Regler för livet

1. Dra det gemensamma lasset åt samma håll. Detta gäller direktion, lärare, föräldrar och elever. Omsätt detta i din fantasi i familjekretsen, vännerna, grannarna, politikerna, världens ledare, alla lärare och assistenter, kamraterna och cheferna i varje arbetsplats och över huvud taget på varje individ i vår värld. En klarhet om linjerna i vad man än gör är alltid på sin plats, såsom också sätten att omsätta dessa i praktiken. Om ovisshet råder i något avseende bör man tala ut.

2. Varen absolut öppna mot varandra i alla fyra intressegrupper. Detta sagt med andra ord: Bort med myglet och intrigerna, det eventuella skvallret och de ibland inlindade giftigheterna. Öppenhet betyder inte heller elaka ord, det skall den ansvara för som vill säga något – det finns olika sätt att framföra åsikter.

3. Om du är missnöjd med något i skolan, tala om det för rektorn eller direktionens ordförande. Om du är nöjd, tala om det för alla andra. Klara regler, eller hur? Ingenting vinner på att torgföras hos människor som inte berörs av det som inte fungerar.

4. Om du är bitter på någon, sök felet hos dig själv. En svår regel, hur skulle jag kunna vara boven i dramat, jag som är helt felfri? För gärna en diskussion med dig själv och den du är bitter på – säkert klarnar allt och troligen finns det småfel hos er båda.

5. Lyssna till det bästa inom dig, oberoende om du kallar det Gud eller samvete, lyssna i alla fall! Visst har vi alla en inre röst, vi kommer bara inte alltid ihåg den. Den ger oss nog påminnelser om vad som är det rätta och om vi någon gång väljer det felaktiga får vi sätta vår tillit till förlåtelsens kraft.

6. Beslut att aldrig bli arg. En arg människa är löjlig och ångrar att hon blev arg. Den här regeln är kanske inte så lätt, själv tror jag nog att man får bli arg – till en viss gräns. Gränsen går vid att man tappar proportionerna och djupt sårar en annan människa. Att bli så där lämpligt arg kan däremot leda till sådana konkreta lämpliga yttringar som storstädning, en ansträngande länk ute i naturen där välbehaget kommer smygande eller en tankeställare om ilskans natur.

7. Hata synden men icke den som syndat. Det är väl här vi stöter på förlåtelse av syndarna och icke av synderna. Varje individ, också du och jag, gör ibland sådant som vi inte borde, och, trots att det känns svårt, är det då dags att kalla fram den inneboende ödmjukheten och helt frankt stå för sina gärningar.

Lilli Fröberg