Vad vore Finland utan Martha?
Sannsagan om Martha började ju 1899, då Lucina Hagman och andra framsynta kvinnor grundade den förening som först fick namnet Bildning i hemmen, men som inte fick sina stadgar godkända, för att namnet ansåg för farligt och samhällsomstörtande. Därför bytte de första eldsjälarna snabbt ut det till det oskyldiga ”täcknamnet” Martha, med den bibliska husliga Martagestalten som förebild.
I Föreningen Marthas första årsberättelser och i de första numren av den tidskrift som först hette Husmodern får vi ögonvittnesskildringar av livet i en tid som minst av allt var en idyll, med fattigdom, smuts, oreda, supiga karlar och loppbitna barn. Det var i den verkligheten de första marthakonsulenterna, ”emissarierna”, landade då de åkte ut för att sprida bildning och kunskap. Ändå lät resultaten inte vänta på sig – då den första misstänksamheten väl hade lagt sig fick Martha en god start.
Det självständiga Finlands födslovåndor lämnade efter sig svårläkta sår också bland marthorna. Men trots allt lyckades man arbeta för gemensamma mål: huslighet, rationell hemvård och god hygien. Den duktiga husmodern, som skötte barnen och hemmet med ”kunnighet och kärlek”, med näringsriktig mat från välfyllt skafferi och kläder i prydligt ordnade skåp, var idealet. Kvinnorna på landsbygden fick njuta av vattenledningens välsignelse och nyheter på hushållsfronten som dammsugare och tvättmaskiner underlättade det dagliga hemarbetet.
1930-talets optimism kvävdes av krig och kristid, men marthorna tappade inte modet. Man skickade paket till fronten, tog hand om evakuerade och nödlidande och visade prov på en otrolig uppfinningsrikedom i en tid av varubrist och ransonering. Under återuppbyggnadstiden blomstrade martharörelsen och medlemsantalet slog rekord. frontmannahus byggdes, ofta enligt typhusritningar som förmedlades av Marthaförbundet. Konsulentverksamheten utvidgades med fokus på konsumentupplysning.
Men sedan kom feminismen – hemmafrun och husmodern blev en utrotningshotad och smått föraktad art. Det var yrkesarbete och daghem som gällde. Marthaidealen kändes ohjälpligt gammaldags. Dags för att sätta lapp på luckan? Nej, man hittade nya vägar, med studiecirklar och kurser och tidsenliga visioner om miljömedvetenhet, hållbar utveckling och balans i vardagen.
I dag arbetar de flesta kvinnor utanför hemmet. Ändå finns det också för dagens kvinnor en viss lockelse i att följa med till exempel bloggen Underbara Clara i Sverige med sin pysslighet och sitt mysiga hem, eller japanska Marie Kondo med konsten att städa. Visst känns Marthas beprövade grundkunskaper igen också här – vi kunde städa och hålla ordning på våra saker redan för över 100 år sedan!
Martharörelsen har alltid varit steget före och aktivt format Finland genom att förmedla ”nyttiga kunskaper till kvinnorna och väckt intresse för framåtskridande”. Det Martha har gett kvinnorna är självständighet, självförtroende, sunt förnuft och en lagom portion skinn på näsan. Martha år 2017 är en kvinna i tiden, som står på egna ben och fattar egna beslut, men som aldrig blir så hård och kallhamrad att hon glömmer bort sin omvärld och sina medmänniskor.
Text: Sheila Liljeberg-Elgert
