Trista rester kan bli fantasifulla rätter

Svinnkampens första anhalt under vårens turné i matbutikerna är stadsdelen Stenhaga i Vasa. Den värsta eftermiddagsrusningen har inte hunnit börja än och kunderna bland hyllorna på matvaruavdelningen verkar inte ha särskilt bråttom. Flera tar sig tid att stanna vid Svinnkampens bord och prata bort en stund med Marthaförbundets personal.

– Vi är här för att uppmärksamma konsumenterna på matsvinnet, för att fråga och diskutera, hitta människan och matsvinnet på något sätt. Vi vill veta hur människor tänker, slänger de bara maten eller hittar de på saker. Kanske någon kan komma med nya recept. Vi vill väcka intresse och tankar, fråga dem varför de slänger mat och få dem att komma i gång med planeringen av inköpen, förklarar förbundets sakkunniga i miljöfrågor Anita Storm.

Mindre portioner

Vivan Hautamäki gör sina uppköp inför helgen och stannar upp vid Svinnkampens bord.

– Jag är av den årgången att jag anser att man inte ska slänga mat, säger hon. För att bäst ta tillvara den mat jag köper brukar jag koka stora satser åt gången och dela in dem i mindre portioner som jag sedan fryser ner.

Även Margareta Södergård är mån om att äta det mesta, men visst händer det att hon slänger det som har blivit gammalt.

– Men mamma lärde mig att man inte ska slänga, säger hon.

Eivor Gull brukar göra pyttipanna av matresterna. Den här dagen har hon köpt ytterfilé av gris.

– Jag orkar inte äta allt, men då tärnar jag köttet och fryser ner det för att sedan använda det i en pyttipanna.

Inte heller Robert Berglund slänger mat särskilt ofta, men för honom är användningen av plast i förpackningarna en större fråga än de matrester som slängs.

Energi och resurser

Anledningen till att Marthaförbundet är på plats denna fredag är att man vill uppmärksamma matsvinnet och uppmuntra konsumenterna att ta tillvara matrester i stället för att slänga dem. Anita Storm förklarar varför:

– Det går åt en massa energi och resurser för att producera till exempel kött. Det är dumt att först föda upp en ko i några år, slakta den och sedan när köttet kommer till kylskåpet, låta det bli gammalt och kasta bort det, eller tillreda så mycket av det att en del måste slängas, säger hon och fortsätter:

– På ett sätt kan man säga att vi då inte ger värde åt maten, för om vi föder upp ett djur så borde vi se till att vi äter upp hela djuret, det har ju ändå varit ett liv.

Anita Storm tror trots allt att attityderna håller på att förändras, tack vare den uppmärksamhet som matsvinnet har fått.

– I Frankrike har man börjat stifta lagar kring matsvinnet och i Vasa började man för cirka ett år sedan med mathjälp, dit till exempel butiker kan skänka sådan mat som är ätbar, men som inte längre går att sälja.

– Och kanske vissa butiker har börjat ta in mindre mat?

Hittills har det varit så att det skulle vara överfullt i alla hyllor, men i dag kan man hitta hyllor som gapar tomma.

Slantar i soporna

Anita vill gärna lyfta fram den ekonomiska aspekten av att slänga mat:

– Vår egen ekonomi lider av det. Om vi slänger bort var femte matkasse, kan vi lika gärna slänga pengarna i soporna, det är i princip det vi gör.

Inställningen till matrester tror Anita är en generationsfråga.

– Det finns ett slags hjälplöshet också. De yngre, till exempel, vet inte vad de ska göra av råvarorna, de har inte färdigheten att röra ihop något av dem. De som är äldre har levt under sådana tider att de har lärt sig att använda hela råvaran, att hitta på saker, säger hon.

När det gäller den sista förbrukningsdagen som anges på matvarornas förpackningar bör man vara noggrann, tycker Anita, och rekommenderar att man tar luktsinnet till hjälp.

– Fräscht kött har en litet söt doft, men om det är gammalt, luktar det svagt av ammoniak, litet fränt och stickade. ”Bäst före” betyder att det är bäst före det angivna datumet, men att det är möjligt att äta även efter det. Speciellt för syrade produkter, till exempel crème fraiche eller gräddfil, har det inte så stor betydelse, man kan även äta dem efter utgånget datum, säger Anita.

– Vi har glömt att använda näsan, vi använder ögonen. Vi borde använda mer näsa än ögon, och lära oss hur en råvara som går att äta ska lukta.

Kolla köksskåpet

Anita vill slå ett slag för planering av inköpen.

– När ett barn eller en ung människa kommer på att hen ska göra något och läser receptet i mobilen, går hen till butiken och köper allt som tas upp i receptet, fast kanske 75 procent av ingredienserna redan står i köksskåpet. De borde bli bättre på att först ta en titt i skåpet där hemma och sedan fundera på vad som behövs.

Med sig på butiksturnén har förbundets personal en beräkningsguide som visar hur mycket mat som går åt beroende på antalet matgäster och de rätter som ska serveras.

– Om man har en hel fisk som är rensad, hur mycket fisk behövs det då per person, eller hur mycket grisköttsfilé behöver man om man ska ha tio personer på middag? Här kan man få hjälp av beräkningsguiden, så att man inte överdimensionerar, förklarar Anita.

Man kan också planera med tanke på sin egen hälsa.

– Om man lever på impulser, kanske man äter blodig biff och potatis eller hamburgare varje dag. Det är viktigt att tänka på kostcirkeln och få in alla ingredienser i kosten för att själv orka och må bra. Planerar man sin veckomeny får man också en mångsidigare diet.

Börja som barn

Förutom att Svinnkampen synliggörs i butikerna har man även besökt olika grupper.

– Vi lyfter fram matsvinnet med olika grupper som har beställt en leftlovers-­kurs. I maj kommer vi att rikta oss mer till barn när vi medverkar på matfesten på Juthbacka och i Närpes. Där får barn fundera kring matsvinn, man ska ju börja lära sig i tid, betonar Anita.

Innan Marthas utsända går därifrån dyker Pentti Sihtola och Tuula Wahlman upp. Hur ser det ut med deras matsvinn?

– Ibland lämnar jag tomaterna i kylskåpet alltför länge och de blir mögliga, det retfullt att vara tvungen att slänga mat, säger Tuula Wahlman.

– Men han är inte lika kräsen som jag när det gäller färsk mat, säger hon och pekar på sin man.

Text: Karin Dahlström