Små gester blir stora under

Hoppas att dina stickor sprakade glädje och att ditt tenn fick formen hjärta! Med mig är det bara bra. Jag gillar nyår. Gillar att skriva anteckningar i en pinfärsk kalender, hänga upp årets (want)to-do-listor runt om i lägenheten, och med bestämd röst säga ”i år ska jag banne mig …”. Så gjorde jag också i år, och det är därför jag nu skriver till dig. När jag stod där och bläddrade december till januari och limmade gula post-it lappar på speglarna, bestämde jag att i år ska jag säga det oftare. I år ska jag säga flera ”tack” och jag ska säga ”det där gjorde du bra” fler gånger än förut.

Jag skriver alltså till dig för att säga tack! Du kanske inte minns det hela, men själv glömmer jag det inte. Det var i det vit-och-grön-dekorerade rummet, rummet där plasthandskar och genomskinliga slangar var en del av inredningen. Jag har på känn att din lunchsmörgås hade blivit på hälft, och jag vet att din lön inte har tillägget ”ansvar för människoliv”. Men du kom in med steg utan brådska, du talade med röst utan kyla och du smekte skrynklig farfar. Plötsligt var rummet varmt igen. Jag skriver till dig nu, eftersom jag tror att jag aldrig kom ihåg att säga det. Säga tack och säga att det är sådana som du som håller vår jord snurrande.

Och till dig med blått förkläde skriver jag för att berätta hur glad du gjort mig. Alltid när jag närmar mig fiskdisken hoppas jag att det är du som ska säga ”vad får det vara?”. För när jag med arbetstunga axlar släpar på den obalanserade shoppingkorgen, får ditt glada ”hej” och ditt ”hur är det i dag?” min dag att bli en gnutta ljusare. På väg till kassan har jag lust att ropa glada hej till vänster och buga ”hur är det i dag?” till höger. Men jag tror att jag aldrig har sagt det till dig. Sagt att det är sådana som du som får vår snurrande jord en gnutta ljusare.

Och jag får inte glömma dig, min jobbarkompis. Det gör jag tyvärr alldeles för ofta. Det är ju så mycket enklare att rabbla upp det ogjorda och att sucka ”oj, oj, vad det gick tokigt!”. Men det där om hur jag beundrar det du gör, och hur jag vill höra vad du tycker, det glömmer jag att uttala högt. Nej, dig får jag inte glömma! För att inte tala om dig som alltid orkar säga ”ska vi ses” även om jag oftast pratar ensamtid. Dig som aldrig säger ”vad var det jag sa” eller dig som man alltid kan räkna med när flyttlådor ska bäras, barn ska passas eller när inte ens ctrl + alt + del hjälper. Jag får inte glömma att säga tack och säga att det är sådana som du som får vår jord att snurra.

Jag måste avrunda brevet, även om jag kunde skriva hur långt som helst. Nämna hur många som helst. Berätta hur du genom små gester gör stora under. Medan raketerna färgade himlen och jag bläddrade december till januari, bestämde jag att i år ska du få höra det. Jag ska säga tack, och jag ska säga det där gjorde du bra. Jag ska låta dig veta hur mycket ditt leende bakom fiskdisken betyder, och jag ska applådera när ditt jobbprojekt kommit i mål. Även om du inte hör det, så ska jag prata bakom din rygg. Jag ska sprida goda rykten om dig, och jag ska berätta för andra att det är sådana som du som håller vår jord snurrande!

Gott nytt år, din Jessica