Välj intressebevakare i god tid

Det är inget stort jobb att se till att pappren så att säga är i skick, men det underlättar för både en själv och ens familj, säger Märtha Kaukopaasi som har skrivit en intressebevakningsfullmakt. Advokat Lotta Laineenkare hoppas att flera skulle vara lika förutseende.

– Den vanligaste orsaken till att intressebevakning blir aktuellt är då äldre personer, ofta kopplat till någon minnessjukdom, inte längre kan sköta sina egna ärenden och då behövs en intressebevakare som har rätt att fatta beslut och ta hand om huvudmannens egendom och ekonomiska ärenden, säger hon.

Intressebevakningen regleras i Finland av förmyndarlagen, som bevakar intressena för en person som underställs intressebevakning. Enligt Laineenkare är lagen framför allt framtagen med tanke på minderåriga personer och fokus ligger därför på att spara tillgångar för framtiden. När det är frågan om en äldre, sjuk person är behoven helt andra, och då kan lagen vara rigid och oflexibel.

– Då en person är underställd intressebevakning behövs det till exempel alltid godkännande från magistraten för att sälja egendom. Man får inte heller använda tillgångarna för att ge gåvor, säger Laineenkare.

Man kan ändå kringgå mycket byråkrati genom att skriva en intressebevakningsfullmakt, som ger en anhörig rätt att som intressebevakare fatta beslut och sköta affärer.

– En intressebevakningsfullmakt är i korthet ett dokument som klargör intressebevakaren, oftast en make eller ett barn, samt vilka befogenheter hen har. Fullmakten kan också definiera intressebevakarens rättigheter så att de avviker från dem som fastställts i lagen, säger Laineenkare.

FULLMAKT GER VALMÖJLIGHET

Det är relativt enkelt att göra en fullmakt, men man bör ändå vara noggrann.

– För att få ut den fulla nyttan av fullmakten lönar det sig att vara så specifik som möjligt, eftersom allt som inte enkom fastställs i fullmakten döms utifrån lagen, som i de flesta fall är mycket strikt, och det är princip det man vill undvika med fullmakten.

Laineenkare rekommenderar därför att man uppsöker en jurist för att teckna fullmakten, men också banker har på senare tid börjat uppmana sina kunder att teckna fullmakter, och kan samtidigt ge vägledning. För att fullmakten ska vara giltig bör den också undertecknas av två ojäviga vittnen. Laineenkare uppmanar också att noga tänka sig för vem man väljer till intressebevakare.

– Det naturligaste är kanske att ha sin make eller partner i första hand och sedan ett vuxet barn i andra hand. Men det lönar sig också att tänka på vem som lämpar sig för uppgiften. Vad gäller pålitlighet får man lita på sitt eget omdöme, men det kan också löna sig att fundera på vem som lämpar sig helt praktiskt. Det kan till exempel vara svårt för intressebevakaren att sköta sin uppgift ordentligt om hen bor utomlands. Men om man inte har väldigt omfattande egendomar brukar inte intressebevakningen innebära så väldigt mycket arbete. En tredje poäng Laineenkare lyfter fram är att fullmakten bör göras i tid. Den bör tecknas medan man ännu själv är kapabel att fatta beslut.

– När behovet av intressebevakning blivit akut är det redan för sent att skriva en fullmakt. Den bör skrivas när man är i gott skick, och om man sedan blir så dålig att man behöver hjälp med att sköta sina ärenden ger en läkare ett utlåtande om att det finns ett behov av intressebevakning och då lämnas den befintliga fullmakten in till magistraten för godkännande.
Laineenkare påpekar att man naturligtvis inte lämnas vind för våg om man inte har en fullmakt, utan då tar den allmänna intressebevakningen hand om ens ärenden. Den tenderar dock att handha väldigt många klienter samtidigt och har bara tid att sköta de nödvändigaste ärendena.

DET SKADAR INTE ATT VARA FÖRBEREDD

Märtha Kaukopaasi från Åbo är en av dem som har en fullmakt färdig om hälsan någon gång skulle bli sämre.

– Det är så många som inte vill fundera så mycket på framtiden, och bara utgår från att de anhöriga nog kommer att sköta allt när den dagen kommer, men nog har man ju sett vilka stridigheter det kan leda till inom familjer om det inte finns någon överenskommelse. Och ju mer man berättat om vad man vill, desto färre jobbiga beslut behöver ens närstående sedan fatta, eftersom man i princip redan har fattat dem själv, säger hon.

Vissa beslut har Kaukopaasi på papper, medan andra endast har diskuterats inom familjen.

– Jag har en fullmakt på vem som ska sköta mina ärenden om jag inte kan göra det själv längre. Det har jag gjort hos en jurist. När en läkare sedan har konstaterat att jag blivit så pass dålig får mina barn och ett barnbarn börja ta hand om bankärenden och annat. Vem som ärver vad har jag också på papper. Sådant blir det så lätt bråk om. Men vad kommer till vård, vilka ingrepp jag tycker man kan göra och vad jag vill att man låter bli, har jag endast diskuterat med mina barn. De vet hur jag vill ha det. Kaukopaasi uppmanar också yngre att fundera på framtiden.

– Man vet aldrig vad som kan hända. När man är ung tror man att sjukdom och olyckor bara drabbar gamla människor, men man vet aldrig. Inte skadar det ju att vara förberedd.
Enligt Lotta Laineenkare börjar folk bli mera medvetna om intressebevakningsfullmakten, men hon önskar samtidigt att man skulle börja fundera på saken tidigare.

– Tyvärr ser jag fortfarande väldigt få medelålders eller ännu yngre som tecknar en fullmakt. Jag förstår att det kanske inte känns aktuellt, men till exempel en stroke kan resultera i att man är i behov av en intressebevakare. Äger man till exempel en bostad tillsammans med sin partner och plötsligt blir i så dåligt skick att man inte kan fatta beslut själv blir det väldigt jobbigt för den andra parten att sälja den gemensamma egendomen. Men det kan kringgås med en fullmakt.