Vi finns till för varandra

I dörren möttes jag av ett glatt sorl. Tolv glada marthor satt runt ett bord, stickade och drack kaffe. I glatt samspråk. När jag frågade vad som får dem att komma till sin veckoträff och handarbeta i tre timmar varje onsdag mellan klockan 11 och 14, var svaret klockrent: Gemenskapen. ”För mig är detta veckans viktigaste händelse”, replikerade en annan. De småpratade och skrattade medan händerna effektivt arbetade med en stickning. De gör filtar åt papperslösa.

Den gemenskap och den glädje de känner för att göra något för en medmänniska genomsyrar hela martharörelsen. I den egna kretsen och i föreningar runt om i landet träffas marthor för dels gemenskapens, dels sin egen skull. Man träffas för att lära sig nytt och för att göra någonting av större betydelse, inte bara för sig själv, utan även för sina medmänniskor. Den gamla sanningen att delad glädje är dubbel glädje gäller fortfarande, fastän vårt samhälle går i en mer individcentrerad riktning.

Att vara ensam är ett stort problem i dag. Cirka en halv miljon finländare lider av ensamhet, såväl unga som gamla. Ensamhet anses som en ny folksjukdom med de hälsorisker den för med sig. Ensamheten är lika farlig som rökning, och farligare än fetma och fysisk inaktivitet. Den är en tickande bomb mot vår folkhälsa.

Den glädje vi känner när vi får dela med oss av vår kunskap och vår tid, och när vi får göra något större, som inte enbart handlar om oss själva, den känslan är bevisligen belönande. Vi marthor som vet hur värdefull känslan av gemenskap är, och som även är mästare på att skapa förutsättningar för gemenskap, har ett stort samhälleligt ansvar, tycker jag. Vi som är starka nog att själva ta initiativ och ingå i den gemenskap som marthaverksamheten erbjuder har ett samhälleligt uppdrag. Ett ansvar att bära.

Med ansvar menar jag att hjälpa våra medsystrar och -bröder att komma med och bli en del av vår fantastiska rörelse. Om man inte har ett stort umgänge, är ny på orten eller kanske ny i landet, behöver man någon som räcker ut en hand och aktivt ber en med. Alla är inte modiga nog att ta steget. Andra har kanske fysiska eller psykiska utmaningar som gör att det inte är så lätt att oinbjuden dyka upp på en tillställning eller på ett månadsmöte. Låt oss hjälpa dem att höra till oss!

Julen knackar redan på dörren. Kom ihåg att varva ner och finnas till för dina nära och kära. I stället för materiella ting, paketera in den dyrbaraste gåvan av allt – din tid! För vi finns till för varandra.

Annika Jansson,
verksamhetsledare