Ta dig friheten att må bra!
Författaren till boken, Lars Einar Engström, ger kvinnor ”handfasta råd om hur man klättrar på karriärstegen för att kunna förändra sexistiska arbetsplatser inifrån”. Egentligen hör jag inte till målgruppen, eftersom jag har passerat bäst före-datumet för ”ung kvinna”, enligt författarens definition. Så det är kanske därför boken inte berört mig riktigt på det sätt som författaren säkert hade tänkt sig. Jag är visserligen den första att hålla med honom om att det behövs förändring på många arbetsplatser, och att det är fel att kvinnor får ”kvinnolöner” (kvinnornas euro är fortfarande värd bara 80 cent) och är så underrepresenterade i styrelser. Men samtidigt tänker jag att jag inte är intresserad av de villkor hans värld har att erbjuda. Om jag hade följt de råd som han ger i boken, hade det inte varit ”jag” som kommit ut på andra sidan med rätt titel och tillhörande lön, utan en färdig produkt, jämnt, fint och ”framgångsrikt” stöpt för att passa in på marknaden, men väldigt tom, stressad och ensam inuti.
Vi bombarderas med budskap om vad vi ska prestera, hurdana vi ska vara, hur vi ska se ut, vad vi ska omvandla oss själva till och hur vi ska uppnå makt och framgång för att få det ultimata livet. Ett hektiskt liv är det högsta tecknet på lycka. En fullbokad kalender visar vem som är viktig. Ekonomisk makt är det självklara beviset på framgång. Allt annat är kvinnofällor. Detta ifrågasätts inte alls i boken.
Men tänk om det inte är mig, oss, kvinnorna och männen – människorna – det är fel på, vi som måste ändra oss till oigenkännlighet för att räknas som framgångsrika, utan något runt omkring oss som gått riktigt snett? Tänk om det finns mansfällor också? Riktiga människofällor, där det ligger folk i drivor och sprattlar.
Gamla normer, gränser och orsaker till skam har smulats sönder mer och mer. Vi tror att vi är fria i dag. Att vi själva väljer. Men egentligen är det bara andra intressen som har tagit över uppgiften att sätta normerna. Gränsen är: allt är gränslöst. Normen är: inget duger som det är, allt kan alltid bli bättre, nyare, vackrare, starkare, snabbare, mera spännande, allt kan uppdateras, allt är till salu. Det går alltid att tjäna mera pengar och få mera makt. Skammen är: du har alla möjligheterna framför dig, varför tar du dem inte? Varför blir du inte lycklig? Varför är du så dålig?
Att ta sig friheten att må bra och vara nöjd är att bryta mot det viktigaste tabut av alla i en omgivning som genererar stress, otillfredsställelse och habegär. Att ta sig friheten att definiera framgång på ett annat sätt. Jag tror det handlar om att våga säga ja och att våga säga nej. Att både våga välja och våga välja bort. Att inse att ingen kan ha allt, eller ”att ha allt” kan vara något helt annat än vi lurats att tro. Det kan vara förmågan att njuta av höstens sista lilla blomma här hemma, i stället för att ta flyget till Thailand igen en gång. Kanske det handlar om integritet, att våga dra sina egna personliga gränser och inte skämmas för det. Att våga mäta framgång med andra slags mått. Det handlar om att inte vara tvungen att stöpas i en form som passar någon annan bättre. Det handlar framför allt om att våga ta sig tid att lyssna på sin egen takt och sin egen puls och att ta sig friheten att följa den i sina dagliga uppgifter. Våga välja det som tillför energi, även om det inte är det enklaste vägen. Väga säga nej till det som sliter ut en, även om man tror att det inte finns någon annan möjlighet. Att våga handla annorlunda, sittande i en sandlåda den ena dagen och i en styrelse den andra dagen!
Text: Nadja Suomela
