Priset på friden

I fjol var den helga julefriden värd ”bara” 370 euro. Det var trots allt lågkonjunktur.

Summan ingår i den julbarometer som Förbundet för finsk handel publicerade i början av november. Barometern är en sorts uppskattning av hur mycket finländarna i snitt planerar att göra av med på julklappar och julinköp. Budskapet är solklart: julhandeln växer, och den växer mer än i fjol. Som vanligt tänker vi spendera oss igenom storhelgen.

Sånt är livet, suckar cynikern. Pengar är prylar, prylar är jul. Vi är programmerade till konsumtion och hårda klappar. Och vem har sagt att just julefriden ska vara gratis?

Empiriskt experiment

Jag gör ett inte alltför vetenskapligt, empiriskt experiment bland mina vänner på Facebook. Frågan: Vad gör ni om ni plötsligt får en extra tusenlapp på kontot?

Daniel: Antagligen skulle jag inte göra nåt särskilt ... Förresten, jag behöver en ny soffa!
Simon: Mm, Evinrude E-Tec 40hp! Kan jag inte få 4 000 till? :)
Elisabeth: Köper nya soffor, platt-tv eller bokar en resa.
Mia: Gömmer det på sparkontot som är till för roliga resor!
Ida: Köper en ny kamera och bokar en resa. :)
Pia: Sparar pengarna till nästa höst då jag absolut ska till södern!
Bara Maritas svar avviker en aning från de övriga: Tar en vecka extra ledigt och far till kära släkten i Danmark med något billigt flyg.

Och jag då? Jag konsumerar. Tusenlappen använder jag till att köpa en ny cykel och ett par nya längdskidor. I den ordningen. Och jag försvarar mitt beslut – rent av rättfärdigar det – med kosmetikjätten L’Oréals slogan ”because I’m worth it”. För att jag är värd det.

På mindre än hundra år har finländarnas konsumtionsvanor ändrats i grunden, i takt med att levnadsstandarden stigit. Statistikexperterna brukar tala om att vi har gått från nödvändighetskonsumtion till valfri konsumtion. Vi shoppar till exempel varor och tjänster elva gånger mer än vad vi gjorde i början av 1900-talet.

Samtidigt har Finland klättrat upp till plats nummer 16 på listan över de länder som har det största ekologiska fotavtrycket i världen (fotavtrycket är ett mått på mängden resurser som en människa förbrukar).

Kring jul och nyår är vårt avtryck som störst. I december växer konsumtionen med 25 procent jämfört med en vanlig månad. Det är högsäsong för alkohol, telefoner, hushållsmaskiner, hemelektronik, böcker och smycken.

Nya påfund

Det var faktiskt först på 1950- och 1960-talet som finländarna blev tydliga konsumenter. Plötsligt fanns det en marknad för masskonsumtion, och på den marknaden vimlade det av nya påfund som kylskåp, dammsugare och hushållsmaskiner. På 1970-talet kom färg-tv:n och på 1980-talet var det dags för cd-spelaren, mikrovågsugnen, vattensängen och hemdatorn.

I dag håller vi på och byter mobiltelefoner vartannat år för att en Apple-vd vid namn Steve Jobs fått oss att tro att det är ”rätt”. Tv-apparaterna blir plattare och smartare, bredbandet snabbare.

Nästa steg? Att någon upptäcker ordet valfri i uttrycket ”valfri konsumtion”. Som konsument har jag faktiskt rätt att bestämma vad jag gör med mina 430 euro den här julen. För att jag är värd det, och för att julefriden i själva verket är gratis.

Nina Dahlbäck

Nina Dahlbäck är redaktionschef för skrivande och utveckling på Vasabladet. Hon tänker unna sig en långhelg kring jul.