Vad är finlandssvensk matkultur?
Vår matkultur förändrades snabbt under 1900-talet, snabbare än någonsin tidigare. Från ett samhälle där största delen av befolkningen själv producerade sin mat, handlar matförsörjning i dag om konsumtion med betoning på industriellt framställd mat. Traditionellt åt kustbefolkningen mera strömming, och i festmaten har man sett influenser från Sverige och Tyskland. Men matkulturen har inte nödvändigtvis följt språkgränserna, snarare har Finland delats upp på mitten, med influenser från öster respektive väster. Sallader, som sillsallad och potatissallad, hålkakor och memma i väster: svamp, piroger, surkål och pasha i öster. Sedan decennier har handeln likriktat influenserna, karelska piroger i väster och potatissallad i öster är i dag en självklarhet.
Redan från start var Marthaförbundet en föregångare när det gällde att uppmärksamma maten och lära ut hur den kunde bli hälsosammare. Den ensidiga kosten med saltat kött, saltad fisk, gröt, bröd och mjölk skulle drygas ut med grönsaker som kvinnorna skulle odla i egna köksträdgårdar. Bär, frukt och grönsaker gav välbehövliga vitaminer. Marthaförbundets konsulenter spred de nya lärorna i bygderna, och det man lärde sig via Marthaförbundet eller på folkhögskolornas matlagningskurser praktiserades i hemmen. En ny hälsosammare matkultur uppstod.
En annan stor påverkare för matkulturens utveckling i Svenskfinland var Högvalla seminarium för huslig ekonomi. I Finlandssvenska matboken skriver Bo Lönnqvist: ”Få minoriteter eller folkgrupper i världen torde ha en egen skola för sin matkultur!” Elsa Bonsdorff och Runa Melander styrde upp undervisningen och skapade en Högvallakultur som generationer av finlandssvenska kvinnor blev delaktiga av. Det var också Högvallautbildade hushållslärare som undervisade i skolorna i samtliga delar av Svenskfinland.
Runa Melanders kokbok Hemhushållningens grunder gavs ut av Marthaförbundet 1929 och blev i senare upplagor omdöpt till Marthas kokbok. Även om den till en början inte var speciellt finlandssvensk, intervjuade Runa Melander eleverna för att efter hand få med också lokala rätter som vispgröt med rågmjöl. Fortfarande är Marthas kokbok ett centralt verk i många finlandssvenska hushåll, en klassiker utan glassiga fotografier och illustrationer, men med en lokal kultstatus jämförbar med Julia Childs Mastering the Art of French Cooking.
Vår matkultur handlar alltså mer om det gemensamma ramverket än om enskilda maträtter. Högvalla, Marthas kokbok, Strömsö och framför allt Marthaförbundets ständigt aktuella kampanjer som når ut till tusentals medlemmar – det är finlandssvensk matkultur.
Yrsa Lindqvist
