Suzanne Innes-Stubb om kärlek, möjligheter och vägledning

Vi känner Suzanne Innes-Stubb, 54, som en ambitiös jurist med en gedigen bakgrund inom europeisk rätt, med befattningar inom både Sanoma och Kone. Hon är gift med republikens president Alexander Stubb. I år fungerar hon som beskyddare för Marthaförbundets 125-årsjubileum.

Artisten och terapeuten Mia Hafrén, 50, har varit Marthaförbundets ordförande i drygt ett år. Hon börjar vara varm i kläderna och bjuder in Innes-Stubb för ett samtal på Marthaförbundets kontor på Busholmen. Här ska de samtala om ett tema som Innes-Stubb redan uttryckte oro för i sin hälsning till årsmötet 2024 i Vasa: Ungas välmående.

– Efter covidpandemin finns mycket ohälsa bland våra unga som vi behöver synliggöra.

– Jag var nyligen inbjuden till ett toppmöte som Olena Zelenska arrangerade i Ukraina där flera first ladies och first gentlemen deltog. Där presenterades en undersökning som berörde mig djupt. Ensamhet var ett av de fem främsta orosmolnen som nämndes bland de finländska respondenterna - både bland unga och bland föräldrar.

Innes-Stubb och Hafrén hittar genast många gemensamma nämnare. De är båda uppvuxna i trygga hem med syskon. De har båda en musikalisk bakgrund. De är båda mammor till barn i 20-årsåldern. De brinner för att Finland ska bli en bättre plats för unga.

Familjen och vännerna gav Innes-Stubb en bra start i livet.

– Som barn fick jag aktivt delta i vardagliga sysslor som att laga mat, tvätta, stryka och hjälpa till i trädgården. Det är jag tacksam för idag. En trygg omgivning är en förutsättning för att vi naturligt ska lära oss vardagens sysslor i barndomen.

– Men vi kan inte utgå från att alla unga har haft det så. Ändå kan ett rent hem, en stabil ekonomi, mat på bordet och goda relationer vara avgörande för hur vi upplever vår vardag.

I Hafréns barndom höll hon sig oftast utanför köket.

– Vi var fyra syskon hemma hos oss och jag förstår varför mamma inte alltid ville ha oss i köket. Det blev för stökigt helt enkelt. Och mitt intresse för matlagning var rätt lågt. Så jag fick lära mig på egen hand när jag flyttade hemifrån.

– Men nu när min egen dotter har flyttat hemifrån, så såg jag en stor skillnad från när jag själv var i samma situation. Min man har kockat mycket med henne under uppväxten och hon är betydligt mer kreativ i sin matlagning än jag någonsin varit, så det har betydelse, säger Hafrén.

Innes-Stubb tillägger att hon verkligen uppskattar matlagning som umgängesform.

– Jag minns speciellt kvällen före presidentvalet, när vi samlade barnen och deras respektive hemma hos oss för att göra mat ihop och bara vara tillsammans. Det är ett varmt minne som jag alltid kommer att ha med mig. Men alla har inte den möjligheten, att i en trygg miljö få testa sig fram.

Vilka var de viktigaste lärdomarna era föräldrar lärde er?

– Att vara öppen, tolerant, snäll och att jobba hårt för det man tror på, säger Innes-Stubb.

– Samma här. Att alltid vara snäll eftersom du inte vet vad personen framför dig går igenom just då. Men också vikten av rättvisa, eftersom vi var fyra syskon, säger Hafrén.

Tidiga erfarenheter gav viktiga lärdomar

Hafrén minns ett specifikt råd från sin mamma som gav henne en tidig aha-upplevelse.

– Som barn dansade jag balett och jag tyckte det var en god idé att göra en fyra minuter lång improvisation till Chopin på julfesten. Jag var en ganska orädd unge och kastade mig gladeligen ut.

– Jag tyckte förvisso att mitt uppträdande gick bra, men min frisyr lossnade och klänningen blev lite tokig mitt i. Efteråt minns jag att mamma sa: “Mia, du gjorde det jättebra, men bara som ett tips: Om du vill veta vad som händer med ditt hår och din klänning under showen, så kan det vara en god idé att öva först”.

Mia Hafrén minns att hon tog rådet till sitt hjärta.

– Det var ett konstruktivt sätt för henne att säga att man kan träna för att komma framåt. Allt kommer inte av sig självt. Jag reagerade aldrig på ett negativt sätt. Jag förstod att hon ville mitt bästa.

Innes-Stubb har en liknande aha-upplevelse. Som barn var hon med en sånggrupp för 8-11-åringar. I ett av numren skulle hon framföra ett solo.

– När jag kom ut på scenen, i en stor teatersal fylld av publik, fick jag en blackout. Jag kom inte ihåg ett enda ord av sången.

“Hjälp, vad ska jag nu hitta på?” tänkte hon förskräckt, medan pianisten lugnt fortsatte att spela.

– Jag samlar mig och går ett varv runt scenen medan pianisten spelar introt en gång till. Jag bestämde att när jag kommer fram till pianot så ska jag diskret fråga om orden. Men när jag väl kom dit, så hittade jag orden i mitt huvud och jag kunde börja mitt solo.

– Jag tror inte att någon i publiken hann märka att något var fel, men det gav mig en boost. Jag lärde mig att lita på att jag kan hitta en plan för besvärliga situationer, bara jag håller huvudet kallt.

Våga stå i det obeväma

Efter black out-indicenten har hon varit med om liknande situationer, när man plötsligt inte vet vad man ska göra eller säga.

– Men jag vet att det inte är hela världen. Ibland behöver man bara styrkan att våga stå i det obekväma, komma på en plan och fortsätta framåt. Jag tror många - både vuxna och barn - är rädda för det. Att våga ta det första steget i en okänd riktning, säger Innes-Stubb.

– Men det är ett oerhört viktigt budskap till ett barn: Du ska våga testa olika vägar, även om du inte har allt under kontroll från början. Du kommer att lära dig längs vägen.

Betydelsen av vägledning ökar

Hafrén tror att vuxna kan bli bättre på att uppmuntra unga att själv sätta skalan för sin framgång.

– De unga borde själv få bestämma om de anser att något de gjort är framgångsrikt. Just nu hänger alltför mycket på yttre bekräftelse från omvärlden.

– I mitt yrke som artist finns hela tiden en yttre mätare som vill definiera när jag har gjort något bra - eller något dåligt. Hur många kom på min senaste konsert? Hur många köpte skivan? I en värld där framgång mäts i likes och siffror tror jag vi behöver stötta våra unga i att själva kunna avgöra när de har lyckats. De unga efterfrågade inte sociala medier, men de slängdes in i den världen - och de behöver vuxnas vägledning, säger Hafrén.

Innes-Stubb tar fasta på vägledning som har varit bärande i hennes egen uppfostran.

– Jag har en egen metod som jag kallar för LOG-teorin. Love. Opportunity. Guidance. Det är tre ord som definierar mitt eget föräldraskap. Jag vill ge mina barn kärlek, möjlighet och vägledning.

Vilka möjligheter som erbjuds kan vara olika i alla familjer.

– Jag hörde om en ensamstående mamma som själv haft det tufft, men hon bestämde sig för att ge sin dotter ett intresse för läsning. Hon tog sin dotter till biblioteket och läste konsekvent Disney-böcker. Ett konkret exempel på hur man kan ge möjlighet, utan att det kostar annat än tid.

– Men jag är glad att du nämner vägledning, för jag tror det blir allt viktigare, särskilt i en värld där sociala medier sällan visar en nyanserad bild av verkligheten, säger Innes-Stubb.

Både Hafrén och Innes-Stubb är överens om att föräldraskapet har varit en av livets bästa skolor. Här har de varje dag upptäckt nya sidor i sig själva.

– Moderskapet har, på gott och ont, fått mig att inse att barnen nu betraktar mig som en av sina viktigaste förebilder. Om jag inte pratar till mig själv på ett trevligt sätt, om jag inte tar mig tid för återhämtning, om jag inte peppar mig själv - så kommer barnen inte heller att göra det, säger Hafrén.

– Det har varit viktigt för mig att visa för mina barn att det är okej att inte vara 100 % jämt.

Vad ger er hopp just nu?

– Att vi har en ny generation som bryr sig. Unga i Finland bryr sig om varandra och om miljön. De är mer medvetna om andra människors lidande, kanske på grund av sociala medier. Jag tror att min generation, som mest följde nyheter via tv och tidningar, inte kunde ta in det på samma sätt, säger Innes-Stubb.

– Jag får hopp av det faktum att man knappt kan diskutera med 20-åringar idag, för att de är så intelligenta och pålästa. Också på ett emotionellt plan. De kan prata om känslor på ett sätt som äldre finländare inte är vana vid. Också unga män kan säga att de mår dåligt och är trötta. Något gott har hänt - och det är en sund utveckling, tillägger Hafrén.

Våga inkräkta!

I sitt uppdrag hoppas Suzanne Innes-Stubb öka medvetenheten kring att unga idag också behöver träffas fysiskt.

– Digitala relationer och vänskaper är viktiga, men de kan inte helt ersätta face to face-relationer. Vi har många exempel efter pandemin som visar att bristen på fysisk kontakt i närmare två år har haft en negativ inverkan på ungas mående.

Hafrén instämmer och tillägger att det också syns i Marthaförbundets verksamhet.

– Att attrahera unga medlemmar är svårt för oss just nu. Folk är främmande för att gå med i nya grupper, med nya fysiska kontakter. Det hör inte längre till vanligheterna.

– Tröskeln är hög att helt slänga sig ut i en ny gemenskap. Men jag tror det är superviktigt att vi ändå fortsätter erbjuda kvällar där vi gör mat, plockar svamp och lär oss nytt. Speciellt för de som inte redan har en självklar gemenskap i vardagen, säger Hafrén.

Innes-Stubb poängterar att Marthaförbundet och andra organisationer spelar en viktig roll för att motverka den ökade ensamheten i samhället. Både bland unga och äldre.

Hafrén tillägger att det också krävs att alla medborgare gör obekväma, ofinländska handlingar som att prata med folk och att lära känna nya människor som bor nära.

– Att knacka på en främlings dörr för att fråga “Har du lust att komma med?” finns inte i finländarnas dna. Man känner sig som en inkräktare i någon annans privatliv. Men vi måste våga fråga för att få till en förändring, säger Hafrén.

– Ju mer marthorna kan göra för att öka gemenskapen ute i samhället, desto bättre. Nyfinländare, barn och unga behöver er mer än någonsin i sin vardag. Förlorar vi de unga, så förlorar vi det viktigaste vi har, avslutar Innes-Stubb.

I Martha 5/24 mötte Marthaförbundets ordförande Mia Hafrén jubileumsårets beskyddare Suzanne Innes-Stubb. Läs artikeln på Issuu genom att klicka här!

Text: Linn Jung
Foto: Cata Portin