Radarparet Elsa Bonsdorff och Runa Melander

År 1908 grundade Fanny Sundström en hushållsskola på Högvalla i Karis. 1918 erbjöds skolan åt Föreningen Martha, som bildade Högvalla Ab. Från 1919 var Elsa Bonsdorff och Runa Melander föreståndarinnor. Skolan flyttade 1923 till Hindhår gård i Borgå och vidare till Boe gård 1927. Högvalla var centrum för hushållslärarutbildningen till slutet av 1990-talet. Högvallas historia har skildrats av Bo Lönnqvist i Kvinnoborgen Högvalla – en civilisationsprocess.

Elsa Bonsdorff studerade lantbruk i Danmark, för kvinnor kunde inte få jordbruksutbildning i Finland, och skötte sedan egna jordbruk. Till Högvalla kom hon 1918. Hon var 1921–1962 medlem i Marthaförbundets centralstyrelse och viceordförande 1935–1960 och är den enda martha som varit ordförande i två distrikt, i Mellersta Nyland 1927–1929 och i Borgå 1941–1962. Riksdagsledamot var hon 1936–1945 och SPF:s enda kvinna i riksdagen 1936–1939. Hon engagerade sig i landsbygds- och kvinnofrågor, yrkesutbildning för flickor och beredskapsarbete. Efter krigsåren, då hon var rektor på Högvalla jämsides med riksdagsarbetet, ställde hon inte upp för återval.

Tidsbild i tv på 1960-talet

En TV-dokumentärfilm från 1965 ger Högvallaglimtar. En flock flickor springer av och an och sköter hushåll, husdjur och småbarn och de tidigare rektorerna Bonsdorff och Melander vandrar värdigt in och berättar om skolans första tid.

– Det var främst marthorna som ville ha utbildade instruktriser. Det var en sådan glädje bland kvinnorna på landsbygden över att någon ville utveckla deras arbete i hemmen. Det var bara ett års utbildning för lärarinnorna och det fanns inte så mycket att lära ut den tiden. Vitaminerna var inte ”uppfunna”, och inte näringsläran. Men Högvalla var på en riktig linje genom att vi ville få in mera omväxlande mat och trädgårdsprodukter, konstaterar Bonsdorff.

Potatis, morötter och sura lingon

Runa Melander fokuserar på de första, fattiga tiderna på Högvalla i Karis:

– Jag kom i januari 1919 och det var en mycket svår matbrist. Det fanns ju bara potatis, morötter och lite sura lingon. Jag lyckades få två kilo vetemjöl i månaden och ett kilo socker. Då och då kunde vi få en liten bit jäst, så mycket som en tumnagel, och en liten bit kött. Det var ju inte så mycket att bygga undervisningen på. Men vi fick ju lägga an på en vidgad teoretisk undervisning.

Elsa Bonsdorff undervisade i ”lanthushåll”, jordbruk och djurskötsel. Runa Melander lärde ut matlagning, näringslära och hälsolära.

Rashygieniska rysningar

Runa Melander kom från Skåne och hade studerat huslig ekonomi i Uppsala. Utåt sett hade hon en mjukare framtoning än den karska Bonsdorff, men som lärare var hon fordrande och dominant. Hon var ett barn av sin tid, på gott och ont. I marthatidningen Husmodern 2/1920 ingick till exempel hennes artikel ”Rashygien”, med ordval som i dag ger rysningar, om att ”befrämja fortplantningen av goda element” genom ”ett enkelt kirurgiskt ingrepp”.

År 2019 firade Marthas kokbok av Runa Melander, sitt 90-årsjubileum och utgavs i sin 28:e upplaga. 1929 hette den Hemhushållningens grunder och en samling recept för matlagning, bakning, konservering m.m. men kallades allmänt för Marthas kokbok, och det blev det officiella namnet 1965. Den skiljer sig i dag från mängden genom sitt tidlösa utseende, som påminner om ur-upplagan. Recepten är klassiska grundrecept på husmanskost.

Runa Melander ville skapa vardagsestetik genom vacker dukning och god, näringsrik mat samt traditioner. Redan 1919 lanserade hon pepparkakshus och Lucia. På Högvalla var man också långt före sin tid i fråga om kompostering, köksinredningarnas ergonomi och rätt höjd på arbetsbänkarna, vilket förmedlades vidare genom Marthaförbundets modellkök.

Varandras motsatser

Det förekommer humoristiska anekdoter om Bonsan, men Melona beskrivs mer sakligt. Melona var alltid prydligt klädd, medan Bonsan ofta kom ”schavande i sin gamla gröna arbetsrock”. Men också Bonsan kunde vara välklädd – ibland vid fel tillfälle! En elev 1939–1941 minns:

– Litet sved det i mig, då jag som prov i tvättarbetet fick Bonsans bomullsklänning med långa ärmar och veck i kjolen, som skulle strykas. Några timmar senare såg jag Bonsan i den nystrukna klänningen. Hon var på väg till ladugården, ty suggan skulle grisa!

Elsa Bonsdorff gick i pension 1950 och Runa Melander 1961, men de tog ännu efter pensioneringen emot Högvallapraktikanter i sitt hem. En elev 1963–1968 berättar:

– På Bergom fick jag nog handledning fast jag då tyckte den var underlig. Efteråt har jag sett att det var Melonas sätt att lära eleverna insikt. När Bonsan fyllde år sa Melona att praktikanterna alltid brukar ha vita arbetskläder när det är födelsedag. På morgonen klädde jag mig i vita ”husakläder” och när vi druckit vårt morgonkaffe sa Melona att i dag skall vi sota spisen.

– Bonsan var en förtjusande dam. Hon fick bara alltid vara i skuggan av Melona. Aldrig fick jag hjälpa henne med att rensa i landet fast ogräset tog överhanden. En dag rensade jag åt henne på min lediga timme. Då kom Melona arg som ett bi och sa att det inte var meningen att jag skulle arbeta under min fritid. Bonsan var så glad att hon grät.

Delade liv och vardag

Elsa Bonsdorff dog 1973 och Runa Melander 1977. De var två starka ogifta kvinnor, ett radarpar, som delade liv och vardag med varandra, både som kolleger och nära vänner, och är begravda i samma grav på begravningsplatsen i Östersundom.

Text: Sheila Liljeberg-Elgert