Gröndahl som står för den tekniska biten, annars ligger hans arbetsfokus mer på att odla potatis och spannmål. Carola har även två längretidsanställda och tre sommarjobbare på lönelistan. 

– Paprikans fruktkött ska vara vätskande. Det ska nästan spruta vätska ur frukten när du biter i den. Och allra godast är den när den är liten till storleken, för då är smaken som mest koncentrerad.

Direkt från gården

Att det blev just paprika för Carolas del beror på att hon inte trivdes med att arbeta med gurka, något hon insåg redan efter två år i det då nya växthuset. Hon bytte till tomat, men just det året var priserna väldigt låga.
Det måste till ett annat alternativ och efter att ha läst om en paprikaodlare i Eurajoki tog Carola kontakt med honom och for sedan ner för att bekanta sig med hans odling.
– Men odlingskonsulenten avrådde oss från att börja odla paprika, minns hon. Han menade att det var svårt att få till lönsamhet.
Carola och Micael hörde sig ändå för bland affärer i Seinäjoki- och Vasaområdet och märkte att det fanns ett intresse bland dem att köpa in paprika direkt från gården. De valde att satsa och det har Carola aldrig ångrat.

Produktiva och hållbara

Säsongen inleds den tredje veckan i februari då plantorna som hon har beställt föregående höst anländer.
– På senare år har det blivit allt svårare för handelsträdgårdarna att få tag i olika sorters paprikafrön då fröfirmorna har blivit större, berättar hon. Det gör att det kan vara svårt att få tag i rätt sorts plantor.
Carola väljer sorter enligt efterfrågan, försöker hitta plantor som är produktiva och hållbara. Som exempelvis Red Mountain, en tidig sort, och Gina som ger tunga frukter.
Halva odlingen består av röda paprikor, därefter följer gula och sedan orange. Hon odlar även en del chili samt spets- och delikatesspaprikor.
– I år har vi minskat litet på vanlig paprika jämfört med tidigare år och i stället ökat ut med spetspaprika, säger hon. Efterfrågan på den har blivit större.
Spetspaprika är en långsmal frukt med tunna väggar, sötare än vanlig paprika som har tjocka väggar. Carola har även ökat något på andelen delikatesspaprika som är mindre till storleken än spetspaprika.
– Den röda paprikan är starkast, förklarar hon. Den gula smakar minst. Själv tycker jag om den orange för den är söt. Det finns också gröna sorter.

– Under högsäsongen plockar vi över tusen kilo paprika i veckan.

Paprika trivs när det är ljust och varmt, men inte för varmt. Den behöver mycket vatten och så är den känslig för ohyra.
– I år är ett sådant år på grund av den varma vintern, konstaterar Carola. Vi har drabbats av både spinn och löss som vi bekämpar med olika sorters biologiska rovkvalster.

Packar och plastar in

I slutet av april skördas de första paprikorna och sedan plockas det tre dagar i veckan fram till mitten av november.
Carola har valt att inte sälja till packerier, för fastän det innebär mera jobb att själv packa och köra ut så lönar det sig.
Två dagar i veckan gör paret en runda på 380 kilometer för att leverera paprika och chili direkt till mataffärer i regionen, och sedan fem år tillbaka säljer hon även via olika rekoringar.
För att en paprikaodling ska vara lönsam behöver skörden uppgå till minst 15–16 kilo per kvadratmeter och år. Carola beräknar att hon skördar 18–20 kilo.
– Under högsäsongen plockar vi över tusen kilo i veckan, berättar hon. Vi plastar in paprikorna var och en för sig med hjälp av en packmaskin.
Med åren har förpackningen av paprikorna blivit allt viktigare. Affärerna vill ha dem inplastade av både hållbara och hygieniska skäl.
– Det märks att folk äter mera paprika och att åtgången är större i år, säger Carola. Men det måste finnas en balans mellan utbud och efterfrågan för att priserna ska hållas stabila.
Prisskillnaderna mellan importerad paprika – frukter som skördas halvmogna i Holland och Spanien och som mognar under resan hit – och inhemsk paprika är stor. Carola vidhåller att inhemsk paprika måste få vara dyrare än importerad då produktionskostnaderna i Finland är betydligt högre. Exempelvis kostar värmen här i norr väldigt mycket vintertid. 

Text: Cia Hemming

Foto: Camilla Ostberg

Paprikaodling i Finland

• Finländarna äter drygt tre kilo paprika per person och år. Mestadels förädlad mild och söt paprika. Tiden mellan sådd och skörd är minst fyra månader. Inhemsk paprika finns säkrast i affärerna mellan maj och oktober.
• Odlas främst i Österbotten och i Egentliga Finland. Odlingsarealen ökar ständigt och i dagsläget produceras omkring 1 miljon kilo inhemsk paprika varje år. Att jämföra med de 16 miljoner kilo som importeras, främst från Holland och Spanien. 
• Trädgårdsförbundet har tillsammans med Inhemska Trädgårdsprodukter utnämnt paprika till Årets grönsak 2020: ”Paprikorna är mångsidiga, goda, fräscha, färggranna och hälsosamma”, skriver de. Med utnämningen, som lyfter fram en grönsak varje år, önskar man öka ifrågavarande produkts användning och odling.

Källa: Trädgårdsförbundet