Vet du vad ditt barn gör på nätet?

– Folk känner sig yra eftersom det har skett stora förändringar under de senaste tio, fem, ja rentav det senaste året, säger Isabella Holm, koordinator på Sällskapet för mediefostran.

Isabella arbetar med att föra fram god praxis och ny forskning inom mediekunskap. I hennes arbete ingår bland annat att utbilda blivande journalister, lärare, ungdomsarbetare och mediefolk i ämnet mediekunskap, men även att förena olika aktörer med intresse för mediekunskap. Mediekunnighet handlar om det tekniska, men också om en analytisk förmåga för mediekritik, källkritik och förståelse för det medielandskap vi lever i.

– Det är alldeles förståeligt att många känner sig bakom flötet, men det att man känner sig så, betyder kanske inte att det är så. Vuxna har en bättre grund att stå på när det gäller förmågan att vara mediekritisk, och kan då vara ett stöd för yngre. Man kan också lära sig av barn, och det är nyttigt att låta barnen få visa vad de kan, men de vuxna bär fortfarande ansvaret, också för att lära sig känna barnens medievärld, säger Holm.

I medievärlden

Barn kommer tidigt i kontakt med medievärlden, kanske redan i mammas mage då hon sätter ut ultraljudsbilder på Facebook. Då är de en del av medievärlden, även om de inte direkt kan sägas vara medieanvändare. Enligt undersökningar har internetanvändningen ökat bland barn i åldersgruppen noll till två år.

– Då handlar det om föräldrarnas prylar och uppkopplingar, och om den medieanvändning som föräldrarna serverar sina barn, till exempel på Youtube.

Om barn redan i tidig ålder har sett bilder på nätet eller lyssnat på musik, kan också intresset för spel öka, vilket kan vara väldigt lärorikt.

– Barn kan få mycket glädje av att spela, och också ett nytt fantasieggande socialt rum. Spel kan jämföras med sagornas värld, där barn får lära sig bemöta obehagliga saker. Andra positiva effekter av spelandet kan vara språkutveckling. Det finns undersökningar som visar att pojkar som är flitiga spelare har en jämförelsevis god engelska, eftersom språket i spelvärlden ofta är engelska.

Gränser för spelande

Holm vill ändå inte förringa att det kan finnas problem med spelande.

– Men det är en minoritet som utvecklar ett problem. Det gäller också att sätta spelandet i ett sammanhang: spelar barnet hela natten en enda gång är det inte farligt, men om spelandet börjar påverka dess liv, sociala kontakter och skolgången, kan man stödja barnet genom att införa begränsningar, säger hon.

Föräldrarna kan bestämma vilka tider barnet får spela, eller så får barnet spela till exempel efter att läxorna är gjorda.

– Det är bra att understödja barnen i deras spelande, men de måste också ha annat som är viktigt för dem. Ett tips till föräldrar som vill förstå sitt barns spelande är att redan i ett tidigt skede inkludera barnets spelintresse i familjens vardag. Att helt enkelt visa intresse för barnets hobby genom att ställa frågor vid middagsbordet då barnet får dela med sig av till exempel den senaste utvecklingen i spelet, säger Holm.

Telefoner för alla

Barn får egna mobiltelefoner tidigast som femåringar, men i sju- till åttaårsåldern har i princip alla en egen telefon. Samtliga har dock inte smarttelefoner, och man kan även begränsa innehållet i en sådan.

– Alla föräldrar fattar sina beslut, men ofta är den spontana känslan att man vill förbjuda. Också i skolan är telefoner oönskade och ska bort, men detta kommer att förändras. Det finns så mycket som mobiltelefoner erbjuder som stödjer eller kunde stödja den pedagogiska utvecklingen. Men det som gäller både i skolan och i hemmet är att vi lever i en medievärld, så vuxna måste ta ställning till barns medieanvändning, påpekar Holm.

– Det viktiga är att ge barnet redskap att bemöta och hantera den medievärld de oundvikligen tvingas möta. Börja med att medge att de medievärldar där barnet hänger är berikande för barnet, att det finns en orsak till att barnet vill vara där. Surfa tillsammans, sök bilder och besök nyhetssidor. Lär dem mediekritik och att allt på nätet inte är sant. Och diskutera aktivt med barnet, redskap nummer ett är diskussioner, uppmanar Holm.

Sunt förnuft

Det lönar sig att prata med barnet om det man oroar sig för. Också för att barnet ska känna sig tryggt och vill komma och berätta om sina upplevelser. Det är en positiv sak om barnet vill dela med sig och berätta om en ny människa hon har träffat eller om sitt spelande.

– Då barnet har fått en ny kompis på nätet, är det mycket möjligt att det är en väldigt viktig människa för henne, men det behövs sunt förnuft. Om barnet vill träffa sin nya kompis, kanske man instinktivt vill förbjuda det, men gå hellre med på träffen. Som förälder kan det kännas genant och onaturligt att tänka sig att träffa en ”internetkompis”, säger Holm.

Hjälp och stöd

De flesta barn möter i något skede något konstigt eller obehagligt på nätet. Då är det bra att ha en bas för hur man pratar om olika frågor inom familjen. Då är tröskeln lägre för barnet att ta upp saker med föräldrarna, och det blir inte lämnat ensam med sina obehagliga upplevelser. Det finns också hjälp och stöd att få som förälder, bland annat olika handböcker på nätet.

– Föräldern är alltid den som känner sitt barn bäst, som vet vad barnet klarar av och inte klarar av. Det finns en orsak till att vi har åldersgränser för till exempel spel och filmer. Men det viktigaste för barnet är nog att föräldern är involverad och sätter gränser där det behövs, säger Holm.

Visa intresse

Hon rekommenderar att man helt enkelt är intresserad av vad barnet sysslar med.

– Saker som barn är intresserade av kan kännas triviala eller främmande – många förfasas till exempel av selfie-kulturen – men försök i stället förstå vad det är som lockar, och fundera på var och om hotbilderna finns, säger Holm.

För barn är det naturligt att världen ser ut som den gör, men det är också viktigt att som vuxen komma ihåg att allt kanske inte är helt klart för barnet.

– Fråga barnet vad internet, Google och Facebook är. Då får du en bild av hur det ser ut ur barnets perspektiv. Det blir lätt så att man som förälder tror att barnet vet allt. Man ska inte underskatta barn, men barn är barn och ansvaret ligger på de vuxna, säger Holm.