Vem är förbundet, egentligen?

I samband med debatten kring motionerna, och framför allt kring omröstningen, fördes en diskussion om vad det innebär då förbundet tar ställning i frågor.

Marthaförbundets organisation och verksamhet styrs av medlemmarna. Högsta beslutande organ är föreningsmötet. Det betyder att ombuden på höst- och vårmötena har en stor och viktig, men framför allt avgörande, roll då det gäller Marthaförbundets framtid, verksamhet och ställningstagande. Det ansvar som vilar på ombuden är således stort. De beslut som fattas på föreningsmötet (höst-/vårmötet) är sådana som såväl centralstyrelsen och de anställda ska följa, men inte bara de – i princip stakas också alla medlemmars verksamhet ut genom dessa beslut.

På höstmötet för tre år sedan beslöt ombuden på förslag av styrelsen att Marthaförbundets tidskrift ska ingå i medlemskapet, samtidigt höjdes medlemsavgiften. I dag är det väldigt få som kommer ihåg att beslutet ingalunda fattades av styrelsen eller av personalen på kansliet. Beslutet att ge medlemmarna möjlighet till information om sitt förbund fattades de facto av medlemmarna själva. Likaså är det ombuden som godkänner verksamhetsplanen och de fokusområden Marthaförbundet ska jobba med. Dessa är visserligen beredda av styrelsen, men sista ordet har ändå höstmötet, där verksamhetsplanen godkänns. Medlemmarna bestämmer sålunda vilken verksamhet deras förbund ska bedriva.

På vår- och höstmötet kan förbundet ta ställning i frågor som medlemsföreningar väckt. Det betyder också att det ställningstagande som ombuden på vår- eller höstmötet fattar beslut om är ett ställningstagande som profilerar Marthaförbundet. Oftast har motionerna gällt frågor som berör Marthaförbundets verksamhetsområden i någon form. Vissa frågor är lätta att omfatta – speciellt då det gäller frågor som direkt berör den enskilda människan konkret, såsom rätten till vård på eget modersmål, ökad hushållsutbildning i skolan för att främja färdigheter att hantera vardagen eller en uppmaning om att arbeta mot sexuellt våld. Det är lätt att se att väldigt få inom förbundet skulle motsätta sig rätten att vårdas på sitt eget språk eller till en ökad trygghet i trafiken.

Andra frågor kan vara svårare att omfatta, speciellt då det finns klara, sakliga argument såväl för som emot. Då gäller det för ombuden att kunna fatta ett beslut som kan tänkas representera hela förbundet och medlemmarna – oberoende av ålder, region eller övertygelse. Vissa medlemmar har fått mandat att besluta om vilken väg förbundet ska ta, andra medlemmar att förvalta besluten och representera förbundet i andra beslut och ärenden. Det är följaktligen oerhört viktigt att kunna dra en sådan linje som majoriteten av medlemmarna kunde tänkas godkänna.

För förbundet är sina medlemmar.

Christel Raunio
Förbundsdirektör