Ska vi lulla vidare, eller ...?

Hur olika beter sig inte en stor del av finländarna när de släpper loss från vardagens rutiner och sätter sig vid ett bord på flygfältet på väg till söderns underbara sol. Framför den finländska mannen finns förstås en stor stark och en liten kyytipoika (snaps). Vad då, vi ska ju på semester, må det sedan vara att klockan är åtta på morgonen. Bredvid honom sitter hustrun med sin longdrink eller konjak för att lugna nerverna. När ombordstigningen ropas ut, är frun den första att reagera och snabbt, utan att tveka, rusar hon över barn och väskor för att alldeles säkert hinna först. Vem vet, någon kan ju ta hennes plats i planet. Och mannen lufsar efter, ölen måste ju tömmas först.

På ett sommarevenemang nära sommarparadiset samlas unga och gamla för att lyssna på levande musik och umgås med vänner. Men redan en timme efter att jippot öppnat, har ungdomarna invaderat stranden med ölbackar och vinlådor. Vuxna går omkring med sin ölburk i handen, och däremellan kilar små barn och hundar. Bara någon timme senare har ölburkar och tomma vinlådor spritts ut över området och fulla ungdomar raglar omkring, medan vuxna vinglar eller står och krampaktigt kramar sina ölstop inne på själva festivalområdet. ”Jätteroligt att se dig igen” och ”Oj, så det är kul när sådant här ordnas”, ropas det överallt. Visst!

En vardagsmorgon i augusti, inför ett strategiseminarium på en av de stora båtarna till Tallinn, blandas såväl affärsmän som dagsturister i terminalen. På terminalens kafé har många redan klockan tio inlett sin semesterdag med en rejäl dos B-vitamin och grapefrukt i alkohol, men för en som ska arbeta hela dagen skulle en kaffe – gärna i europeisk stil – smaka gott. Kafévärdinnan meddelar dock bryskt att här serveras bara vanligt kaffe, och duger inte det får jag vara utan. Sådana finheter som att blanda till en latte eller cappuccino skulle kräva mera personalresurser, påstår hon. Precis, för nu tycks alla personalresurser gå åt till att blanda gintonics och korka upp vinflaskor. Eller till att öppna ölflaskor för alla morgonpigga finländare som vet att det under kassan finns en låda med extra stark öl, om man bara förstår att be om det. Och i Tallinn är de enda berusade människorna förstås finländare – med och utan barn.

Jag är inte själv den som spottar i glaset. Ett glas vin är gott och ibland kan ett glas bli några glas i goda vänners sällskap. Men när alkoholen invaderar det offentliga rummet, borde det finnas regler för hur och när den kan intas. Var finns den gamla goda regeln om att ingen alkohol intas före klockan tolv – allt annat är barbariskt? Var finns vi vuxna som säger att det inte är okej att unga raglar omkring? Var finns den person som får oss att fundera på vilken bild av oss vi finländare ger? Och framför allt: vilken bild av oss själva ger vi till våra barn?

Jag påstår att detta inte är okej, och jag efterlyser ett vuxenansvar. Ska vi lulla vidare eller ska vi faktiskt göra något åt saken?

Christel Raunio
verksamhetsledare